Bergman 100 – Liv Ullmann på besök i Berlin

kl. av | Taggar: , , , , , , , , ,

Babylon LIV U 1Ingmar Bergman är stor i Tyskland. Det märks inte minst på TV-tablån nu runt hans födelsedag. Varje kulturprogram har tagit upp jubileet och hans filmer går bokstavligen dygnet runt på vissa kanaler.
För oss på ambassadens kulturavdelning innebär Bergmanåret en strid ström av förfrågningar om samarbete och stöd. Festivaler, universitet, filmdistributörer, produktionsbolag, filmmuseer, bokförlag och föreningar från hela landet hör av sig. Vi hjälper alla på olika sätt att förverkliga sina planer på att uppmärksamma Bergman 100. Vi förmedlar kontakter till rätt svensk aktör för rättigheter och stöd, vi beställer informationsmaterial om Bergman från SFI och SI åt dem, vi ger råd om teaterturnéer och bidrar till utställningar och seminarier, konferenser och ramprogram.
Vi ville också arrangera något eget för att hedra Bergmans minne. Jag letade länge efter rätt samarbetspartner, en som var beredd att släppa in oss att vara med och utforma innehåll och program, en som har en tydlig egen identitet och en intresserad publik. Att hitta rätt partner är alltid det viktigaste för oss, helt avgörande för kvalitet och för att nå ut till rätt målgrupp.
När jag hörde att bio BABYLON i Berlin hade bestämt sig för att göra ett omfattande Bergman-retrospektiv under sommaren, ringde jag upp. BABYLON är en kulturminnesmärkt bio vid Rosa-Luxemburgplats i östra Berlin. Det är en non-profit organisation och står huvudsakligen för klassisk biografverksamhet men arrangerar också konserter och litteraturkvällar. I tre salonger visas film från hela världen och alla epoker. Varje lördag kl 24.00 kan man gratis se stumfilm som ackompanjeras av den fastanställda (!) organisten Anna Vavilkina. Orgeln är original från 1929 då bion öppnade under stumfilmens slutfas. Bion har en fantastisk atmosfär och är en levande och välbesökt kulturinstitution med en internationell publik.
Chefen för BABYLON, Timothy Grossmann, var först tveksam över att samarbeta med en ambassad. Han hade gjort dåliga erfarenheter. Ambassader vill ofta inte bidra mycket men ha hela äran om det blir bra, sa han. Ändå var han beredd att chansa i det här fallet, eftersom han gillar Sverige för sina många bra filmskapare. Om jag kunde få Liv Ullmann att komma till BABYLON under Bergman-retrospektivet, kunde han tänka sig ha oss som partner.
Det var klart besked. Jag visste att Liv Ullmann är enormt efterfrågad under detta år, hon hade redan varit i bland annat London, Bologna, Paris, New York, San Francisco och Frankfurt för att prata om Bergman. Kollegan på filminstitutet i Stockholm sa att Liv nu sagt nej till fler uppdrag. Jag skrev ändå till henne med hopp om att just Berlin kunde locka ut henne en gång till. Efter några dagar fick jag svar. Handskrivet på mitt utprintade email. Hon skrev att hon tackar nej till det mesta nu, men Berlin vill hon ändå tacka ja till, för det är ju ändå Berlin!

I måndags och tisdags, den 16 och 17 juli, var hon alltså på BABYLON. Båda kvällarna var komplett utsålda (BABYLON har 540 platser) och många kom inte in.
IMG_1563_querFörsta kvällen samtalade hon med regissören Margarethe von Trotta, vars nya dokumentär om Bergman, ”Auf der Suche nach Ingmar Bergman” hade haft premiär två dagar tidigare, på Bergmans 100 årsdag. Min tanke var att det skulle vara intressant att höra Liv Ullmann prata med en annan konstnär för att det då kunde få mer karaktären av ett erfarenhetsutbyte. Samtalet mellan de båda, de hade träffats ett par gånger men kände inte varandra, var mycket spännande.  Efter viss tvekan från båda accepterade de att tala med varandra på scen utan att ha pratat ihop sig först och utan en moderator. Och det blev helt fantastiskt. Ett vindlande samtal mellan två starka, erfarna kvinnor med ganska olika bild av Bergman. Båda ärkeproffs som trots en viss konkurrens skickligt navigerade bland berättelserna om Bergman. Liv Ullmann var inte helt förtjust i von Trottas dokumentär, vilket hon också sa. Och von Trotta hade en klar bild över hur dålig far Bergman varit för sina barn, vilket inte Liv höll med om, han var en annorlunda far, sa hon. De diskuterade också Bergmans arbetssätt och hur långt en regissör får gå för att få det den vill. Någon hade berättat för Margareteh von Trotta att Bergman vid något tillfälle bad en läkare skrämma en skådespelare genom att antyda att denne kunde ha en allvarlig sjukdom, för att skådespelaren skulle ha en äkta ångest i sig när de nästa dag skulle ta om en scen som Bergman inte tyckte hade blivit tillräckligt bra. Von Trotta tyckte de var smart och skulle inte backa från att själv ta till sådana knep. Liv Ullman däremot tyckte att det var grymt, att en skådespelare måste kunna lita helt och hållet på sin regissör. Hon trodde inte att historien var sann.

IMG_1637Det 90 minuter långa samtalet var så intensivt och publiken så trollbunden att man hade kunnat höra en knappnål falla. Efter några publikfrågor var det sedan dags för en paus, då vi bjöd hela publiken på ett glas sekt för att det ju var en födelsedagstillställning. Under pausen var det också officiell vernissage av svenska konstnären Anna Berndtsons foto- och videoutställning ”Nude with Bergman”. Anna är utbildad hos performanskonstnären Marina Abramović och har sysselsatt sig intensivt med Bergman en tid. Hon har haft ett residens hos stiftelsen Bergmangårdarna på Fårö och många av verken kom till där.

Nästa kväll samtalade Liv Ullmann med den i Berlin och omnejd mest kände filmjournalisten Knut Elstermann, som sedan 21 år varje lördag har ett tvåtimmars filmprogram på Berlins största radiostation Radio Eins. Han är en stor Bergmanfan och var både nervös och lycklig för att få tala med henne. Tanken var att denna kväll skulle handla främst om Liv personligen och det som ligger henne närmast om hjärtat. Det visade sig förstås att Bergman har präglat hennes liv under alla år sedan de först träffades. Inte bara genom filmerna utan också genom dottern Linn är Ingmar Bergman och Liv Ullmann förstås för alltid bundna till varandra. Men samtalet handlade också om Livs engagemang för flyktingar och fattiga i världen, som hon sedan 70-talet aktivt arbetat med vid sidan av skådespeleriet och regisserandet. Hon talade med stort allvar om att var och en kan göra skillnad och att hon för sin egen del hoppas kunna få möjlighet att nästa fas i livet engagera sig fullt ut för detta. Hon talade om en tysk bok som påverkat och inspirerat henne mycket, ”Gehen, ging, gegangen” av Jenny Erpenbeck (på svenska ”Gå, gick, gått”), som handlar om en man som blir pensionär och hittar en väg ur sin, som han tycker, meningslösa tillvaro genom att lära känna och hjälpa en liten grupp flyktingar från ett afrikanskt land som strandat i Berlin. Jag visste att Liv tyckte om den boken och det hade jag berättat för Knut Elstermann i förväg. Det visade sig att han är god vän med Jenny Erpenbeck. Så när de kom att tala om boken ropade han plötsligt ut författarinnans namn i publiken och bad henne att resa sig. Liv Ullmann hade ingen aning om denna överraskning och hon strålade med hela ansiktet. Och blev rörd, särskilt när Elstermann dessutom överlämnade en skiva med musik av en av de afrikanska flyktingarna i boken, vars handling visade sig vara baserad på en sann historia. I slutet avslöjade Knut Elstermann dessutom för publiken att Liv Ullmann valt att donera sitt gage från BABYLON till Läkare Utan Gränser. Organisationen hade en representant på plats som tackade för gåvan och berättade lite om verksamheten. Det som gladde Liv mest var det faktum att många unga numera söker sig till läkaryrket enbart för att kunna bli en av Läkare Utan Gränsers arbetande medlemmar ute i världen. Det var en fin avslutning på ännu en fantastisk kväll och den avslutades med att Babylon visade ”Höstsonaten”.

IMG_1729Att vara Liv Ullmanns ledsagare under de tre dygn hon var här var väldigt inspirerande och samtidigt ingen helt lätt uppgift. Inte för att hon är besvärlig på något sätt, tvärtom är hon underbart vänlig och tålmodig. Men det var en smärre chock för mig att hon har en sådan stjärnstatus i Tyskland att autografjägare och fotografer formligen förföljer och ockuperar henne så fort hon syns ute bland allmänheten. Med en ängels tålamod och glimten i ögat skrev hon hundratals autografer, tills hon var helt utmattad och jag fick köra henne tillbaka till hotellet. Igår flög hon hem till Boston och sitter kanske nu och klappar sina katter, som hon saknat under sin fyra veckor långa bortovaro. Till Berlin kom hon efter några veckors semester i Norge.

Efter att ha hört henne prata i mer än tre timmar om sitt liv, sitt arbete, Ingmar Bergman och mycket annat, har jag fått en djupare förståelse för Bergmans filmer och för den han var. Jag har förstått att hans begåvning till stor del låg i förmågan att lyssna och skriva, men framförallt i att välja skådespelare som passade ihop med honom, kompletterade honom. Liv Ullmann är kanske den största och mest betydande av dem, den som har präglat hans verk mest. Bergman har sagt till henne att hon är hans Stradivarius, hans främsta instrument. Efter de här dagarna undrar jag om det inte var precis tvärtom.

 

Fler ramprogram på BABYLON

Deutschlandfunk Kulturs inslag

Berliner Morgenpost

Radio Berlin Brandenburgs (rbb) intervju med Renate Bleibtreu, Bergman-kännare och översättare som har varit med och kurerat programmet på Babylon

IMG_1762Foto: Elisabeth Mayr, Hanna Robertz

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *