Brittiskt musikliv i balans?

kl. av | Taggar: , ,
PRS Foundations chef Vanessa Reed leder rundabordssamtalet
PRS Foundations chef Vanessa Reed leder rundabordssamtalet

Hur ska musikbranschen verka för att mångfalden i samhället avspeglas bland dem som hörs och syns? Och specifikt, vad är det som gör att så få kvinnor är verksamma inom branschen? Detta var några av utgångspunkterna för ett rundabordssamtal som jag hade glädjen att delta i tidigare under veckan.

Samtalet hölls i ett trångt och fullpackat rum i brittiska parlamentet, där PRS Foundation (PRS motsvarar svenska STIM) tillsammans med parlamentsledamoten Nigel Adams (ledamot av House of Commons Select Committee for Culture, Media and Sport – vilket ungefär motsvarar kulturutskottet i Sverige) bjudit in till samtal om resultatet av PRS Foundations satsning ”Women Make Music”. Bakgrunden till att bidraget inrättades var att 2011 var endast 13 % av de PRS-anslutna låtskrivarna/komponisterna kvinnor (idag har detta ökat till 16 %). Under de fem år programmet funnits har man fördelat över £500 000 i stöd till 157 låtskrivare och komponister, och resultaten av satsningen finns att läsa här: http://www.prsformusicfoundation.com/wp-content/uploads/2017/03/PRS-Foundation-Women-Make-Music-evaluation-report-2017-FINAL.pdf

Många av de slutsatser som framkommer av utvärderingen av Women Make Music, liknar dem som framkom i Musikliv i Balans, svenska Musikverkets rapport från jämställdhetsuppdraget 2011-2014. Man konstaterar att mer behöver göras för att ändra strukturerna inom musikbranschen. Bl.a. efterfrågas fler kvinnor bakom scenen – som låtskrivare, producenter och tekniker; fler kvinnliga förebilder och synliggörande av det kvinnliga musiker och låtskrivare åstadkommit inte bara idag utan även i historien; fler män som engagerar sig i arbetet för ökad jämställdhet samt frågan om hur utbildningen – allt från musikundervisning i grundskolan till högre utbildning – kan göras mer jämställd. Women Make Music är en begränsad del av detta, särskilt i och med att man till skillnad från Musikverkets satsning endast finansierat konstnärlig verksamhet (och inte forskningsprojekt, nätverk eller andra projekt som adresserar specifika strukturella problem).

Däremot pekar resultaten från Women Make Music på två intressanta slutsatser: först och främst att riktade satsningar på kvinnliga musikskapare faktiskt kan göra skillnad. Både genom de enskilda bidragen, men också genom det signalvärde som satsningen bidrar till, i och med att en etablerad fond som PRS Foundation uppmärksammar skevheten i musikbranschen, men också genom att etablerade och respekterade låtskrivare och komponister ställt sig bakom initiativet. I Storbritannien finns fortfarande ett starkare stigma kring kvotering än vad jag upplever i Sverige, och jag har själv hört (manliga) bokare och programläggare på musikinstitutioner säga att ”inga kvinnor vill vara med i ett evenemang som bara riktar in sig på kvinnor, de vill bedömas utifrån kvalitet, och inte särbehandlas för att de är kvinnor”. Women Make Music visar att det inte alls är så; under fem år mottog fonden 1300 ansökningar, i första utlysningen hela 86 % från personer som aldrig tidigare sökt stöd från PRS Foundation.

En annan, mindre uppenbar aspekt av satsningen, är hur den bekräftar värdet av stipendier till enskilda kulturutövare. Flera av de kvinnor som lyfts fram i utvärderingen pekar på att bidraget gett dem möjlighet att utveckla sitt konstnärskap i en ny riktning. För de flesta har stipendiet använts till att delfinansiera produktion av ny musik, skivproduktion eller turné. Det har möjliggjort kreativt och kommersiellt risktagande som sannolikt annars skulle vara omöjligt – och som ingen etablerad institution vågat riskera. I Sverige finns en stor förståelse för värdet av att ge stipendier till konstnärer, specifikt för konstnärligt skapande (genom framför allt Konstnärsnämndens verksamhet) – något som är betydligt mer ovanligt i Storbritannien.

Under samtalet i parlamentet var stämningen positiv och konstruktiv. Runt bordet satt både utövare, branschrepresentanter och politiker från både regeringspartiet och oppositionen (både Caroline Dinenage MP, minister för jämställdhet, och kulturministerns nära medarbetare Mims Davies MP deltog, tillsammans med Labourpolitikerna Kerry McCarthy MP och Andrew Bingham MP), men också BBC:s musikchef och finansiärer som Arts Council England. Viktigt i sammanhanget var också att en stor del av dessa deltagare var män, och att det inte verkade finnas någon tvekan om att ökad jämställdhet är hela musikbranschens ansvar. Det ska bli intressant att följa nästa steg i detta arbete.

Bat For Lashes manager Sarah Brooksbank delar med sig av erfarenheter av att vara kvinna, förälder och manager
Bat For Lashes manager Sarah Brooksbank delar med sig av erfarenheter av att vara kvinna, förälder och manager

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *