Bryssel och Stockholm är olika – och är Bryssel en större kulturstad än man (jag) kunde tro?

kl. av |

Naturligtvis är min inledande kommentar en truism. Det är självklart att Bryssel och Stockholm är olika men vad jag vill sätta fingret på är att det faktiskt är stor skillnad på att jobba med EU-frågor från Stockholm eller i Bryssel. Större än jag trodde. Här är närheten till det institutionerna talande. Du kan lätt ta del av och besöka Europaparlamentet i samband med seminarier och konferenser och MEP:arna (parlamentsledamöterna – Members of Parliament) är tillgängliga och på plats. Visst är de ofta upptagna men deras politiskt sakkunniga är däremot lättare att få kontakt med. Kommissionens företrädare träffar man på titt som tätt på rådsarbetsgruppsmötena och kontakterna är inte längre ifrån än ett Hello – eller ett Bonjour. Och förstås nätverkandet med övriga medlemsstater är grundläggande.

Den närhet och/eller förståelse för en annan medlemsstats position sker direkt och effektivt här på plats. Visst kan man läsa sig till detta från annan ort men det är inte samma sak. Närheten till centrum av processerna och de personliga mötena gör stor skillnad för förståelsen av den interna dynamiken i EU-processerna. Och inte minst märks Europaparlamentets numer tydligare roll i EU:s beslutsprocesser mycket mer konkret på plats. EU-arbetet i Stockholm och Bryssel är helt enkelt olika!

Oavsett, befinner sig Europeiska unionen uppenbarligen i en tid av kraftig reflektion. Och det märks. Det handlar bland annat om den finansiella kris som fortfarande ger återverkningar på unionens utveckling som helhet, stora utmaningar i samband med migrationsströmmarna, en politisk polarisering bland medlemsstaterna och inte minst frågan om medborgarnas brist på förtroende för EU och dess institutioner som kan sägas ha nått en kulmen i Storbritanniens folkomröstning om utträde ur unionen. De flesta medlemsstater förefaller överens om att det finns behov av enighet i framtidsfrågorna men frågan är vilken typ av enighet som man till slut kan nå. Och då är det viktigt att EU:s maskineri fungerar effektivt för att tackla dessa utmaningar och då krävs att EU:s institutioner kan fokusera på det gemensamma intresset först och främst.

När det gäller Bryssel som kulturstad kommer jag här på sitt sätt redovisa öppet mina egna tidigare begränsade kunskaper om kulturutbudet i Bryssel men låt gå – transparens och öppenhet är svenska värderingar som ska genomsyra vårt arbete som tjänstemän på alla områden.

Nåväl, efter en dryg månad på plats har jag haft möjligheten att ta del av en mängd publika konst- och kulturevenemang. Ett var kulturarvsdagarna då bland annat ett antal offentliga och icke-offentliga byggnader som normalt är stängda för allmänheten öppnas upp. Det är ett gemensamt årligt evenemang i de flesta länder inom EU och de länder som är medlemmar i Europarådet som normalt genomförs på hösten. I Sverige är Riksantikvarieämbetet sammanhållande och Sverige hade i år temat ”tidens rörelser”.

För sakens skull vill jag passa på att notera att Europarådet har inget med EU:s institutioner att göra utan är en helt annan mellanstatlig samarbetsorganisation med säte i Strasbourg. Europarådet har 47 medlemsstater och bildades 1949. Organisationen arbetar i huvudsak med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling.

För drygt två helger sedan genomfördes här i Bryssel La Nuit Blanche – ”den vita natten” – ett offentligt samtida konstinstallationsevenemang som detta år skedde i hjärtat av EU-distriktet, kring och i olika byggander och inte minst i Leopoldparken. Temat var ”gränser” och många projekt hade migrationsströmmarna och politiken kring denna som inspiration och/eller som fokus. http://nuitblanche.brussels/en/programme/

Syftet med ”den vita natten” handlar övergripande om att visa staden i ett annat ljus och introducera nya och samtida konstnärliga former. Tanken är att kunna bryta ner barriärer mellan människor och verka för sammanhållning i staden, genom kultur. Det är ett koncept som först lanserades i Paris 2002 och som nu praktiseras årligen av ett dussintal europeiska städer. Mellan kl 19 och 03 lördagen den 1 oktober genomfördes en mängd föreställningar, installationer, projektioner och annat i kvarter som annars är starkt förknippade med EU:s struktur och kompetensutövning. Mycket folk var i rörelse och trots hällregn i början av kvällen blev det en stor uppslutning av besökare.  I den konstgjorda sjön i parken – en installation av svanar gjorda av satellitmottagare som lystrar till omgivande ljud, på trottoarer utplacerade, lämnade (uppspolade?) och uttjänta skor med meddelanden från sina förra ägare, den fejkade adelsdamen Lydia Richardsons kollektion av konst i den klassiska byggnaden Concert Nobles etc etc.

Faktum är att en av de mer intressanta installationerna genomfördes just i den till adeln kopplade byggnaden Concert Nobles där ett trettiotal flyktingar (främst från Irak) utförde en kontaktimprovisationsliknande dans som inbjöd till interaktion. Temat ”gränser” fick utrymme för reflektion här. Mycket konstnärligt effektivt samtidigt som projektet som sådant hade grund i ett lokalt integrationsarbete.

Nästa blogginlägg hoppas jag att jag kan kunnat se något av de belgiska danskompanierna – de som är del av det ”belgiska dansundret” – och kommentera detta!

2 responses to “Bryssel och Stockholm är olika – och är Bryssel en större kulturstad än man (jag) kunde tro?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *