Dansverk i skuggan av ”Gezi”-demonstrationerna

kl. av | Taggar: , , , ,

I mötet med kulturproducenter från olika kultursektorer här i Turkiet uppenbarar sig hela tiden ett före och efter ”Gezi”. Detta ”före och efter” syftar naturligtvis på demonstrationerna som skedde i maj 2013 efter tillkännagivandet att det enda gröna runt Taksim, den lilla men väl älskade parken Gezi i den centrala delen av i Istanbul, skulle exploateras och bebyggas. Dessa demonstrationer är en tidsmarkör och det Turkiet som har vuxit fram efter dessa tumultartade och våldsamma dagar är ett annat Turkiet än det man mötte tidigare. De offentliga demonstrationerna tycks ha gett en skapande kraft som har avsatt spår i det turkiska samhället och inom kultursektorn. De fyra nyproducerade dansverk som här skall nämnas har tillkommit i skuggan av ”Gezi” och ger såväl ett slags ögonblicksbild som symptomatisk bild av detta.

Taldans
We Need to Move Urgently

Taldans är ett väletablerat modernt danskompani i Turkiet.Den lilla internationella ensemblen ledd av Filiz Sizanli och Mustafa Kaplan har tidigare visat verk i bl.a. Frankrike, Belgien, USA och Korea. Deras nya dansföreställning We Need to Move Urgently hade premiär i Tyskland i slutet av förra året och uppfördes under april på Moda Sahnesi’s stora scen i Istanbul. Verket påbörjades under de febrila och laddade Gezi-dagarna med en koreografi byggd direkt på dagarnas händelseförlopp. I verket kämpar de tre dansarna med att kommunicera, blir hindrade av de objekt som de kastar till varandra, bygger en barrikad, pryder scenen med slagord som uttrycker ett desperat behov av att säga något, kanske vad som helst som kan vara sammanhängande och som kan ge ett sammanhang. Avslutningsvis, i vad som kan ses som en sista flämtning, ser vi ett försök till att bygga en gemenskap. De tre dansarna kämpar med att försöka hitta några vanliga danssteg. Till slut en blackout. Mörkret verkar dock inte betyda ett slut, men snarare ett tomt utrymme, pekande in mot en osäker framtid.

Trailer/Iz Sürücü
Trailer/Iz Sürücü

Bahar Temiz är en koreograf och dansare med en både nationell och internationell karriär. Hennes bakgrund som filosof från Sorbonne kan man se spår av i hennes nya dansverk Trailer/Iz Sürücü som visats på konstinstitutionen Salt Beyoğlu i Istanbul. En trio av dansare, Temiz själv, Erinç Aslanboğa och Natalie Heller leker med minnet och längtan. Personliga berättelser i små vinjettliknande danssekvenser som kontemplerar det omöjliga i att kommunicera. En av dansarna är långt gången gravid vilket ger en särskild laddning, antydande om ett visst hopp, parallellt med det motsatta i hennes tvångsmässiga och nästan fruktlösa försök och i hennes berättelse om sin egen barndom. Även de uppenbart humoristiska inslagen, som när två av dansarna dansar konståkning och själva kommenterar detta med typiskt extatiska sportkommentarer, färgas en slags meningslöshet. Dansens performance lämnar oss med en dyster bild. Två dansare sitter tätt, som fängslade omslutna, i en låda som de har konstruerat kring sig själva. De tecknar frenetiskt på papperet som omsluter dem. Bilder av höghus och ett urbant landskap. Det växande megalopolis som är Istanbul. Och i det hela en anspelning på den lilla gröna Gezi-oasen. Omsluten. Fängslad.

Holy Holy Holy

Ilyas Odmans danskompani består av två turkiska och två holländska dansare. Odman själv, Melih Gencboyaci, Christina Flick och Kimmy Ligtvoet presenterar kanske det mest uttryckligt komiska av de verk som här kommenteras. Föreställningen Holy Holy Holy, en fin blandning av teatralt och nycirkus, uppförd på Tiyatro D22 i Istanbul, är en iögonfallande och avsiktligt humoristisk föreställning. Publiken introduceras till att verket utgör andra delen i en trilogi av ett pågående arbete och att denna del behandlar frågan om ”vad vi tror på”. Genom hela föreställningen återkommer dansarna till en rytmisk lista av ord, koncept och fragment som de läser samtidigt, ibland rappandes, allt konstruerat till slags egen tro och dess taxonomi. De ord som läses blir alltmer absurda. De leker med det banala och det överdrivna i listorna med ord, ord för tilltro, ord att finna stöd i, ord att luta sig mot. En enorm tub av ett tyg vi känner igen från billiga kassar som man kan köpa i tricolorens färger blåses upp och fyller upp hela scenen. Dansarna försöker ta sig fram, undanträngs av tuben. Olika karaktärer dyker upp. En snövit, en vinkande drottning och en astronaut. Alla förhindrade i varje försök att stå, röra sig eller tala. Karaktärerna är försiktigt balanserande eller fångas i flyktiga ögonblick som ter sig begränsade eller frustrerade. Föreställningen avslutas när dansarna med hjälp av den holländska skulptören Kaleb de Groot bygger en stor skulptur på scenen av plåt och ett material som flyter ut och bubblar för att sedan snabbt ta form och stelna. Det är något som byggs, men det ser bräckligt och obeständigt ut. Skulpturen, sägs det, avses också vara början till kommande del tre av föreställningen.

Ilyas Odman
Holy Holy Holy

Dansföreställningen Hallo av den väletablerade turkiska koreografen Aydin Teker, uppförd på den intima studioscenen i Moda Sahnesi, är helt klart ytterligare ett verk som kan betecknas som ”post-Gezi”. Teker har en karriär som dansare, koreograf och pedagog och har visats både nationellt och internationellt. Hallo är en dansperformance med en dansare. Gizem Aksu tar sin plats på en löpmaskin och börjar springa mot publiken. Så småningom ökar hon takten och springer fortare och fortare. Medan hon springer emot oss försöker hon desperat kommunicera och få ögonkontakt. Fnittrande med en viss förlägenhet ser hon över axeln som om hon är jagad och upprepar det enda ord hon kan – ”hallo”.  Enkelheten är vilseledande. I diskussionen efter föreställningen är det helt klart hur ansträngande det har varit för Teker i det som hon beskriver som en kulturell reaktion till följd av den politik som har vuxit fram sedan maj 2013. Alltså även detta ett verk som producerats i skuggan av Gezi.

Aydin Teker
Hallo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *