Det andra Istiklal

kl. av | Taggar: , , , ,

Nästan varje turist i Istanbul hamnar förr eller senare på det klassiska stråket Istiklal Caddesi, den två kilometer långa gatan som sträcker sig från Taksimtorget fram till Tunel, i närheten av Galatatornet. Med sin senottomanska arkitektur, sina berömda arkader, de många kyrkorna och franska, ryska, nederländska och naturligtvis svenska konsulaten så har gatan sedan sjuttonhundratalet varit ett internationellt centrum för det kosmopolitiska Istanbul. En gång, även känd som Grande Rue de Pera, var de närliggande kvarteren under nästan två hundra år det internationella navet i staden och kvarterens eleganta hotell var tillfälliga hem för kända besökare som Flaubert och Trotskij, Agatha Christie, Greta Garbo och Anders Zorn. Även när mina föräldrar i början av 50-talet bodde i närheten var området kring Istiklal fortfarande påtagligt kosmopolitiskt och franska talades i de finare kaféerna och på de exklusiva restaurangerna. Mycket av denna kultur och elegans är naturligtvis borta . Under åren fylldes bakgatorna av en blandning av barer och billiga hotell där prostitution och småbrottslighet var utbredd. Sedan gatan förvandlades till gågata på 80-talet anser vissa att gatan återfick en del av sin tidigare karaktär, medan andra ser det som en effekt av gentrifiering. Alla är dock överens om att Istiklal har genomgått en massiv kommersialisering. Tills relativt nyligen passerade uppskattningsvis närmare två miljoner människor varje dag längs den långa gatan med ett oändligt utbud av affärer. Alltifrån de turkiska flaggskeppsbutikerna fanns här globala varumärken som Nike och Lacoste, H&M och Louis Vuitton. Istiklal ligger högt på den globala marknadens lista gällande hyreshöjningar för kommersiella fastigheter. Den senaste tidens hyreshöjningar för butikerna på gatan har accelererat i alarmerande takt under flera år med en årlig hyresökning på nästan 30% (http://bit.ly/2bSw04V).

taksim

Istiklal har under ett antal år speglat landets politiska oro och fungerat som en mötesplats för offentliga demonstrationer. Under det senaste decenniet har många strider utspelat sig längs gatan mellan demonstranter och kravallpolis. Taksimtorget är fortfarande den mest laddade politiska platsen i staden. Från Gezi-protesterna till det senaste pro-demokratiska rallyt efter den misslyckade kuppen är denna ände av Istiklal en återkommande plats i världens mediala fokus. Beväpnade poliser och vattenkanoner står i stark kontrast till affärernas sprakande erbjudanden i köpcentrumet Demirören i vars närhet självmordsbombningen i mars tidigare i år dödade fem turister. Istiklal verkar nu ha gått in i en ny fas. I en lysande och fördömande artikel i Al-Monitor med titeln Gentrification glitter fades into dust in Istanbul’s heart pekar den utmärkta turkiska journalisten Pinar Tremblay på hur även världsledande varumärken såsom Media Markt, Pizza Hut och Starbucks stänger sina butiker och flyttar någon annanstans (http://bit.ly/2ce5yXB). Kombinationen av en plötslig stor höjning av underhållningskatten med 6000%, relativt nya lagar om alkoholservering och en katastrofal nedgång av turismen har lett till att framgångssagan om den så omtalade succén om det nya Turkiet, vilket Istikal har blivit, har krakelerat i mångas ögon.
bus

 

 

cicek

När jag går till och från konsulatet varje dag ser jag tecken på denna förändring. Mina favorit-caféer i närheten är näst intill tomma och har slutat att servera frukost. Naturligtvis finns det fortfarande turister som söker upp och beundrar ingången till Çiçek Pasajı (blomsterpassagen) eller besöker St. Antoine kyrkan, men antalet är inte längre detsamma. Och de nedlagda butikerna och konkursutförsäljningarna tycks vara tecken som visar på hårdare tider för Grand Rue de Pera, Istiklal caddesi som en gång var höjdpunkten av lyx, elegans och mångfald. Ordet pera på grekiska betyder däruppe eller annan. Idag verkar det andra som prefix peka på det lite mindre positiva eller inbjudande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *