Edinburgh International Culture Summit – om kulturens värden

kl. av | Taggar: , ,
Storbritanniens nya kulturminister Matt Hancock inledningstalar
Storbritanniens nya kulturminister Matt Hancock inledningstalar

Förra veckan hölls The Edinburgh International Culture Summit, en konferens för kulturministrar och tjänstemän från hela världen, i den skotska huvudstaden. Det är tredje gången konferensen, som hålls vartannat år, anordnas. Ett trettiotal ministrar och viceministrar från bl.a. Australien, Kina, Italien, Irak och Sydafrika deltog i den tre dagar långa konferensen som hölls i den labyrintartade skottska parlamentsbyggnaden. Temat för konferensen var ”Culture – Building Resilient Communities”, och programmet var uppdelat i tre block: kulturarv, ekonomi och tillgänglighet. Detta är frågor som uppenbarligen är lika aktuella för kulturpolitiker över hela världen, trots att förutsättningarna är helt olika.

I mångt och mycket är det just denna komplexitet men också likhet vad gäller utmaningarna som kan göra att konferenser om kulturpolitik ibland kan kännas som upprepning efter upprepning. Hur kan man mäta kulturens värde utan att reducera dess värde till enbart det som kan mätas? Hur skapa förutsättningar för kulturella och kreativa näringar att bidra till ekonomisk tillväxt, utan att reducera kultursektorn till endast en näringsgren som alla andra? Och hur kan man utveckla det lokala kulturarvet till en motor för regenerering och turism, utan att dess värde för lokalsamfundet går förlorat? I inlägg efter inlägg, från politiker och tjänstemän från alla kontinenter, lyftes dessa, eller varianter av dessa frågor.

Trots att inga av dessa frågor kom närmare någon lösning (vad jag vet!), innehöll konferensen flera intressanta och tankeväckande inslag:

Michael Powers, professor i bokföring (Accounting) på London School of Economics, som varnade för att använda bokföringsspråk när vi talar om kulturens värde. Han uppmanade kulturpolitiker att vara ärliga med de chansningar man tar – inga effekter och resultat för ekonomisk tillväxt eller allmänt välstånd är garanterade när man satsar på kultur, så den som fattar beslutet måste vara både modig och ärlig med att tala om varför man trots allt satsar som man gör. Han menade också att vi bör se kultur som infrastruktur – även tillfälliga sammankomster, diskussioner och lärande är en slags civil infrastruktur som vi bör värna och se som en resurs. Jude Kelly, Southbank centres dynamiska och inspirerande ledare som ägnade sitt tal åt att kritisera bristen på kreativ legitimitet som ges åt kvinnor. Och de många konkreta exempel från kulturaktörer själva, t.ex. Streetwise Opera (som gör opera med hemlösa i London och Rio) och Mark Morris Dance Companys arbete med dans för Alzheimers-patienter.

Konferensens inramning kunde dessutom knappast vara bättre. Utanför parlamentets väggar pågick för fullt den sjuttionde upplagan av Edinburgh International Festival & Fringe. Kanske är detta det största värdet av konferensen – av att låta ministrar och tjänstemän träffas och prata om kulturens förutsättningar, omgivna av konkreta exempel på konstens och kulturens roll och värde, som byggsten i samhället, som arena för nya tankar och som motor för ekonomin. Att Storbritannien valde att satsa på detta omöjliga projekt – en internationell kulturfestival två år efter andra världskrigets slut – och att det dessutom visat sig vara en ofattbart lyckad investering – bör vara en inspiration för alla.

David Leventhal från Mark Morris Dance Company koreograferar delegaterna
David Leventhal från Mark Morris Dance Company koreograferar delegaterna

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *