En ny berättelse om Europa

kl. av | Taggar: , , , , , , ,

Min företrädare Henrik Selin speglade i sitt nyhetsbrev ” Berättelsen om Europa 2.0 – och kulturens roll i dess tillblivelse”          (http://www.regeringen.se/sb/d/6085/a/187186 ) på ett förtjänstfullt sätt de tankar och idéer som finns för att stärka den gemensamma Europatanken m.m. Bl.a. nämnde han att Philippe Kern, grundare av brysselbaserade konsultfirman KEA European Affairs, föreslagit att bjuda in några högoktaniga namn ifrån den europeiska konstvärlden att fungera som ”spökskrivare” åt kommissionen. Tanken var att Barroso och övriga EU-kommissionärer skulle låta konstnärer bidra till utformningen av den berättelse som ska vägleda EU:s handlande på viktiga samhällsområden.

Jag tänkte spinna vidare på denna tråd genom en kort uppdatering av hur den fortsatta diskussionen utvecklat sig rörande ”en berättelse om Europa”.

Kerns idé utvecklade sig nämligen så småningom till ett initiativ från Europaparlamentet, i regi av kommissionen, som lanserades i april 2013 då initiativet ”The New Narrative for Europe” presenterades. Förutom högtidstal av kommissionens ordförande Barroso, kommissionär Reding och kommissionär Vassiliou, innefattade initiativet också etablerandet av en kommitté (Members of the Cultural Committee)med ett 20-tal personer aktiva inom kultur- och vetenskapsområdet vars syfte är att diskutera bl.a. följande tre frågor:

  1. Hur kan kultur och vetenskap bidra till skapandet av en social vision som kan möta dagens utmaningar, inte minst de som följer av globaliseringen?
  2.  På vilket sätt bidrar aktiviteter och idéer inom dessa områden till att stärka en ”europeisk medvetenhet” bland Europas medborgare?
  3. Hur och för vad bör det ”europeiska projektet” användas?

Syftet med projektet är att ge artister/konstnärer, intellektuella och vetenskapsmän/forskare en möjlighet till långsiktiga diskussioner om Europa. Det relaterar till ordförande Barrosos s.k. “State of the Union-tal” 2012 då han talade om “more and better Europe”, samtidigt som det också är en del av ambitionen om en bredare allmän debatt om Europa:

“To breathe new life into the European spirit, the European Union is calling on European artists, intellectuals, scientists, academics and all European citizens to jointly explore the history, values, symbols and cultural aspects that unite citizens and to come up with a new vision for Europe.”

Tre större konferenser (”General assemblies”) på temat fanns med i ursprungsplanen, varav två nu har genomförts: Warzawa i juli (Speech by President Barroso at the opening of the Warsaw General Assembly)och Milano i december (Speech by President Barroso at the Opening of the Milan General Assembly). Den tredje och avslutande konferensen kommer att äga rum våren 2014.

Exakt vad som ska komma ut av detta är åtminstone inte för mig alldeles glasklart. Vilken typ av symboler, myter och berättelser är det som ska kunna ge form till en europeisk berättelse och bidra till en känsla av ”gemenskap och tillhörighet”?

Bakgrunden och utgångspunkten är dock ganska tydlig, d.v.s. det faktum att dagens europeiska kris inte enbart kan beskrivas som en ekonomisk eller finansiell kris, utan att den också innefattar en svårartad förtroendekris i såväl medlemsstaterna som för det europeiska projektet som sådant. Många medborgare kan sägas ha tappat tilltron till att det etablerade politiska och ekonomiska systemet kan lösa dagens utmaningar.

Huruvida ”The New Narrative for Europe” kan ge någon lisa till de europamedborgare som tappat förtroendet återstår att se. Att hitta gemensamma historiska och kulturella nämnare kan kanske ändå delvis bidra till att få ”Europaskutan” på rätt köl igen. Det finns också en del försök att sätta på pränt en sorts ”europeisk berättelse”. Boken ”The Passage to Europe” (skriven av Luuk van Middelaar) är, åtminstone enligt mig, ett ganska gott exempel på att även Europas och EU:s (samtids)historia kan beskrivas på ett spännande och intresseväckande sätt, som framför allt tar avstamp i det komplexa samspel som skett vid EU:s framväxt mellan olika enskilda individer (i form av ledande politiker m.fl.), de berörda länderna, de olika EU-institutionerna och det fördragsrättsliga regelverket.

Om USA kan skapa gemensamma myter utifrån en ganska komplex historia (om en väsensskild från Europas), borde väl även Europa kunna hitta några gemensamma nämnare för en gemensam berättelse. Dock är det väl kanske fortfarande så (som jag utryckt i tidigare blogginlägg http://blogg.kulturdep.se/kulturradsbloggen/finns-det-en-europeisk-identitet/ )att de europeiska länderna alla har en nationellt präglad historia som lagt grunden för byggandet av nationella myter m.m. som behövs för identitetsbyggande. I Europas fall (till skillnad från USA) har dock dessa (ännu) inte kunnat sammanjämkas till en gemensam berättelse.

One response to “En ny berättelse om Europa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *