Ett europeiskt år för kulturarv 2018?

kl. av | Taggar: , , , , , , ,

Kan det vara något? Det anser i alla fall Tyskland, som först lanserade idén för ganska exakt ett år sedan, och ett antal andra medlemsländer.

Jag deltog i förra veckan i ett evenemang som Italien och Spanien organiserade och som syftade just till att slå ett slag för ett europeiskt kulturarvsår 2018. Man hade bjudit in några talare från olika medlemsländer, NGO:s och även från kommissionen. Bortsett från kommissionen var det en tämligen samstämmig kör som underströk vad ett sådant år skulle kunna betyda för att stärka den europeiska identiteten, förtroendet för europaprojektet som sådant, den kulturella och kreativa sektorn, turismen, den interkulturella dialogen, integrationen av migranter/flyktingar samt också för att stärka kampen mot förstörelse av och illegal handel med kulturarv.

Europeiska år har funnits inom EU sedan 1983 och haft så skilda fokus som t.ex. småföretagare och hantverk, cancer, film och tv, språk och arbetstagares rörlighet. I år är det europeiskt år för utvecklingssamarbete. Syftet är alltså att peka ut ett särskilt område för att dra medborgarnas och regeringarnas uppmärksamhet till just detta område, dels för att påverka attityder och beteenden, dels för att lyfta den politiska betydelsen av en viss fråga.

Ett europeiskt år för kulturarv 2018 får mot denna bakgrund ses som ett fullt realistiskt tema – inte minst mot bakgrund av nuvarande stora problem med förstörelse av och olaglig handel med kulturarv. Och som beskrivits ovan så finns det ytterligare ett antal goda skäl för att ett sådant år borde beslutas.

Vad är då problemet?

Jo, kommissionen har nog inget emot temat som sådant men har generellt bestämt sig för att detta med europeiska år nog inte är så bra egentligen och inget som EU bör lägga resurser på(se min tidigare blogg om att kommissionen vill fokusera på ”big things”, och det anser man inte att denna typ av temaår är). Det innebär att inget om detta nämns i arbetsprogrammet för 2016 och att det heller inte förutses några temaår för 2016 och 2017.

Detta är alltså bakgrunden till Italiens och Spaniens initiativ, vars främsta syfte är att mobilisera krafter såväl inom medlemsstatskretsen som inom olika delar av kommissionen och bland intresseorganisationer etc. för att ett kulturarvsår 2018 visst vore såväl lägligt som rimligt.

Fortsättning följer med andra ord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *