Ett scenkonstnärligt utforskande genom multilateral kulturdiplomati mellan USA, Sydafrika och Sverige

kl. av | Taggar: , , , ,

En summering och reflektion av Linda Zachrison och Stefan Hansen

Under det gånga året har vi på Sveriges Ambassad i USA, tillsammans med Riksteatern och en mängd andra partners, utforskat hur den afrikanska diasporan – som genom tvång splittrades och skadades under slavhandeln – genom teatern kan förenas och dela erfarenheter via den amerikanska dramatikern Lorraine Hansberrys pjäs ”En druva i solen/A Raisin in the Sun”.

Bakgrunden till detta omfattande projekt uppstod under 2016, efter de starka och positiva reaktionerna på regissören och konstnärliga ledaren för Riksteaterns Tyst Teater Josette Bushell-Mingos besök på den nationella teaterkonferensen som TCG, Theatre Communications Group, arrangerade i Washington D.C. på temat Migration and Belonging. På ambassadens initiativ bjöds Bushell-Mingo från Riksteatern in till Washington D.C. i juni 2016 för att tala om erfarenheterna och reaktionerna på den första nordiska produktionen av Hansberrys klassiker, framförd av den första afrosvenska ensemblen någonsin. Här är videolänken till panelen där hon deltog, ”Race, colonization and Art: an Afro global perspective” https://youtu.be/YdCxNPkyRBc, läs gärna mera här: http://bit.ly/2z4o6U7

Magnus Aspegren, vd för Riksteatern och Yaman al Zubaidi var med i Washington D.C. 2016 för att lära sig om mångfald i kulturlivet i USA, t.ex. kring frågan om hur data och statistik kan användas för en strukturerad uppföljning. Därför arrangerade ambassaden möten med bland andra EEOC (Equal Employment Opportunity Commission), som kan sägas vara USA:s motsvarighet till Diskrimineringsombudsmannen samt NEA (National Endowment for the Arts), som kan sägas vara USA:s motsvarighet till Statens Kulturråd.

Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University
Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University

Efter besöket i USA och den starka responsen hon mött, uttryckte Josette Bushell-Mingoen dröm framåt: att samla skådepelare från den afrikanska diasporan för att dela erfarenheter kring sin verksamhet och också kring att arbeta med Lorraine Hansberrys text.
Med den idén i bakhuvudet kontaktade kulturrådet Linda Zachrison Georgetown University och TCG med en förfrågan om ett fortsatt och större samarbete. Nu är projektet genomfört, med stöd från bland annat Konstnärsnämnden och Statens Kulturråd.

I mars 2017 reste en teaterdelegation från Riksteaterns ensemble och produktionsteam från ”En druva i solen” till Washington D.C. och New York. Genom ett omfattande expertprogram träffade de en mängd teatrar, organisationer, museum och andra kulturinstitutioner i båda städerna, och deltog i repetitioner av Arena stages uppsättning av samma text! Men framförallt genomförde de workshops på ambassaden och ett större, uppmärksammat symposium tillsammans med partners inför en stor publik på Georgetown University, på World Theatre Day.

Förutom den svenska delegationen – regissören Josette Bushell-Mingo, skådespelarna Anna Thiam, Kayode Shekoni, Calle Jacobsson, David Lenneman, Adam Högblom, maskdesignern Eva Ritzell, scenografi- och kostymdesignern Lotta Nilsson, från Riksteatern, deltog skådespelare och regissören James Ngcobo från Market Theatre, Sydafrika samt Center Stage, Baltimore och den lokala teatern Arena Stage. Partners i projektet var även Laboratory for Global Performance and Politics, TCG, Svenska konsulatet i New York, Sydafrikas ambassad och Lorraine Hansberrys Literary Trust (länk http://lhlt.org/). Vi vill också tacka Monica Miller och Daniel Banks för rådgivning och värdefulla kontakter, samt Riksteaterns, Statens Kulturråd och Konstnärsnämndens generösa stöd till projektet.

Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University
Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University

Höjdpunkten var absolut World Theatre Day, den 27 mars – se gärna inspelningen av eventet här http://bit.ly/2ldo8mP – men projektet som helhet avslutades först nu under hösten när Måns Clausen, en av skådespelarna från den svenska produktionen av ”En druva i solen” besökte Washington D.C. och New York.

Varför är då 1950-tals pjäsen ”En druva i solen” så aktuell att lyfta och skapa ett multilateralt projekt kring? Pjäsen är skriven av Lorraine Hansberry, den första afroamerikanska kvinnan att produceras vid Broadway, då 26 år gammal. Föreställningen handlar om familjen Youngers dröm om ett bättre liv. Tre generationer lever under ett tak i ett slitet och trångt hus. När försäkringen efter mamma Lenas avlidna make betalas ut, kan drömmar plötsligt bli verklighet. Men hur ska familjen använda pengarna bäst? Familjemedlemmarna drömmer om olika saker, men motarbetas av ett strukturellt rasistiskt samhälle. Hansberry pjäs är en klassisker i USA och ingår ofta i skolundervisningen. I Sverige sattes den för första gången upp av Riksteatern 2016, gestaltad av en svart ensemble – också detta för första gången i Sverige. Ingen i ensemblen kände sedan tidigare till Hansberrys text.

Precis som när pjäsen skrevs, 1959, är USA idag också i ständig förändring – men många orättvisor består. Den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen tar sig i nya utryck i exempelvis Black lives matter-rörelsen. Av USA:s befolkning är 13 procent afroamerikaner, men i landets fängelser, vilka till stora delar är privatiserade, är fängelsepopulationen 36 procent afroamerikaner – i genomsnitt löper en afroamerikansk man fem gånger större risk att hamna i fängelse jämfört med en vit man. FN:s expertarbetsgrupp för människor av afrikansk härkomst understryker i sin rapport från augusti 2016 att afroamerikaner i oproportionerlig utsträckning är föremål för polisövervakning samt i högre utsträckning utsätts för offentliga trakasserier, övervåld och andra former av diskriminering. Förekomsten av polisbrutalitet, flera uppmärksammade dödsfall och bristande utredningar av desamma har under senare år lett till omfattande protester och folklig mobilisering, inte minst i form av rörelsen Black Lives Matter. Se gärna den belysande dokumentären ”13” som finns tillgänglig på Netflix. I genomsnitt är en vit familj tio gånger rikare än en svart familj, länk: http://wapo.st/2i0oMPJ

Projektets tematiska fokus har legat på frågor om rasism, utanförskap och kamp, men alltmer också om försoning och fortsättning. Under delegationernas möten med varandra här i Washington D.C. uppstod många varma möten mellan karaktärerna. Den amerikanska Mama Lena, Lizan Mitchell, mötte den svenska Mamma Lena, gestaltad av Nyakayo Shekoni, den Sydafrikanska Travis mötte den svenske Travis, gestaltad av Adam Högblom, regissörerna mötte varandra och så vidare.

En av höjdpunkterna för delegationen var att besöka National Museum of African American History and Culture (länk: https://nmaahc.si.edu) vilket beskrevs från många som ”ett minne för livet”. Muséet, som öppnade för nästan precis ett år sedan, innehåller utställningar från slaveriet till medborgarrättsrörelsen till vår samtid.

Resultatet av workshopen för de deltagande delegationerna delades publikt vid World Theatre Day på Gaston Hall på Georgetown University. Salen var fullsatt med 600 åskådare och eventet både livesändes och finns tillgängligt digitalt – https://youtu.be/v88YCGOjyrc.

Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University
Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University

Sydafrikans ambassadör i USA höll ett fint inledande tal om hur viktigt Sveriges ställningstagande mot apartheid hade varit för att få slut på den politiken som i åratal segregerat sydafrikanska medborgare och skapat första- och andrahandsmedborgare. Linda Zachrison, kulturråd på Sveriges Ambassad i USA, höll ett tal om hur kulturen och konst kan öppna upp för möten och ömsesidig förståelse kring de svåraste frågorna. ”Key note” talare var den brittiska regissören Kwame Kwei Armah, som på sin scen Center Stage i Baltimore hade iscensatt en slags fortsättning på Lorraine Hansburrys klassiker: Pulitzer-belönade Bruce Norris drama ”Clybourne Park”. Hans tal delades över hela världen, se gärna mer via länk http://bit.ly/2yFKzXd

Skådespelarna framförde scener ur Hansberrys pjäs på engelska, svenska, zulu och xhosa, i blandade och helt nya konstellationer. De skapade vibrationer inne på Gaston Hall! Tillsammans, under inramningen av firandet av World Theatre Day, skapades en sådan enorm stark bild av det gemensamma, det universella, men också en bild av historiens splittring. Många i publiken reste sig och ville framföra tack, synpunkter och frågor. Hela den stora salen tystnade när kusinen till Emmet Till reste sig bland publiken för att framföra sin reflektion av skådespelarnas redovisning. Emmet Till var den unge afroamerikanske pojken som 1955 mördades brutalt och vars död har angivits vara en av huvudhändelserna som radikaliserade den växande medborgarrättrörelsen i USA. Tills kista har ett särskilt minnesrum vid National Museum of African American History and Culture.

Den svenska teaterdelegationen fortsatte sin resa till New York, där dem bland annat mötte Harlem Stage, National Black Theater, studenter vid Barnard College och representanter från Black Lives matters-rörelsen. Gruppen besökte också Schomburg Center, där Riksteaterns produktion av ”En druva i solen” lades till samlingarna kring Lorraine Hansberry, för eftervärlden.
Generalkonsuln Leif Pagrotsky var värd för en stor avslutande, emotionellt laddad middag på residenset på Park Avenue, dit flera afroamerikanska teaterpersonligheter kom för att möta svenskarna. Alla de delade berättelser och erfarenheter som genomströmmat mötena under besöket i USA hade skapat så mycket kraft, hopp och helande. I ett otroligt starkt tal tackade Josette Bushell-Mingo alla som delegationen hade fått möta och berättade att hon och gruppen genom dessa kontakter, erfarenheter, vänskaper och nya kunskaper skulle återvända till Sverige med en ny ambition; att starta en National Black Theatre i Sverige. Nyheten möttes med stående ovationer. Och fortsättning följer…!

Linda Zachrison, Kulturråd i USA. Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University
Linda Zachrison, Kulturråd i USA. Foto: Leslie E. Kossoff/Georgetown University

Kulturens kraft och konstens påverkan kan vara just det: att få oss på nytt upptäcka tematiker, perspektiv och berättelser som både ligger oss själva nära eller som är oss främmande. Men när vi får berättelserna gestaltade för oss genom konstnärliga uttryck, blir dem liksom oss nära oavsett. Jag lyssnar till dig, och din berättelse blir min, om så just för en liten stund.
Men dem riktigt starka berättelserna och upplevelserna, som dessa möten byggda kring ”A Raisin in the Sun” var för många – dom berättelserna stannar för en livstid.

Linda Zachrison, Kulturråd
Stefan Hansen, vikarierande kulturhandläggare

Läs gärna mer om projektet här:
Artikel av Cynthia Schneider, Laboratory for Global Performance and Politics – http://bit.ly/2gBj0Ur
Artikel om Aspen Institutes uppföljande samtal – http://bit.ly/2yJR9JX
Recension av Arena Stages ’A Raisin in the Sun’ av Washington Post – http://wapo.st/2lcbHHE

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *