EU – Romfördragen fyller 60 år – reflektion, förtroende och kultur

kl. av | Taggar: , ,

Den 25 mars möts EU:s stats- och regeringschefer i Rom för att markera att det är 60 år sedan Romfördragen undertecknades. Dagen före ger även påven audiens – så det är stort pådrag. Man kan säga att Romfördragen lade grunden till dagens EU. Under åren har fler fördrag tillkommit och samarbetet konsoliderats. Det senaste fördraget är Lissabonfördraget (trädde i kraft den 1 december av 2009) då bl.a. Europarlamentet fick en tydligare och större roll i lagstiftningsprocessen – rådet och parlamentet delar nu lagstiftningsmakten i de flesta av politikområdena.

Nåväl, med 28 medlemsländer (varav ett på väg ut) och med en oklar känsla för vad medlemsländerna egentligen vill med samarbetet, befinner sig nu EU i ett kritiskt läge. Kanske är det en tilltagande splittring inom unionen eller så finns det en möjlighet att hitta en gemensam väg framåt.

60

Nog finns det då anledning till reflektion om framtiden. Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer) träffas alltså för att manifestera EU som en stabil, säker, framgångsrik och hållbar organisation. Här länken till mer information om mötet och om EU:s historia. Kommissionen tillsammans med det maltesiska ordförandeskapet bjuder in till ett evenemang i Rom med titeln The Sound of a Dream som i musik ska fira 60 år av fred och kulturell integrering. Även om begreppet ”kulturell integrering” används, vilket är främmande i en svensk kontext, är syftet att visa på vad som åstadkommits under dessa 60 år i form av kulturellt samarbete och fred. Europaparlamentet håller tisdagen den 21 mars ett ”medborgarparlament” där människor från hela EU ska diskutera EU:s framtid i plenisalen. Regionkommittén (det rådgivande organ som företräder kommuner och regioner i EU) har nyligen åtagit sig att genomföra en omfattande process för samråd med medborgare i hela EU på temat ”Reflektioner om Europa”. I Sverige anordnar bl.a. Utrikespolitiska institutet tillsammans med Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) den 24 mars ett seminarium om Romfördraget och EU:s framtid. Här länk.

Men kulturen och det kulturella utbytets roll – var kommer de in? Det är inte helt enkelt. EU-institutionerna (Rådet, Kommissionen och Europaparlamentet) manifesterar gärna kulturen som en betydelsefull del i och en signifikant bas för gott samarbete inom EU. Men kulturen som i sig utgör en oberoende aktör har inte/bör inte ha en strikt instrumentell roll. Att kulturellt samarbete sannolikt leder till en större ömsesidig förståelse är accepterat och heller inte så konstigt. Men om det finns förväntningar på kulturen och kulturellt samarbete för EU:s samarbete i stort skulle väl sådana satsningar prioriteras högre – eller hur?

Retoriken lyfter kulturens roll som avgörande för EU:s framtid (som till exempel i Kommissionens aktuella evenemang) men det återspeglas inte nödvändigtvis i EU:s prioriteringar. Man skulle alltså kunna hävda att EU:s institutioner har ett lite ”schizofrent” förhållningssätt till kulturområdet och kultursamarbetet.

Intressant nog anordnas ett seminarium/debatt den 24 mars i Rom om kulturens roll för EU:s utveckling som har som rubrik “Can culture save Europe?” där man vill reflektera över kulturens roll i att ”återuppfinna” EU. Tesen som man vill pröva i debatten förefaller att vara att nyckeln till framtiden är ”förtroende” (trust). Och för att lyckas skapa förtroende och respekt över gränserna (både inom EU och mellan EU och andra länder) menar man att det krävs ett ändrat arbete med en annan och utvecklad kulturell infrastruktur. Vad skulle hända om det gemensamma arbetet i EU fokuserade mer på mer att arbeta ”förtroendeskapande” via kulturella samarbeten och inte nödvändigtvis på positioneringar av olika alternativ av mer ”EU”? Här finns länken till mer information om denna konferens.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *