Europeiska historiens hus har öppnat i Bryssel

kl. av | Taggar:
IMG_0264
I en klassisk art deco-byggnad i Leopoldparken nära Europaparlamentet ligger Europeiska historiens hus.

Den 6 maj i år öppnade detta hus som nog inte riktigt är att betrakta som ett vanligt museum men ändå inte inte så långt därifrån. Huset finns hur som helst med på listan av museer i Bryssel. Det är ”en plats att diskutera, ställa frågor om och reflektera över Europas historia” som det står på deras hemsida. Och visst ställs frågor, och visst blir man full av reflektion när man besöker detta hus. Och visst bör man notera att det är den Europeiska historiens hus och inte den Europeiska unionens hus även om det förstås finns en tydlig inre logik i utställningarna som leder tankarna till behovet av europeiskt samarbete.

IMG_0271
Europeiska historiens hus på alla 24 språk

Huset är en minutiöst renoverad och anpassad art deco-byggnad som en gång hyste ett Eastmaninstitut dvs. tandläkarvård för mindre bemedlade barn. Det är förresten samma herr Eastman som har lämnat avtryck i Stockholm men i vars hus Folktandvården fortfarande behandlar tänder. Faktiskt är byggnaderna byggda vid samma tid men arkitektoniska olika – Eastmaninstitutet vid Vasaparken i Stockholm är nämligen ett funkishus.

Med sitt pass eller ID-kort som pant erbjuds man en interaktiv läsplatta som verkligen var både användbar och gav ett mervärde. Helt enkelt superpedagogiskt med lust, även om man som jag kanske behöver lite tid för att förstå den ”intuitiva” mjukvaran. Men när jag väl hade frågat, tre gånger, några av de många värdarna som fanns på plats fungerade det utmärkt – på EU:s alla officiella 24 språk. Det du får göra som besökare är att gå igenom temarum genom historien med fokus på de händelser i Europa som förebådade de omvälvande händelserna under 1900-talet men också med återblickar på myter och tidig historia från de gamla grekerna och romarriket.

Och faktiskt, med historielektionerna från skoltiden lite viskande i öronen som stöd fick jag en större och sammanhängande helhetsbild och förståelse för Europas historia. Kolonialismens roll, alla dessa krigs konsekvenser och omritningar av kartor, relationen till olika samhällssystem och deras uppgång och respektive fall. Den installation som för mig gjorde allra störst intryck var en vägg av tv-apparater som illustrerade det hyperladdade året 1989 som med alla dess komprimerade omvälvande händelser ledde till murens fall. 8 minuter av koncentrerad mänsklig dramatik. Kanske kom det extra nära eftersom jag själv besökte Berlin några veckor efter murens fall i november 1989. Den känsla av befrielse som man i princip kunde ta på fysiskt förmedlade installationen i alla fall för mig.

Visst är ett av husets syfte att förklara framväxten av den Europeiska unionen och visst finns önskan att besökarna reflekterar över dagens Europa och Europeiska unionens ställning som en oundgänglig del i vår framtid. Så jag var lite nyfiken på hur man skulle dra ihop trådarna och hur historien ”slutar”. Tyvärr vet jag nu inte det. Min tanke var att jag skulle ta den sista våningen en halvtimme före stängningsdags – men då var det stopp för värdarna hade tydliga rutiner för hur lång tid det tar att stänga sitt europeiska hus. Till dess att jag besöker huset på nytt får jag helt enkelt reflektera över detta och i stället uppleva hur den europeiska historien fortsätter på plats och ställe.

Europeiska historiens hus ligger i Leopoldparken, en grön oas mitt i Europakvarteren, nära Europaparlamentet och de andra institutionerna. Öppet alla dagar (nästan) och fritt inträde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *