Finns det en europeisk identitet?

kl. av | Taggar: , , , , ,
EU:s barockorkester uppträder i Bryssel. Bidrar denna typ av insatser till byggandet av en europeisk identitet?
EU:s barockorkester uppträder i Bryssel. Bidrar denna typ av insatser till byggandet av en europeisk identitet?

Jag var tidigare i veckan och lyssnade på en fantastiskt vacker konsert med Europeiska unionens barockorkester. Orkestern består av ett antal unga, lovande musiker från olika EU-länder som under ett år övar och turnerar tillsammans runt om i EU. Det innebär att varje år får nya förmågor chansen att delta.

Varför ska nu EU finansiera denna typ av verksamhet kanske någon undrar och vari ligger det europeiska mervärdet? Jag antar att ett av huvudskälen till denna typ av satsningar (det finns flera, t.ex. ”European Youth orchestra”), är att dels synliggöra och etablera ”EU-varumärket”, dels att försöka bygga den lite svårgreppbara gemenskapskänslan, identiteten, som så många EU-toppolitiker ofta lyfter fram som något avgörande för EU-projektets framtid.

Finns det då något man kan kalla för europeisk identitet?  Eller kanske till och med en EU-identitet? Sannolikt kan man få ganska varierande, mer eller mindre nyanserade, svar på dessa frågor.

Efter att förra veckan ha deltagit i ett seminarium med titeln ”Why nobody falls in Love with a Common Market” kan jag inte påstå att jag själv har något självklart svar på dessa frågor (om nu någon till äventyrs hade trott det).

En av utgångspunkterna för diskussionen var den forskning som Theresa Kuhn har bedrivit vid ”Freie Universität Berlin”. Hon visade bl.a. att ökat utbyte (t.ex. gränsöverskridande handel och kontakter via sociala medier) mellan olika EU-länder inte nödvändigtvis leder till ökat stöd eller ökad förståelse för EU. Det får en inte heller att känna sig mer ”europeisk”.  Det fanns heller ingen påvisbar positiv korrelation mellan hur länge ett land varit medlem i EU och en ”positiv” EU-uppfattning bland dess medborgare. Förutom att bekräfta redan mer eller mindre etablerade sanningar, som t.ex. att personer med högre utbildning har en mer positiv syn på EU och gränsöverskridande samarbete generellt, så visar hennes forskning också att det är viktigt att skilja på olika typer av gränsöverskridande aktiviteter. Den enda typ av gränsöverskridande aktivitet som verkligen gav utslag i form av en mer positiv uppfattning om EU, var när man umgicks med (dvs spenderade en inte alltför kort tid) personer från andra europeiska länder.  En av slutsatserna blev följaktligen att EU-insatser för just denna typ av ”social interaktion” borde breddas till andra målgrupper och inte som nu begränsa sig till huvudsakligen studentutbyte.

På detta följde en diskussion med några paneldeltagare som slängde sig med begrepp som ”Common European Culture”,  ”European Identity” och European Citizenship, och försökte argumentera för varför det ena var ett mer relevant begrepp än det andra. Även om någon talade sig varm för en gemensam europeisk kultur så föreföll flertalet inlägg fokusera mer på de övriga begreppen och flera pekade på det faktum att man kan inneha flera identiteter och att en europeisk identitet inte på något sätt utesluter en nationell dito. Flera underströk också skillnaden mellan ”europeisk” och” EU-identitet” där den förra ansågs mer kulturellt präglad och den senare mer nyttoinriktad (gränsöverskridande handel etc). EU-identitetsbegreppet upplevdes också i den allmänna debatten som något svårare att ta till sig.

Från svensk (och många andra EU-nationaliteters) sida har strävan mot att skapa en europeisk identitet länge betraktats som något lite märkligt artificiellt, och kanske t.o.m. som hotandes den nationella identiteten. Grunden för denna, lite lätt skeptiska, inställning ligger nog delvis i kopplingen mellan kultur och identitet (vilken är logisk). Dock är identitetsbegreppet ett ganska mångfacetterat begrepp och huruvida vi som enskilda individer kan bära en eller flera identiteter styrs nog mer av våra egna intellektuella begränsningar än något annat.

Kanske ligger grundproblemet i den europeiska kontexten någonstans i närheten av vad Tim King lyfter fram i sin artikel i European Voice (http://www.europeanvoice.com/article/imported/europe-feels-the-weight-of-history/76373.aspx). De europeiska länderna har alla en nationellt präglad historia som har lagt grunden för byggandet av nationella myter m.m. som behövs för identitetsbyggande. I Europas fall (till skillnad från USA) har dock dessa inte kunnat sammanjämkas till en gemensam berättelse.

Frågan är väl om det numera ganska vanligt använda (åtminstone bland EU-politiker) och onekligen EU-adekvata begreppet , ”United in Diversity” , kan utgöra samlingsbegrepp och utgångspunkt för att utveckla dessa identitetsskapande europeiska/EU-myter (om detta nu är önskvärt).

One response to “Finns det en europeisk identitet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *