Hilma af Klints århundrade?

kl. av | Taggar: , , , ,
Hilma af Klint på Serpentine Gallery
Hilma af Klint på Serpentine Gallery

“Painting the Unseen”, en soloutställning av Hilma af Klint på prestigefulla Serpentine Gallery i Kensington Gardens, är nu inne på sin sista vecka. Sedan den stora Hilma af Klint-utställningen på Moderna museet i Stockholm, har konstnären attraherat stort och ökande intresse internationellt, men trots uppmärksamheten och trots att hon inkluderades stort i Venedigbiennalen 2013, tycks många brittiska kritiker vara närmast överväldigade av både hennes konst och hennes historia. ”Årets utställning” kallade Sunday Times den – redan i mars – och andra tidningar instämmer i hyllningskören. Både publik och kritiker fascineras både av de anslående målningarna och av den märkliga historien bakom dem. För dem som inte känner till henne, så var Hilma af Klint en svensk konstnär, utbildad vid Konstakademin i Stockholm som levde mellan 1862–1944. Parallellt med en mer traditionell produktion av figurativa målningar, producerade af Klint verk av en helt annan karaktär, inspirerade och vägledda av dåtidens spirituella strömningar – verk som aldrig visades under af Klints livstid, och som enligt hennes testamente inte fick visas förrän 20 år efter hennes död. Med start 1986, då verken inkluderades i utställningen ”The Spiritual in Art” i Los Angeles, har hennes ryktbarhet som abstrakt pionjär växt. Men var hennes konst abstrakt? Var det hon skapade ens konst i traditionell mening? Eftersom hennes verk aldrig sågs av en samtida offentlighet, finns en rad obesvarade frågor om hur af Klint ska kunna ”skrivas in” i konsthistorien.

I måndags organsierade Ax:son Johnson-stiftelsen, tillsammans med Serpentine Gallery, ett seminarium om just dessa frågor. Seminariet leddes av Hans Ulrich Obrist, konstnärlig chef för Serpentine gallery och Daniel Birnbaum, Moderna museets chef och en av curatorerna bakom utställningen på Serpentine. Talare var tre framstående konstvetare – Briony Fer, David Lomas och Branden Joseph – som alla tog sig an olika aspekter av Hilma af Klints konstnärskap. Seminariet berörde klassificeringen av af Klints konstnärskap, och hur ”upptäckten” av hennes konst ställer den redan skrivna konsthistorien på ända. Å ena sidan är hon en produkt av strömningar i sin tid, å andra sidan är det först nu en publik av både allmänhet, konstnärer och forskare ges möjlighet att inspireras, utforska och ifrågasätta hennes verk. ”Kanske är det 21 århundradet Hilma af Klints århundrade” som Hans Ulrich Obrist konstaterade.

Utställningen på Serpentine gallery är dock inte första gången af Klint visas i London. Redan 2006 hölls en soloutställning med hennes verk på Camden Arts Centre. Camden Arts Centre är för övrigt intressant då de i större utsträckning än någon annan institution i London följer och visar konstnärer från Sverige: de senaste åren har där visats soloutställningar med bl.a. Nina Canell, Jockum Nordström, Karin Mamma Andersson, Johanna Billing – i nästan samtliga fall deras första institutionella soloutställningar i London. Just nu visas Karl Holmqvist, parallellt med Franciszka & Stefan Themerson – två polska konstnärer/förläggare/scenografer/designers. Även i denna utställning finns faktiskt en Sverigekoppling: Franciszka Themerson gjorde scenografin till svenska Marionetteaterns uppsättning av Kung Ubu 1964, och i utställningen på Camden Arts Centre kan man faktisk sitta ned och se hela den föreställningen i en inspelning gjord av SVT från 1972.

 

Karl Holmqvist på Camden Arts Centre
Karl Holmqvist på Camden Arts Centre

 

Themersons affisch för Kung Ubu, på Camden Arts Centre
Themersons affisch för Kung Ubu, på Camden Arts Centre

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *