Hur gör man en framgångsrik europeisk TV-serie?

kl. av | Taggar: , , , , , , ,

Jag deltog i fredags på ett seminarium organiserat av EBU (”European Broadcasting Union”, där det ingår Public Service-bolag från 56 länder).  Syftet var att presentera och diskutera framgångsfaktorer när det gäller europeiska samproduktioner av TV-serier. Fokus för diskussionen var en ny TV-serie, ”The Team”, som förhandsvisats kvällen före seminariet och som tar sin utgångspunkt i Europols arbete mot organiserad brottslighet etc. I relation till detta huvudspår berördes också aktuella förändringar i det europeiska regelverket för upphovsrätt, audivisuella medier, radiofrekvenstilldelning, Kreativa Europa, den digitala inre marknaden etc.

I premiäravsnitten sker samarbetet inom Europol mellan poliser i Danmark, Belgien och Tyskland, med vissa svenska inslag. ”The Team” beskrevs som den första genuint ”europeiska” serien då det är en samproduktion som involverar 11 medieföretag i 8 länder (även SVT ingår) med finansiering från bl.a. programmet Kreativa Europa och Nordisk Film- och TV-fond.

Förutom en mer ”traditionell” huvudhandling om mord och organiserad brottslighet gör man sitt bästa för att illustrera kulturella likheter och olikheter, karaktärer och identiteter i de olika länderna. Det görs bl.a. genom att man faktiskt gör inspelningar i de olika länderna, vilket naturligtvis höjer produktionsbudgeten men också samtidigt höjer kvaliteten. Peter Nadermann, “Managing Director and producer”, framhöll bl.a. betydelsen av ett organiskt perspektiv på språkanvändningen, d.v.s. man talar engelska med sina europeiska kollegor men det nationella språket med sina nationella kollegor. Han betonade också vikten av att kulturella identiteter och karaktärer kommer till uttryck. Någon beskrev serien som ”a Scandinavien look and feel, but a European story-telling”. Förankringen i det lokala samtidigt med ett internationellt perspektiv framhölls också som en framgångsfaktor (”Multi-layered story”).

Efter att ha sett de två först avsnitten i serien, och utan att avslöja alltför mycket, kan jag säga att man utnyttjar möjligheterna att illustrera kulturella skillnader mellan de olika länderna, gärna baserat på stereotyper och med glimten i ögat. Enligt information kommer premiäravsnittet först släppas på nätet (sannolikt i slutet av februari) för att därefter i mars ha premiär i de olika Public service bolagens kanaler i respektive land. Ett inslag som åtminstone jag uppskattade var att man faktiskt fick höra de olika språken på ett realistiskt sätt vilket ger en extra krydda(som sannolikt inte tittare i t.ex. Tyskland och Frankrike får uppleva på grund av dubbning).

Risken för s.k. Eurotrash togs upp av flera talare. Tidigare erfarenheter förskräcker delvis vad gäller europeiska samproduktioner. Personligen anser jag, åtminstone att döma av de första två avsnitten, att man lyckats undvika Eurotrash-stämpeln. Det ska därför bli intressant att se hur långt denna satsning bär och hur den tilltalar publiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *