Idrott och motion – en EU-fråga?

kl. av | Taggar: , , , , , , ,

Det har knappast undgått någon som läser dagstidningar och andra medier att Sverige har många idrotts- och hälsointresserade individer (åtminstone om man utgår från föreställningen att utbudet i medierna i någon mån speglar samhällsintresset i stort). Det har skrivits såväl artiklar som artikelserier om ”träningshets” och s.k. ”elitmotionärer”, som en växande grupp där träningen kan anta drogliknande former eller där den blir mer tvångsartad än något man gör för att faktiskt må bra. Och antalet ”dietartiklar” ska vi inte tala om!

Att Sverige bebos av ett motionerande folk bekräftas också av den senaste Eurobarometern om fysisk aktivitet.

Resultaten visar på fortsatt stora skillnader mellan södra och norra Europa. Totalt sett svarade 59% att man sällan eller aldrig motionerar eller idrottar. Motsvarande siffra för Sverige var 30% vilket var lägst inom EU. Inga större förändringar märks sedan den förra mätningen 2009. Dock har andelen som uppger att man aldrig motionerar eller idrottar ökat från 39%(2009) till 42% (2013). Särskilt höga siffror finns här i Bulgarien (78%) och Malta (75%) medan man finner Sverige i den andra änden med 9% som uppger att man aldrig motionerar eller idrottar.

Att motion är positivt för folkhälsan torde inte var något kontroversiellt påstående. Dock bestäms naturligtvis inte livskvalitet, livslängd m.m. enbart av hur mycket vi motionerar. Andra faktorer som kost, stressnivå, miljöföroreningar etc. spelar också in. Det visar inte minst det faktum att medellivslängden 2009 och 2012 var liknande i Spanien, Italien och Frankrike som den var i Sverige(för kvinnor var medellivslängden t.o.m. högre i dessa länder).

Vad är det då som förklararar dessa skillnader mellan länderna? Har det att göra med vilken typ av utbildnings-, hälso- eller idrottspolitik som bedrivs? Oavsett vilket så finns ingen större anledning för Sverige att slå sig alltför mycket för bröstet. Det är fortsatt 30% av Sveriges befolkningen som uppger att de sällan eller aldrig motionerar. Snarare kanske trenden i Sverige är att de som redan motionerar eller idrottar numera gör det i ännu större utsträckning än tidigare, vilket delvis skulle kunna förklara framväxten av fenomenet ”elitmotionärer”. Det viktigaste för framtiden torde därför vara att fundera kring hur man får dessa 30% som sällan eller aldrig motionerar att börja röra på sig.

Vilken roll kan då EU spela i dessa frågor?

Helt klart finns en hel del ambitioner från kommissionens sida där det huvudsakligen är direktoraten för hälsa (DG Sanco) och utbildning, kultur, idrott (DG EAC) som ansvarar för frågorna. En del av de frågor som vi från svensk sida huvudsakligen ser som folkhälsofrågor har inom ramen för kommissionens arbete hanterats inom idrottsenheten på DG EAC. Det gäller t.ex. den rekommendation om HEPA (Health Enhancing Physical Activity) som rådet(idrottsministrarna) tog beslut om i november 2013 och som nu är tänkt att genomföras i medlemsstaterna, bl.a. genom upprättandet av en särskild kontaktpunkt i varje land. De indikatorer som ska mätas berör ett stort antal politikområden såsom transport, utbildning, miljö, hälsa, idrott m.m. Ett annat initiativ rör etablerandet av en ”European Week of Sport” som planeras att starta under 2015. Även det nya EU-programmet Erasmus + innehåller möjligheter att få stöd för projekt m.m. inom detta område.

Därutöver kan naturligtvis tilläggas att Jämförande statistik av typen Eurobarometern ger värdefull kunskap om olikheterna mellan EU-länderna och kan kanske också därigenom stimulera till ökat samarbete och utbyte av ”best practice” mellan länderna, d.v.s. att vi kan lära mer av varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *