Kulturpolitiken i tyska valet

kl. av | Taggar:
© Jörg Lantelme
© Jörg Lantelme

Den 24 september går Tyskland till val. Det är fyra år sen sist och en viktig sak har hänt sedan dess. Alternative für Deutschland, AfD, det högerpopulistiska partiet som 2013 ställde upp för första gången men inte kom in i riksdagen, har fått stark medvind i och med flyktingkrisen. Det ser nu ut som att det blir tredje största partiet efter kristdemokratiska CDU/CSU och socialdemokratiska SPD.

Kulturfrågorna har knappt haft något utrymme alls i den lågmälda valkampen, som dessutom kritiseras för att helt sakna framtidsfrågorna. Men kulturpolitiken har ändå fått en skjuts av att AfD har klivit fram så snabbt. Med ett uttryckligt enande kring att Tyskland välkomnar invandringen och värnar delaktighet och mångfald, har riksdagspartierna i princip samstämmigt lyft kulturens roll i integrationen, digitaliseringen och tillgängligheten som de viktigaste kulturfrågorna för framtiden.

Deutscher Kulturrat är en partipolitiskt obunden paraplyorganisation för fackförband och intresseorganisationer inom kultur i hela Tyskland. De företräder och samordnar 246 organisationer uppdelade i avdelningar som musik, medier, konst, design, arkitektur och kulturell (ut-)bildning. Deutscher Kulturrat är regeringens främsta samtalspartner, remissinstans och en tongivande aktör. Det faktum att Tyskland består av 16 förbundsländer och att kultur och bildning/utbildning är varje lands egna ansvar, gjorde det nödvändigt att skapa en sådan aktör för att samordna sig och påverka politiken.

Lagom till valet har Deutscher Kulturrat kommit med en sammanställning av medlemsorganisationernas viktigaste frågor. De högst upp på dagordning är kulturell integration, rättvis världshandel, hållbarhet, digitalisering, kulturell (ut-)bildning, jämställdhet mellan könen och strukturen på den nationella kulturpolitiken.

Partierna (alla utom AfD, som avböjde att medverka) har fått kommentera kraven i det senaste numret av ” Politik & Kultur” Det  ger en bra bild av vad kulturlivet har för förväntningar och vad partierna säger om det. Här en kort resumé:

Kulturell integration är vägen till ett enat samhälle och därför måste kulturen stå i centrum för integrationsarbetet. De är alla riksdagspartier eniga om. CDU/CSU och die Linke (Vänstern) vill satsa genom att stärka institutionerna ekonomiskt och tillföra projektmedel. Socialdemokratiska SPD vill hellre satsa på strukturella stöd, bygga nätverk och sprida fungerande modeller. Bündnis 90/Die Grünen (de Gröna) och CDU/CSU betonar att den egna historien fortsatt måste reflekteras och förmedlas.

Deutscher Kulturrat eftersträvar rättvis världshandel och kräver transparent förhandlade handelsavtal med tydliga skyddsmekanismer för kultur och medier. Ett uttryck för det var det starka motståndet från tysk kulturbransch mot TTIP-avtalet . Frågan splittrar de politiska. CDU/CSU och liberala FDP kommer att verka för ett transatlantiskt handelsavtal enligt tidigare modell. SPD, de Gröna och die Linke delar kraven på transparens och skyddsmekanismer och tillägger att man också måste ta hänsyn till utvecklingsländerna i det sammanhanget.

När det gäller hållbarhet påminner Deutscher Kulturrat om att FN-Agenda 2030 också gäller för kultur- och medieområdet och att länderna har förbundit sig att koppla ihop utveckling, natur och kultur i omsättandet av agendan. De flesta partier kopplar ändå hållbarhet till miljöfrågorna. Endast SPD betonar behovet av ett hållbarhetsperspektiv även inom kultursektorn, t ex inom design och arkitekturområdet, liksom stadsplanering och kulturarv.

Digitaliseringen är en stor valfråga, den berör den enskilde lika mycket som näringslivet och inte minst kultur- och mediesektorn. Tyskland ligger efter när det gäller infrastruktur, digitala tjänster och tillgänglighet. Deutscher Kulturrat kräver rättvisa konkurrensförhållanden för alla som erbjuder kulturellt innehåll, att skatten på e-böcker sänks och att kulturarv och bibliotek digitaliseras för att bli tillgängliga för många fler. Detta är också alla partier eniga om. De Gröna vill satsa extra på utbildning och stärka var och ens mediekompetens. CDU/CSU lovar att fibernätet ska vara utbyggt år 2025. Liberala FDP vill skapa ett departement för digitalisering och innovation. SPD pläderar för Open Data hos kulturinstitutionerna och lovar också ett långsiktigt stöd till utveckling av dataspel.

Kulturelle Bildung, kulturell (ut-)bildning, är högt prioriterat i Tyskland. Med det menas utbildning i skolan lika mycket som kulturskolor, konstnärliga högskolor, folkhögskolor, kursverksamhet mm. Alla partier vill satsa mer på det. SPD går till val med ett förslag för en nationell bildningsallians, som ska möjliggöra för de 16 förbundsländerna att samarbeta med varandra på alla nivåer, också med civilsamhället, i en gemensam kraftsamling för att möta utmaningarna med framförallt integrationen och digitaliseringen. Det skulle i så fall kunna ses som ett första steg mot en federal utbildningspolitik i Tyskland.

Jämställdheten inom kultursektorn är eftersatt och Deutscher Kulturrat menar att det till och med ser sämre ut där än i övriga samhället. Man kräver nu att ledningspositioner på kulturinstitutioner och uppdrag som jurymedlem för stora priser, ska fördelas lika mellan könen. Även inom konstnärspolitiken måste det bli bättring. Bidrag ska i lika hög grad komma kvinnliga kulturutövare som manliga tillgodo. Dessutom måste det skapas strukturer så att det blir lättare för kulturarbetare att kombinera familj och arbetsliv. Alla partier är förstås överens om detta, endast FDP är uttalat emot kvotering.

Kulturpolitiken i Tyskland ligger huvudsakligen på de enskilda förbundsländerna. I delstatsparlamenten finns kultur- och utbildningsministrar. Man har inget federalt kulturdepartement, men i förbundskansler Merkels kansli finns Monika Grütters, som är Staatsministerin für Kultur und Medien, alltså en slags kulturminister. Hon ansvarar för nationella institutioner, minnesmärken och särskilda projekt av nationell betydelse. Dessutom företräder hon Tysklands kultur- och mediepolitik i EU och andra internationella sammanhang.

Deutscher Kulturrat önskar att den nya regeringen ska skapa ett kulturdepartement i stället. Man menar att det skulle höja statusen och skulle betona vikten av kulturen och medierna. I det nya departementet skulle man dessutom kunna placera tillhörande näringslivsfrågor. Detta tror partierna uppenbarligen inte på. Alla riksdagspartier är nöjda med det nuvarande systemet, endast die Linke tycker det är ett bra förslag och vill samtidigt se över alla stödsystem. Förslaget, att  lägga till formuleringen ”Staten skyddar och främjar kulturen” i grundlagen däremot, skriver alla under på förutom CDU/CSU, som inte har yttrat sig i frågan.

Sammantaget kan man alltså säga att det inte finns några stora oenigheter bland partierna när det kommer till kulturpolitiken. Man är enig om behoven och delar i stort sett synen på hur man ska göra. Endast AfD har inte yttrat sig i den nämnda utfrågningen. På sin hemsida skriver de tre punkter under kultur och medier: tysk kultur/kanon i stället för multikulturalism, tyskan ska skrivas in i grundlagen som statsspråk och radio och tv-avgiften ska avskaffas och offentligt stödda medier reformeras från grunden.

Som sagt, kanske är det för att tydligt markera mot AfD som resten av partierna har tonat ner sina olikheter i kulturfrågorna. Eller så råder det faktiskt ett relativt lugn i ett Tyskland som är ekonomiskt stabilt och där kulturen har en given plats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *