Lobbying om s.k. geoblocking

kl. av | Taggar: , , , , , , , ,

Att EU och Bryssel är en tummelplats för allehanda lobbyorganisationer är knappast någon nyhet för någon. Det är heller inte förvånande att denna verksamhet växlas upp då kommissionen aviserat större reformer eller lagförslag – som nu är fallet efter att kommissionen i början av maj presenterade sin strategi för den digitala inre marknaden, DSM(se tidigare blogginlägg http://blogg.kulturdep.se/kulturradsbloggen/en-strategi-for-en-digital-inre-marknad/ ). Det ska sägas att lobbyingen naturligtvis startade långt innan strategiförslaget presenterades – vilket man åtminstone i vissa delar kunde se genom att jämföra kommissionens tidiga, läckta, utkast och uttalanden med vad som sedan blev den slutliga texten och nuvarande retorik. Nu är det nog sannolikt så att dessa frekventa läckor ganska ofta iscensätts av kommissionen själv, just för att undvika att man hamnar alltför snett i sina förslag – d.v.s. för att ge utrymme för bl.a. lobbyisterna att spela in sina synpunkter.

Den digitala inre marknaden berör naturligtvis extremt stora och penningstarka aktörer då den bl.a. handlar om förslag att underlätta gränsöverskridande e-handel, en översyn av telekomregelverket, det audiovisuella regelverket, EU:s upphovsrättsliga regelverk samt en analys av online-plattformarnas roll.

På mitt bevakningsområde har Europas audiovisuella sektor varit aktiva i frågor som rör översynen av AV-direktivet och inte minst vad gäller upphovsrätten och kommissionens ambition att ta bort eller reducera s.k. geoblocking av film och tv-program. Den estniske kommissionären och vice ordföranden Ansip, med det övergripande ansvaret för DSM, har drivit denna fråga ganska hårt i debatten vilket väl också triggat igång berörda intresseorganisationer. Den höga aktivitetsnivån kan också bero på att förslag till förändringar i det upphovsrättsliga regelverket hör till de frågor som kommissionen aviserat kommer redan runt årsskiftet.

Det ska sägas att frågan om att modernisera EU:s upphovsrättsliga regelverk har diskuterats under lång tid och mycket fokus har just legat på de problem som kan uppstå vid gränsöverskridande användning av digitala innehållstjänster. De här frågorna är dock komplexa och även om det övergripande syftet är gott – d.v.s. att ge konsumenterna bättre tillgång till bl.a. tv-program över gränserna, finns många andra faktorer att räkna in som kan påverka vilket utbud som konsumenten till slut får tillgång till.

Vad är då problemet enligt AV-sektorns intresseorganisationer?

Jo, man menar att om möjligheterna att sälja s.k. territoriella licenser skulle tas bort skulle mångfalden i utbudet riskera att minska och de redan stora aktörerna skulle bli ännu större på bekostnad av små aktörer, länder och språkområden. T.ex. skulle tv-bolagen i små MS och språkområden riskerar att få svårt att finansiera kvalitetsinnehåll om de inte kan sälja rättigheter till det färdiga innehållet till olika marknader. De som skulle tjäna på detta är de större innehållsoperatörerna som erbjuder innehåll i de största språken – främst engelska. Mindre marknader och små språk skulle riskera att trängas ut och mångfalden i utbudet skulle därmed minska. De intäkter som territoriell licensförsäljning ger för upphovsrättsinnehavare och producenter är absolut nödvändiga, menar man, för att dessa aktörer ska kunna producera egna program/filmer.

Som jag nämnt har kommissionens retorik tidigare, främst genom kommissionär Ansip, varit ganska tydlig om att geoblocking är något skadligt som bör minimeras. Tongångarna har dock nyanserats över tid, inte minst när det gäller AV-sektorn, så att även om huvudsyftet fortsatt är att öka tillgången till audivisuellt innehåll över gränserna så bör detta ske genom hitta en balans mellan konsumenternas intresse av enkel tillgång till kulturellt innehåll, även gränsöverskridande, och rättighetshavarnas rättmätiga intresse. Det återspeglas delvis genom att man i strategidokumentet nu talar om ta bort oberättigad geoblocking och att kommissionen i debatten om DSM också understryker vikten av både språk- och innehållsmångfald. Om dessa nyanserade tongångar är ett resultat av envetna lobbyister, kommissionens egna insikter, eller kanske en kombination av båda, lämnar jag till var och en att bedöma. Det råder dock enligt min mening inga tvivel om att den enorma lobbyingapparat som huserar i Bryssel fyller en viktig och värdefull funktion så länge den sker med justa medel och med stor öppenhet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *