Några dagar i Bodrum

kl. av | Taggar: , , , ,

Den turkiska kuststaden Bodrum är nog relativt välkänd, inte minst genom de många svenskar som semestrar vid Egeiska havet. Den antika staden Halikarnassos, idag kallad Bodrum, var en gång en liten hamnstad och ligger vackert i skuggan av en imponerande korsriddarborg. Bodrum har liksom många andra turkiska kuststäder vuxit i en svindlande takt. Idag finns här cirka 50 000 invånare, en befolkning som under sommaren ökar tiofalt till otroliga en halv miljon. På kullarna runtom Bodrum finns nu överallt nybyggda och bikupsliknande sommarhem för turister. Solen, stränderna och nattlivet lockar tusentals och åter tusentals turister såväl från Turkiet som från utlandet. Under högsäsongen är bilköerna runt staden nästan i nivå med de i Istanbul.

Vad som kanske är mindre känt är att Bodrum i årtionden har varit sommardestination för den turkiska kultureliten. Till exempel som sommarnöje för både Ahmet Ertegün, den legendariska grundaren av Atlantic Records, och Zeki Müren, den avgudade turkiska sångaren. Konstnärer har sedan länge här hittat sina gömställen och återkommer år efter år. Man kan komma att tänka på Gotland på det viset att Bodrum lockar konstnärer från de största turkiska städerna och att det är här som man möter sina kollegor under sommartiden.

Under ett antal år har Bodrum varit värd för en rad musikfestivaler, både när det gäller klubbkultur, som SunSplash (http://sunsplash-festival.com), och klassisk musikfestival, som The Gümüşlük International Classical Music Festival (http://bit.ly/1PTEFjJ). Vad som en gång började som mer informella och lågmälda evenemang har nu utvecklats till omfattande med inbjudna framstående nationella och internationella stjärnor. I årets festivaler fanns bland de inbjudna namn som Matias Aguayo, Sezen Aksu och The Kronos Quartet. Sedan 2005 finns även sommarfestivalen D-Marin Turgutreis International Classical Music Festival (http://bit.ly/1g2NADj) som nu för elfte året i rad gästades av en rad välkända orkestrar. I år spelade exempelvis Sarah Chang verk av Max Bruch, Carl Nielsen och den turkiska kompositören Ahmed Adnan Saygun. Charles Dutiot dirigerade the British Royal Philharmonic Orchestra med den hyllade ryska pianisten Denis Matsuev. En annan konsert värd att nämna var en konsert med den grekiska kompositören Eleni Karaindrou, mest känd för den filmmusik som hon komponerat för regissören Theo Angelopoulos. Karaindrou spelade piano tillsammans med Istanbul Sinfonietta, dirigerad av Ender Sakpinar. Följande kväll spelade den spanska sångerskan Buika, betraktad som en förnyare av flamenco, på en stor scen tillsammans med presidentens symfoniorkester (Cumhurbaşkanlığı Senfoni Orkestrası). Konserterna på de stora scenerna i Turgutreis likväl som i amfiteatern från 400 talet samt i Bodrums riddarborg var intressant nog med tanke på Turkiets ofta konservativa kulturklimat utsålda.

Längre ut på Bodrum-halvön öppnade i år en nyöppnad ”by” kallad Tasarim Köyu med en mängd olika ateljéer med inriktning på design, konsthantverk och arkitektur. Verkstäderna är välutrustade och ligger väldigt vackert med utsikt över havet. Tanken är att professionella utövare och studenter under en kortare vistelse skall kunna resa hit och nyttja ateljéerna och ges möjlighet att delta i ett varierade program med turkiska och internationella utövare (http://bit.ly/1EHRWvs).
184-min

Under besök under några få dagar i Bodrum passade jag på att även besöka Gümüşlük Academy Foundation (http://bit.ly/1EIYxpn), en annan oas med ett residensprogram för konstnärer och författare. Denna Foundation, inrättad 1996 och driven entusiastiskt under alla år, ligger något gömt i en vacker trädgård i närheten av den gamla staden Gümüşlük på den västra spetsen av Bodrum-halvön. Där träffade jag författaren och direktören Latife Tekin som visade mig runt i området. Jag förstod att denna oas är något av ett center med internationell prägel och att centrat även fungerar som en mötesplats som med en öppenhet inviterar till diskussion av aktuella frågor, inte minst rörande turkiska politiska och sociala förhållanden idag, till exempel vad gäller den syriska flyktingsituationen. Denna öppenhet och angelägenhet kanske inte är så märklig med tanke på de dramatiska nyheter om våld och den turbulenta politiska retoriken som fick sommarens Bodrum att tydligt bli en mer allvarsam plats jämfört med tidigare år. Raderna av unga afghanska och syriska migranter vid veckans grönsaksmarknad och de fasansfulla bilderna från Kos, bara 40 minuter bort med båt, skapade i år en helt annan stämning än tidigare somrars mera idylliska.

Kanske är det så att ovan nämnda evenemang med artister som Buika, Chang och Karaindrou har kommit att fungera som en distraktion, kanske också en slags eskapism, i denna oroliga samtid. Intrycken och tankarna från mitt korta besök i Bodrum täcker under alla villkor in flera olika aspekter på Turkiet idag, såväl vad gäller kulturella förhållanden som politiska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *