Politisk satir en levande tradition

kl. av | Taggar: , , , ,

Politisk karikatyr har sedan mitten av artonhundratalet spelat en betydande roll i Turkiet. Tidskrifter har etablerats och upphört, som i en ebb och flod som åtföljt den turbulenta turkiska politiken. Med tidskriften Gırgır’s första nummer 1971 markerades en höjdpunkt i den turkiska karikatyrens tidningshistoria. Gırgır kom att nå ut till en imponerande stor läsekrets om nästan en halv miljon i veckan och lyckades etablera och bana vägen för en stark tradition för politiska serier, fortsatt verkande idag (http://bit.ly/1WUJqxN).

Tidskriften existerar fortfarande, men under nytt ägarskap. Tidskrifternas satirer, råa, skarpa i tonen, anti-etablissemang och ofta med sexistisk udd har genomgående lyckats vara ett värn mot konservativa strömningar, vilket förstås i sig har gjort tidskrifterna till föremål för otaliga politiska attacker. De aktuella tidskrifterna; Penguen (http://www.penguen.com/) , Uykusuz (http://on.fb.me/1KiWmvl)  och Leman (http://www.leman.com.tr/)  har alla inte bara utsatts för politisk kritik men även för åtal.

Efter Charlie Hebdo attackerna i Paris publicerade exempelvis alla nämnda tre tidskrifter en identisk svart framsida i solidaritet med appellen ”Je suis Charlie”. Efter den publiceringen har samtliga tre redaktörer och ett flertal av deras tecknare utsatts för dödshot. Publiceringen av förstasidan ifråga blev smutskastad i många av pressens mer socialt konservativa tidningar.

Leman publicerade just sitt nya nummer. Numrets innehåll pekar på vad många ser som en alarmerande ökning av hoten mot yttrandefriheten och dess begränsning till följd av en mängd åtal och fällande domar rörande publicisters och andras kränkning av president Tayyip Erdoğan. Ur veckans Leman:

Leman2

Tidningen är helt tom och alla de vanliga kolumnerna och funktionerna har ersatts med tomma rutor och med nästan ingen text. Orden i rött på omslaget ”Saray Özel Sayısı”, i översättning ”Palatsets Privata Utgåva”, hänvisar uppenbart till Erdoğans nybyggda presidentpalats i Ankara. Texten på baksidan lyder ”Boşluk yoktur içine düştüğün zaman”, i översättning ”Det finns ingen tomhet när du är i den”. Mittuppslaget av tidningen har behållit alla sina vanliga delar men utan ord eller bilder. På mittuppslaget lyder texten ”Saray yerinden oynar Kadinlar özgür olsa” – ”Palatset skulle skakas om, ifall kvinnorna var fria”. 3 Att humor och satir tilltar och väldigt snabbt sprids i Turkiet när den politiska situationen är som svårast har jag tidigare bloggat om. Den senaste tidens olika yttrandefrihetsfall har gett ordentligt med bränsle åt tidskrifterna. Trots fortsatta hot om åtal och direkta censur ingripanden så verkar tidskrifternas medarbetare upptagnare än någonsin med sina satiriska bidrag. Förbudet mot den omtyckte och väl respekterade brasilianske tecknaren Carlos Latuffs webbsida är intressant att särskilt uppmärksamma.

Förbudet visar på en allt mindre tolerant attityd. Latuff som blev känd i Turkiet under den arabiska våren med sina kärva attacker på många av Mellanösterns ledare var väl ansedd även i regeringsvänliga tidningar. När han sen kom att rikta sin uppmärksamhet mot Erdoğan, vilken serietecknaren beskriver som ”sin musa” blev det för naturligtvis för mycket för det styrande partiet. (http://bit.ly/1nG8NXX). Oavsett vad som komma skall i Turkiet under den kommande tiden så kan man säkert räkna med att de turkiska tidskrifternas medarbetare kommer att hålla sina pennor vässade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *