Praktikanten i Pera

kl. av | Taggar: , ,

Hur mycket turk är jag egentligen?

Från det lugna och inte allt så äventyrliga studentlivet i Göteborg till ett utmanande och händelserikt halvår i hjärtat av Istanbul.
För mig har Turkiet alltid funnits där, alltid varit en del av mig, min familj. Men jag har inte kunnat greppa om hur och varför det varit en del av mig. Varför känner jag en så närhet till Turkiet och den delen av min kulturella identitet? Hur mycket turk är jag egentligen?

Istanbul
Istanbul

Mitt namn är Aria Nakhaei och jag är statsvetarstudent från fina Göteborg. Jag har en mor från Turkiet och en far från Iran. Och jag har under hela min uppväxt haft en nära relation till alla tre av mina kulturer. Men alltid varit lika fundersam kring vad kultur egentligen är?
Under hösten har jag haft nöjet att göra min studiepraktik på Svenska generalkonsulatet här i Istanbul och främst arbetat med det vi kallar för kulturfrämjandet. Ett väldigt intressant arbete med många ingångar till kultur, både från svensk och turkiskt håll. Med handledning av Kulturrådet Suzi Ersahin, har jag fått möta olika institutioner, aktörer och forum. Att arbeta med kultur i Istanbul, är lite som att arbeta med norska fjordar i Norge eller som att arbeta med belgisk tryffel i Belgien. Det kulturella arvet genomsyrar Istanbul som stad.

Sveriges generalkonsulat
Sveriges generalkonsulat i Istanbul

Det arbete jag är stoltast över och som präglat min praktik här på konsulatet är projektet ”Young Voices – Genc sesler 2014” som har fokuserat på FN:s Barnkonvention och rätten till kultur. Genom projektet har vi berört alla delar av barnkultur och ungas deltagande i kulturella kontexter. Vilka möjligheter ger våra respektive länder och deras institutioner våra barn och unga att delta, inspireras av och forma kultur? Genom konferenser, seminarier och workshops strävade vi efter att beröra den frågan under hela november och in på december månad. Det har varit en ära att få arbeta med detta projekt och få vara med att utforma detta nya koncept. Jag hoppas innerligt att arbetet med barnrättsfrågor fortsätter och att andra kulturella institutioner inspireras av oss. Jag vet att det lilla barnet inom mig fått svar på många av sina frågor kring kultur genom detta projekt.

Young Voices i Ankara
Young Voices i Ankara
Young Voices i Istanbul
Young Voices i Istanbul

Utöver ”Young Voices”-projektet har jag även fått delta i andra sammanhang där jag fått möta utbyte av traditioner och normer, och likt kulturkrockarna jag upplevt hemma i Sverige där mina turkiska normer krockat med svenska principer, så har jag fått uppleva liknande krockar här i Istanbul. Något som är väldigt intressant är just hur jag både i Sverige och i Turkiet kan känna mig både hemmastadd vissa gånger och lika många gånger känna mig som utlänning. Livet i Istanbul har ur många perspektiv varit väldigt händelserikt och spännande, men även fullt intryck som berört. Förutom att det är en väldigt rik stad på många sätt så finns även fattigdomen lika uppenbar. På gatuhörn, i parker, under broar, på promenadstråket, på torgen. Tiggande barn, vädjande mammor, folk på flykt. Detta är en annan sida av myntet, men det är lika mycket Istanbul. Att möta detta varje dag har varit svårt, men också inspirerat mig till att kombinera mitt arbete på konsulatet med frivillighetsarbete på annat håll. För mig har det varit viktigt att möta unga som kämpar i fattigdom eller på något sätt lever i utsatta livsförhållande.

Gentlemen
Gentlemen

Det som berört mig mest i detta arbete har varit när jag mött unga syriska flyktingar som ”fastnat” i Turkiet. Många av dessa ungdomar har som mål att fly till Europa eller USA, men fastnar i Turkiet. De har kortvariga boendesituationer och utnyttjas på arbetsplatser. Under mina möten med flertalet ungdomar så har jag fått höra historier där kriget i sig bara varit en bråkdel av deras flykt. Det är så mycket som sker när människor väljer flykt som den enda utvägen. Även om jag inte kunnat göra slut på deras misär, så har jag fått höra deras historier och jag berättat mina. Berättelser och möjligheten att få dela med sig, tror jag ger mycket till människor som behöver finna ro och hopp om en bättre framtid.
Som ni märker har jag fått uppleva mycket under min praktik här i Istanbul. Utöver allt jag lärt mig om Istanbul, konsulatets verksamhet, kulturrådets arbete och omgivningens uttryck, så har jag lärt mig om ett mycket viktigare område, om mig själv.
För att återkoppla till min fråga om hur mycket turk jag är, så inser jag nu att det inte går att mäta kultur. Kultur kan bara kännas, formas, uttryckas. Aldrig mätas. Jag är så turkiskt som jag uttrycker det i mitt kännande och i mitt handlande. Och det är tillräckligt mycket!

Aria Nakhaei, Istanbul

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *