Sverigebilden i tyska medier – ett Bullerby i förändring

kl. av | Taggar: , ,

Från Isabella Lövins Twitterkonto: "Just signed referral of Swedish #climate law, binding all future governments to net zero emissions by 2045. For a safer and better future."
Från Isabella Lövins Twitterkonto: ”Just signed referral of Swedish #climate law, binding all future governments to net zero emissions by i 2045. For a safer and better future.”

Att de tyska medierna är så intresserade av Sverige beror till stor del på att Sverige länge har ansetts vara ett föregångland i Tyskland vad gäller tolerans, jämlikhet och jämställdhet, se inlägg här på Kulturrådsbloggen. Under februari och mars månad har Sverige bland annat lyfts som föregångsland vad gäller fördelning av pengar till kvinnliga regissörer, att klara sig utan kontanter, myndighetsspråk, småbarnsföräldravänlig arbetsmarknad och modersmålsundervisning. Men även halvsanningar, som att Sverige experimenterar med sex timmars arbetsdag, eller missuppfattningar, som att skolsköterskor i Sverige tar hand om barnen i skolan när föräldrarna inte kan, förekommer. Tyska journalister blir ofta förvånade när Sverige inte lever upp till förväntningarna. Även i februari och mars är tyska medier mycket intresserade av kursen i att föda barn i bil, här Weser-Kurir och Berliner MorgenpostNDR Fernsehen har till och med ett litet tv-inslag om detta, filmat på plats i Sollefteå.

Men framförallt har bilden av Sverige som föregångsland under våren  kommit att handla om feminism och om migration, kriminalitet och oroligheter. Under februari och mars stod Malmö i fokus. Detta tema tog ordentlig fart efter Donald Trumps antydan om ett invandrarrelaterat dåd i Sverige. Under april handlade medierapporteringen mest om det terrordåd som skedde på Drottninggatan i Stockholm den 7 april. Men medierna började rapportera om temat redan i februari, i samband med att två foton på svenska ministrar kom att spridas mycket på sociala medier.

Två virala bilder

Det första fotot var vice statsminister Isabella Lövins uttwittrade bild där hon, omgiven av endast kvinnor, skrev under en ny klimatlag. Bilden jämfördes genast med Trumps ökända bild då han satt omgiven av endast män. Berliner Morgenpost skrev att Lövin hånade Trump på ett genialt sätt, die Welt skrev om ett gömt budskap i bilden och att Sverige är redo att ta över som ledare vad gäller klimatpolitik. Även bland annat Deutschlandradio Kultur och Berliner Zeitung rapporterade om bilden.

Det andra virala fotot var det som föreställde den svenska handelsministern Ann Linde bärandes slöja på besök i Iran. Även tyska kvinnliga politiker har burit slöja i Iran, skriver Spiegel, men det är just titeln ”världens första feministiska regering” som får vissa att reagera. Men de skriver också att kritiker blandar ihop lagarna i Saudiarabien och Iran. De diskuterar Sveriges roll som ”moralisk supermakt” och hur Margot Wallström förut har blivit kritiserad för att inte vara tillräckligt diplomatisk – nu är kritiken den motsatta. Även Deutschlandfunk rapporterar om detta och citerar både kritiker och de som försvarar henne. Zeit Online skriver också om fotot och att även andra kvinnliga politiker burit slöja, men skriver att sammanhanget blir ett annat i ljuset av Lövins foto och titeln ”världens första feministiska regering”. Det är just kombinationen som flera skribenter uppfattar som hyckleri.

Den som är intresserad av ett tyskt perspektiv på kvinnor i svensk politik kan lyssna på Nordwest radio. De talar om Sveriges riksdag med över 40 % kvinnor och om Sveriges feministiska regering, där det är flest kvinnor på minister- och statssekreterarposter. De berör flera kvinnliga politiker: Isabella Lövins foto, Margot Wallström, Anna Kinberg Batras påstådda flört med Sverigedemokraterna, Åsa Regnér, som säger att Sverige fortfarande har problem med jämställdhet, Ann Lindes Iran-besök och Birgitta Olssons kritik av detsamma.

”Last night in Sweden”

Efter USA:s president Donald Trumps osanna antydan om att det skulle ha skett ett migrationsrelaterat brott i Sverige i februari kom de tyska medierna att skriva extremt mycket om Sverige. De flesta medier rapporterade flitigt om uttalandet och Trumps förklaring till det. Här tidningsexempel från die Welt, Berliner Morgenpost, Frankfurter Allgemeine Zeitung, Berliner Zeitung, radioexempel från NRD info och tv-exempel från ZDF. Många rapporterade också om den skämtsamma hashtaggen #lastnightinsweden, till exempel Süddeutsche Zeitung, Frankfurter Allgemeine Zeitung  och NDR.

Donald Trump. Foto: Gage Skidmore
Donald Trump. Foto: Gage Skidmore

Efter kravallerna i Rinkeby publicerade bland annat Süddeutsche Zeitungdie Welt och Frankfurter Allgemeine Zeitung artiklar med vinkeln att det nu faktiskt hände någonting i Sverige.

Journalister från bland annat Süddeutsche Zeitungdie Welt och NDR Info begav sig till Malmö för att ta reda på hur stora problem Sverige egentligen har med integration. (NRD reste faktiskt dit redan före Trumps uttalanden, för att ta reda på hur Malmö arbetar med sitt dåliga rykte). Slutsatsen hos de flesta verkar vara att Malmö visserligen har problem, men befinner sig långt ifrån den bild högerpopulister målar upp.

I mars rapporterade tyska medier inte lika mycket om Sverigebilden som under februari. Men Sverige uppmärksammades ändå, eftersom Alternative für Deutschland (AfD), Tysklands högerpopulistiska parti, påstod att Auswärtiges Amt (Tysklands motsvarighet till Utrikesdepartementet) hade utfärdat en resevarning mot att åka till Sverige. Bland annat Berliner Zeitung, die Welt, Frankfurter Allgemeiene Zeitung, Süddeutsche Zeitung och Spiegel Online konstaterade att Auswärtiges Amt slagit fast att detta var så kallade ”fake news”. Även Malmö som stad har fortsatt att stå i fokus i tysk media, som när Berliner Morgenpost skrev om det femte mordet på öppen gata i Malmö i år. Deutschlandfunk rapporterade att Nigel Farage från det brittiska högerpopulistiska partiet UKIP kallar Malmö för ”Europas våldtäktshuvudstad”. I sändningen blir Farage motsagd av bland annat Stina Holmberg från Brottsförebyggande rådet, som förklarar att Sverige räknar våldtäktsstatistik annorlunda än andra länder och att svenska kvinnor vågar anmäla mer.

Terrordådet – kärleksmanifestation och utvisningsdebatt

Terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm den 7 april uppmärksammades mycket av i stort sett alla tyska medier. Många rapporterade löpande från Sverige under fredagen, och skrev om hur tyska liksom svenska politiker, det svenska kungahuset och människor i allmänhet reagerade, här ett typexempel från Berliner Zeitung om reaktionerna. När det stod klart vem gärningsmannen var skrev tidningarna mycket om honom, till exempel Frankfurter Allgemeine Zeitung skrev en längre artikel. Många tyska tidningar, som Berliner Morgenpost och Süddeutsche Zeitung, drog naturligtvis paralleller mellan Stockholm om andra attentat där fordon har använts, som vid attackerna i Nice och London. Speciellt jämför de med terrordådet vid julmarknaden i Berlin i december förra året. Även den gärningsmannen hade fått avslag på sin asylansökan.

2017_Stockholm_attack_-_2017-04-08_picture_05
Efter terrordådet på Drottninggatan. Foto: AleWi, Wikimedia

De artiklar och rapporter i samband med terrordådet som går djupare in på att analysera hur attentatet påverkar Sverige har oftast två huvudspår: Sverige som håller ihop och går stärkt ur krisen, och Sverige som ett land som har en stor debatt om invandring och utvisningar att vänta. Många artiklar skriver om båda perspektiven, som när Tagesspiegel beskriver debatten om strängare lagstiftnig, men också att samhörighetskänslan och sammanhållningen ändå dominerar.

Den första kategorin är alltså artiklar med fokus på hur Sverige står enat mot terror och hat. Kronprinsessan Victorias ord om att vi klarar detta tillsammans och kärleksmanifestationen på Sergels torg illustrerar väl den här vinkeln. Die Zeit skriver om ”det skandinaviska svaret på hatet”, och om det fina svenska ordet ”kärleksmanifestation”. Stockholmarna samlade sig till en sådan under söndagen. Skribenten skriver att det påminner om hur Norge hanterade Breivik, och citerar Jens Stoltenbergs uttalande i samband med detta: ”mer öppenhet, mer demokrati, mer humanitet”. Ofta kommer samhörighetsperspektivet fram när medierna rapporterar direkt från Stockholm, som när Süddeutsche Zeitung  intervjuar människor runt Drottninggatan, med fokus på att normaliteten måste behållas och att stockholmarna är stolta över hur bra staden och dess invånare har klarat av situationen. Frankfurter Allgemeine Zeitung och ZDF-Morgenmagasin rapporterar om sorg från stockholmarna, men också känslan av att vägra ge vika för terrorism. Tagesschau rapporterade från Stefan Löfvéns tal på Sergels torg, och säger att budskapet var detsamma som från Martin Luther King: ”hat kan inte driva ut hat, det kan bara kärlek göra”.

Den andra dominerande vinkeln är debatten om utvisningar och Sverige som invandringsland. Den knyter an till det som diskuterades i tyska medier under februari och mars i samband med Donald Trumps uttalanden. Exempelvis Welt, Tageszeitung och Berliner Zeitung skriver om att Sverige nu börjar debattera utvisningar, och noterar att högerpopulistiska Sverigedemokraterna trycker på detta, men även Socialdemokraterna och Moderaterna.

Süddeutsche Zeitung skriver att Sverige länge har setts som en idyll, framför allt i Tyskland. Anledningen är neutraliteten i andra världskriget och kalla kriget, och det stora engagemanget i internationella organisationer och för att hjälpa flyktingar. Skribenten menar att bilden av Sverige nu hamnar mer i verkligheten, tillsammans med andra länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Skribenten skriver vidare att bilden av Sverige som idyll dock alltid har varit tydligare utanför än inom Sverige (mordet på Olof Palme och det misslyckades terrorförsöket år 2010 nämns), och att de svenska politikerna ser nyktert på läget man nu befinner sig i och inte gör sig några illusioner.

I Frankfurter Allgemeine Zeitung skriver Matthias Wyssuwa tre artiklar om Sverige efter dådet, alla tar upp detta perspektiv. I den första och andra artikeln skriver han om den svenska, socialdemokratiska självbilden, att Sverige är ett jämställt land och en humanitär stormakt. Han menar att det ingår i den självbilden att ta emot många flyktingar. Skribenten skriver att det länge lyckades – men sedan 90-talet har det enligt Wyssuwa blivit allt mer problem som det inte har talats om, vilket banade väg för Sverigedemokraternas framgångar. Flyktingkrisen ändrade på detta, den ledde till en politisk helomvändning med gränsstängning. Hans tredje artikel handlar om att sammanhållningen efter dådet lindrar i en sorgeperiod – men vad kommer att hända sen? Wyssuwa skriver att man från danskt håll länge har kritiserat den tillbakahållna svenska debatten i dessa frågor, men han menar att den hårda danska debatten ändå inte är någonting för Sverige att ta efter.

I Deutschlandfunk intervjuas statsvetaren Tobias Etzold vid Wissenschaft und Politik-stiftelsen (med tyngdpunkt på Norden). Han säger att det har förekommit rädsla för terror i Sverige sedan det misslyckade attentatet 2010, och att den rädslan har ökat sedan 2015 då många migranter anlände. SÄPO och den svenska polisen har därför koll på den islamistiska miljön, som är relativt stor i Sverige. Han menar att i Sverige, liksom i Tyskland, har flyktingvågen lett till polarisering av befolkningen – Sverige var länge känt som ett liberalt och öppet land som självklart hjälpte människor i nöd, men sedan 2015 har debatten hårdnat och gränskontroller införts. Sverigedemokraterna har gjort detta till sitt huvudtema, och många i befolkningen har blivit mer skeptiska – liksom i övriga Norden och Europa. Han tror att debatten kommer att hårdna ytterligare i framtiden, även hos de borgerliga partierna.

Etzold poängterar dock att även om flyktingpolitik och terrorism kopplas ihop i den svenska liksom i den tyska debatten, så är det något man som neutral forskare eller journalist ska undvika. Även skandinavistikprofessorn Bernd Henningsen varnar för att koppla ihop islamistisk terrorism och flyktingpolitik då han intervjuas om terrorattacken i Deutschlandfunk Kultur. Inte heller högerextremism kan man förklara som ett svar på terrorism menar Henningsen, det är snarare resultatet av allmän främlingsrädsla – i Sverige som på annat håll.

Fördjupning av Sverigebilden i ett tyskt perspektiv

För den som är intresserad av en djupare analys av Sverigebilden i Tyskland och USA skrev Anna Reimann i Spiegel Online en artikel om den dubbla Sverigebilden. Sverige lyfts fram som en Bullerby och ett föregångsland vad gäller jämställdhet och välfärdsstat, framförallt av de gröna och vänstern. Samtidigt utmålas Sverige av europeiska och amerikanska högerpopulister som ett land präglat av kaos och kris på grund av flyktinginvandring. Artikeln går igenom påståendena och skriver att Sverige inte saknar problem – landet är som vilket västerländskt land som helst snarare än en utopi. Men Sverige befinner sig långt ifrån högerpopulisternas bild, menar Reimann. Skribenten skriver att det inte är nytt att projicera sina egna politiska uppfattningar på Sverige, och hon hänvisar till Björn af Kleens artikel i Dagens Nyheter där han tillsammans med historikern Lars Trädgårdh går igenom den amerikanska synen på Sverige sedan 1950-talet. Även Tagesspiegel har en artikel om den dubbla Sverigebilden, och Süddeutsche Zeitung har ett litet kåseri om bilden av svenskar från 30-åriga kriget och framåt.

För den som är intresserad av en kritisk analys av Sveriges feministiska regerings feminism ur ett tyskt perspektiv, kan det vara intressant att läsa en artikel i Zeit Online skriven av den tyska historikern Cordelia Hess (verksam vid Göteborgs universitet). Även hon tar upp den dubbla bilden av Sverige: är det som Trump och högerpopulister säger, att feminismen och multikulturalismen har förstört den fridfulla, homogena och lite tråkiga välfärdsstaten Sverige? Hess tar upp exemplen med feministisk snöröjning och besöket i Iran, och skriver att de illustrerar två aspekter av klassisk svensk socialdemokratisk välfärdspolitik. Dels att Sverige traditionellt har inkorporerat potentiellt radikala rörelser i statens ansvar, framförallt delar av arbetarrörelsen och feminismen. Det har lett till att många feministiska reformer (inte bara snöröjning) har genomförts, även av tidigare regeringar, som tyska feminister bara kan drömma om. Den andra principen är att man vill assimilera in alla i ett sekulärt, sexuellt frigjort och värdeliberalt samhälle – historiskt i en stark välfärdsstat som vet hur det goda livet ska vara. Hess anser att dessa båda aspekter leder till att den svenska statsfeminismen mest bryr sig om svenskar och svenskor, och har en blind fläck för migranter med specifika jämställdhetsproblem (som hedersrelaterat våld) och framförallt för kvinnor, flickor och HBTQ-personer på flykt sedan gränserna stängdes.

Slutligen har Süddeutsche Zeitung en liten pressammanställning från mars av hur svenska medier har diskuterat Sverigebilden (alltså före terrordådet). Sammanfattningsvis kan man säga att skribenten tar fasta på diskussionen på bland annat Svenska Dagbladets och Aftonbladets ledarsidor om huruvida svenska politiker är mer intresserade av att bilden av Sverige utomlands ska vara bra, än av Sveriges faktiska problem. Den tyska skribenten återger hur de svenska ledarskribenterna diskuterar om det verkligen alltid är fel att som svensk kritisera Sverige utomlands, (vilket har antytts i den svenska debatten om den sverigedemokratiska artikeln i Wall Street Journal), och vad ett sådant tankesätt kan leda till i längden.

/sammanställning: Sara Ekström, praktikant

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *