”Teater skapar frihet”

kl. av | Taggar: , , , , ,

Istanbuls 21:a internationella teater och dansfestival avslutades precis. I år har den en något ändrad strategi från att varit förlagd vartannat år under våren till att numera bli en årlig festival som lyser upp under hösten. Tanken är att göra festivalen årligt återkommande, lite mindre, lite mer kompakt men årlig just för att kunna bjuda på lite mer kontinuerligt stöd för turkisk teater och ge möjlighet att se internationella gästspel lite oftare på de turkiska scenerna. Festivalen har under åren tagit hit många internationella gästspel. Av svenskt samspel har det inte varit mycket, 2006 var Cullbergbaletten här men det är nog det enda svenska inslaget. Festivalen organiseras av IKSV, Istanbul Foundation of the Arts som är institutionen för samtidskonst med internationella samarbeten.http://tiyatro.iksv.org/en

kapak

”Teater skapar frihet”

Årets stora internationella samarbete var inbjudan av den Berlin-baserade Schaubühne-teatern som bara några dagar före premiären av Richard III meddelade att de inte skulle delta i festivalen. Teaterns konstnärliga ledare, Thomas Ostermeier uttryckte deras rädsla för en eventuell arrestering, och skrev i ett uttalande till AFP; ”Eftersom det var omöjligt att ge de berörda en garanti för sin personliga säkerhet i den nuvarande situationen har vi varit tvungna att inte resa till Turkiet” https://citizen.co.za/lifestyle/your-life-entertainment-your-life/1719904/turkey-germany-theatre-entertainment-politics-rights/ Ostermeier har deltagit i festivalen ett flertal gånger och 2012 tilldelades han en livstidsutmärkelse av festivalen. Såklart skapade detta mycket upprörda känslor bland teateraktörer och av många tolkats som en mycket svag och väldigt osolidarisk aktion. Trots den tråkiga starten lyckades festivalen att på flera olika scener i Istanbul visa ett antal anmärkningsvärda verk både från Turkiet och med internationella bidrag. Det svenska samarbetet i år bestod i att från och med detta år, initiera som del av festivalen, dramatiska läsningar och workshops. Regissören Johan Petri gav en tre dagars workshop med titeln ”Skådespelaren som Skapare” på Kadir Has Universitets teaterscen som arbetsplats. Urvalsprocessen av deltagarna var genom ansökningar och motiveringar som festivalen administrerade men Johan valde. Det blev till en grupp om 14 deltagare av skådespelare, dansare och musiker. Hårt arbete från 10.00-20.00 resulterade i en mycket fin presentation med alla ganska omtumlade, av att kommunicera på engelska, och med tolk, och i möte med en annan kultur, och de ville definitivt ha mer av detta. Tanken med samarbetet är att det lägger en grund för ett utbyte och förhoppningsvis att det leder till en utveckling av nya nära samarbeten mellan regissörer i Turkiet och Sverige.

j action useJ grupp use

Workshop med Johan Petri

En dramatiserad läsning av Mattias Anderssons pjäs ”Acts of Goodness ” iscensattes av den mycket kände skådespelaren Yiğit Özşener med teaterelever vilket ledde till ett intressant samtal med Mattias Andersson som fanns på plats att diskutera pjäsen för en nyfiken och mycket frågande publik. Både Johan och Mattias fick tillfälle att träffa olika regissörer och teatrar under sin vistelse för att få en bild av scenen här.

mattias reading

mattias och grupp

Mattias Andersson efter läsning av ”Acts of Goodness”

Yigit

Yiğit Özşener

Jag såg en kraftfull dansföreställning av Canan Yücel Pekiçten med sin föreställning ”All about the heart” som delvis producerades efter en Iaspis vistelse i Göteborg tidigare under sensommaren.

Canan finger

Festivalen försöker alltid att inkludera lite av samtida dans då den scenen här är minimal. Dessa arbeten och presentationer med sina väldigt olika metoder och ingångar blev mötta av en stor entusiasm och nyfikenhet som kanske både visar på en öppenhet och att den turkiska teaterpubliken är kritiska och sofistikerade. Nisha Besara vd för Unga Klara deltog i ett samtal samarrangerat av teaterfestivalen och Atta festivalen. (Atta, en nystartad (2016) festival för barn och ungdom)

Unga KLara

Nisha Besara om Unga Klara

Förlagt lite innan festivalen, i oktober, så kom Unga Klara för andra gången till Istanbul och genomförde en tre dagars workshop i samarbete med Atta festivalen. Naturligtvis med siktet att försöka blåsa storma till det med en annan syn på barn & ungdomsteater och syn på konst för barn och unga!

farnaz

Gustav Deinoff & Farnaz Arbabi

I oktober kom även dramatikern/regissören Åsa Lindholm för att närvara i en stark dramatiserad läsning av hennes pjäsomflickorkundedöda” med välkända skådespelare. Ett intresserat samtal följde läsningen med en ny färsk översättning av Ali Arda och Arzu Lejontåtel, regisserad av Sanem Öge. Pjäsen med sitt delvis svåra ämne uppskattades väl och tycktes finna ekon bland de turkiska skådespelarna och publik. Åsa gav också hon en mycket uppskattad workshop i samarbete med Galata Performs New Text New Theatre Festival (Yeni Metin Yeni Tiyatro Festivali) och detta var inledning till ett längre samarbete om svensk dramatik. Samarbetet med de svenska deltagarna har varit med stöd av Statens kulturråd och med Svenska Institutets Creative Force stöd. http://galataperform.com/yeni-metin-yeni-tiyatro/.

åsa action

asa samtalk

åsa grupp

Åsa Lindholm, ”omflickorkundedöda”

Den nyskrivna pjäsen Seni Seviyorum Türkiye (Jag älskar dig Turkiet) av Ceren Ercan och regisserad av Yelda Baskın på BBT teatern var en stark upplevelse. Pjäsen lyfter fram de senaste årens politiska situation med svart komedi, hjärtskärande politiska kommentarer, modigt och uppriktigt. Publiken skrattar och blir berörd, och det är en pjäs som helt klart förtjänar att nå ut internationellt den borrar sig in och vi påminns alla om dagens politiska situation, om vem vi är och inte är, vart vi vill men var vi ändå är.

I love you Turkyie

I Love You Turkey

BBT, (Bakirköys kommunala teater), en scen ganska långt från stadens centrum, en förortsteater som på ett tydligt sätt lyckas med att upprätthålla en mer liberal inställning till vad som kan spelas på teatern. BBT har vunnit ett flertal priser för sina föreställningar och teamet har en stark ledning sprunget ur främst tre kvinnor som sedan mitten av nittiotalet har arbetat gemensamt för en stark oberoende teaterproduktion. BBTs produktioner visar att många turkiska författare och regissörer, trots restriktioner, verkligen inte skräms av omtvistade och svåra teman och att vissa kommunala teatrar fortfarande tycks vara beredda att visa arbeten som helt klart är problematiserande och utmanande i det nuvarande politiska klimatet.

På samma sätt berör pjäsen ”Yuva” (Hem), skrivet och regisserat av Sami Berat Marçalı och uppfört på ENKA İbrahim Betil Auditorium, frågor som skulle kunna vara svåra för en konservativ publik. Det verkar politiskt dramatiskt med den homosexuella karaktären som spelas av en välkänd TV-skådespelare, Erol Ozan Ayhan, med tanke på de sista veckornas restriktioner för HBTQ-organisationer i Ankara. På teatern DasDas, en ny scen längre bort på asiatiska sidan av Istanbul spelades ”When in Rome” en turkisk-belgisk samproduktion med turkiska Galata Performs regissör Yeşim Özsoy som både spelar och regisserar. Den utmanande interaktionen i pjäsen både med direkt och fysisk publikkontakt var ett annat exempel på teater som försöker tänja gränserna. Teaterscenen i Turkiet är komplex. Numera kan man inte riktigt förvänta sig något nydanande eller experimenterande från stadsteatrarna tyvärr, de har en god ekonomi och många anställda skådespelare men väldigt få pjäser som lyckas att bli intressanta. Kommunteatrarna kan ofta ha en annan roll men det är också beroende av vilket politiskt parti som styr i kommunen. Hur mycket frihet en teater kan ha, verkar därför helt beroende av den lokala myndighetens politiska sammansättning.

Joihan mote 2

Johan Petri träffar Sami Berat Marçalı & Serdar Bilis

Relationerna mellan fria teatrar och frilansande regissörer är även de fyllda av svårigheter. Ofta arbetar skådespelare dubbelt, i en TV produktion eller i ett filmprojekt samtidigt som de har en roll i en pjäs, vilket innebär att TV och film alltid är prioriterade då det är de som ger en inkomst. För en mindre teaterensemble, eller en frilansande regissör innebär det att repetitionstiderna blir avbrutna, ett svårt pussel att lägga med upphackade scheman och svåra att få till en konstinuitet.

Johan möte

Johan Petri i samtal med Galata Perform & Yeşim Özsoy 

Mattias A i mote

Mattias Andersson möter Atta festivalen, Hakan Silahszioglu och BBT, Elif Ursen & Alican Yucesoy

I samtal med en regissör på festivalen berättar han att hans skådespelare endast kunde repetera tillsammans två gånger, i början och i slutet av produktionen, så det gäller att hitta knep för att få det att gå ihop. Trots svårigheter och i ett något politiskt oberäkneligt instabilt läge, där pjäser eller kulturevenemang godtyckligt kan komma att förbjudas, stoppas eller dras tillbaka, så bjöd årets festival på ett pulserande, säkert och överraskande politiskt öppet urval av verk. Intresset är stort och förhoppningen är att denna mångfald av idéer och tillvägagångssätt kan fortsätta!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *