Vad genomförs egentligen av de åtaganden som görs?

kl. av | Taggar: , , , , ,

Som jag nämnt i en tidigare blogg(http://blogg.kulturdep.se/kulturradsbloggen/vad-far-eu-gorainte-gora-pa-omradena-kultur-och-idrott/ så har EU endast stödjande och kompletterande befogenheter på kulturområdet.  Det innebär att det är högst ovanligt med lagstiftningsakter och att rådet i stället, med enhällighet, ofta antar slutsatser eller resolutioner som inte är rättsligt bindande. Rådet kan i sina slutsatser t.ex. uppmana kommissionen att föreslå åtgärder inom ett visst område och/eller uppmana medlemsstaterna att vidta åtgärder på nationell nivå, anpassat efter nationella förhållanden. Men som sagt – det är fortsatt upp till den enskilda medlemsstaten om man vill genomföra åtgärderna eller inte.

Ett ”problem” med dessa slutsatser och resolutioner har varit att uppföljningen vad som händer på nationell nivå har varit minimal eller obefintlig. Under Lettlands ordförandeskap har man därför fått agera lite av pionjär på området då det har fallit på deras lott att göra just en uppföljning av rådsslutsatser från 2012 om goda styrelseformer(”good governance”) inom kulturen där rådet i slutsatserna skrivit in just kravet på uppföljning efter tre år.

Har då något hänt i medlemsstaterna som en följd av de slutsatser som rådet antog? Både ja och nej. När det gäller utvecklandet av statistik på området konstateras att ett stort antal medlemsstater gjort framsteg på området  –  det gäller även framtagandet av statistik för den kulturella och kreativa sektorn. När det gäller utvecklandet av s.k. satellitkonton – statistik mer fokuserad på sektorns bidrag till tillväxt etc. – så har vissa medlemsstater utvecklat sådana medan ett relativt stort antal medlemsstater ännu inte påbörjat ett sådant arbete.

Vad gäller forskning inom kulturområdet visar uppföljningen bl.a. att många medlemsstater bedriver forskning inom området men att det i många fall saknas permanenta strukturer och systematik för denna forskning. Budgetneddragningar nämns också som ett problem i flera medlemsstater.

Frågan om integrering av kulturen i andra politikområden har bl.a. lett till ett större informationsutbyte – inte minst mellan kommissionen och medlemstaterna – där kommissionen regelbundet informerar om vad man gör på andra politikområden som kan påverka kulturområdet.  Man arbetar också mer tvärsektoriellt inom kommissionen. Denna fråga har också lyfts i rådets kulturarbetsplan för 2015-2018. Även många medlemsstater visar på åtgärder som vidtagits nationellt i förhållande till andra politikområden/departement, även om kunskapen om kultursektorn fortfarande är ganska låg inom andra politikområden. Flera medlemsstater har också inkluderat den kulturella och kreativa sektorn i de regionala utvecklingsplanerna.

När det slutligen gäller deltagandet i styrningen (”participatory governance”) så visar uppföljningen bl.a. att alla medlemsstater har former för hur det civila samhället på olika sätt kan involveras i beslutsfattandet på kulturområdet – även om det ser ganska olika ut. På EU-nivå startade man 2014 en ny strukturerad dialog, ”The Voice of Europe”, i syfte att stärka det civila samhällets inflytande på EU-arbetet inom kulturområdet.

Om denna utveckling är ett resultat av just dessa slutsatser är förstås en annan fråga. Ofta är det naturligtvis så att medlemsstaterna accepterar skrivningar som ligger i linje med de prioriteringar man redan har på nationell nivå. Möjligtvis kan ju den typ av politiska åtaganden som slutsatser innebär förstärka en sådan redan påbörjad utveckling. En uppföljning i denna form kan också skapa förutsättningar för lite självreflektion bland medlemsstaterna – inte minst då man jämför sig med vad andra har gjort/inte har gjort på olika områden. I detta sammanhang ska heller inte den potentiella effekt som grupptryck kan ha underskattas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *