Yaşar Kemals författarskap fortsatt en levande del i det turkiska samhället

kl. av | Taggar: , , , ,

Turkiet har sorg. En av Turkiets mest älskade författare Yaşar Kemal dog häromveckan 91 år gammal. Med sina nära tjugotal romaner översatta till svenska är han också en så läst och välkänd författare i Sverige. Kemal föddes 1923, det år då Turkiet grundades som republik, döpt till Kemal Sadik Gökçeli. Hans kurdiska bakgrund och uttalade marxistiska övertygelse gjorde honom till en ofta omtvistad person. Både Kemal och hans dåvarande hustru Thilda Serrero satt en tid i fängelse, en fängelsevistelse om vilket han senare skämtsamt betecknat som ”en skola för den turkiska moderna litteraturen”. I slutet av sjuttiotalet, efter ett antal dödshot från högerextrema nationalister, flyttade Kemal och hans hustru till Stockholm där de bodde under ett par år. Han återvände till Turkiet och fyllde fortsatt rollen som en märkbar och frispråkig röst på den litterära turkiska scenen. 1996 anklagades den 70-årige Kemal tillsammans med sin förläggare och kollega författaren Erdal Oz enligt lagen för terrorism för uppvigling till kurdisk separatism och dömdes till ett tjugo månaders fängelsestraff. Kemal friades senare men Oz fick betala saftiga böter om 3 miljoner lira.

Kemal var en ledande författare i den turkiska litteraturvärlden. Trots sin politiska vänsterorientering, vilken placerat honom i direkt opposition till den nuvarande styrande politiska regeringsmakten, så  har han ändå hyllats i turkiska media representerande hela det politiska spektrat. Kemal förkroppsligar för många ett särskilt turkiskt i kraft av att påminna om och vara en länk till det turkiska byliv som är på väg att försvinna eller som kanske redan i mycket har försvunnit. Det landskap som han skildrar i sina böcker är Çukurova, den platta bördiga slätten runt Adana, kantad av Medelhavet och som sträcker sig från den antika staden Anamur till den syriska gränsen. Turkar med skilda bakgrunder känner alla igen sig i ett slags nära släktskap med detta landskap och med författarens egna förhållningssätt till detsamma. Kemal uttrycker i sitt författarskap på många sätt komplexiteten i det turkiska och den turkiska nationen. Hans ödmjuka och tragiska uppväxt speglar på olika sätt det smärtsamma i att växa upp i en delad nation med alla de inre och yttre konflikter, försakelser och sorger, som detta innebär. Kemals begravning lockade tusentals och politiska skiljaktigheter sattes för ett ögonblick åt sidan.

Orhan Pamuk, kanske den andra mest kända av samtida turkiska författare, har likaledes varit föremål för såväl smicker som upprepad kritik under åren. De hyllningar som riktats mot Pamuk till följd av hans Nobelpris i litteratur har alltid blandats med en ständig ström av påhopp och efter hans frikännande 2006 från anklagelse om att ha förolämpat den turkiska republiken så har också kritiken av honom snarare tilltagit än minskat. Pamuk har särskilt attackerats för sina senaste uttalanden rörande vikten av att acceptera skillnader, etniska, kulturella och politiska, en kritik som visar att det i Turkiet finns ett påtagligt klimat av rädsla (se http://bit.ly/1AQxbXW). Talande är att Yaşar Kemals allra sista bok, utgiven 2013, just behandlar detta tema, frågan om rädslan för skillnader, att inte kunna acceptera skillnader. Boken med titeln Tek Kanatlı Bir Kuş (fritt översatt: Den envingade fågeln) skrevs ursprungligen redan 1969 och är en berättelse om rädsla, rädslan som sprider sig, delar upp sig och som är något att övervinna. Kemals litteratur är fortsatt en levande del i det Turkiska samhället.

Yasar Kemal
Yasar Kemal

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *