American Alliance of Museums (AAM) årliga konferens samlade mer än 4500 deltagare vilket gör den till den största museimötet i världen. Jag har deltagit tidigare, och som vanligt fascineras jag av de tydliga och progressiva visioner som formuleras av AAMs ledning. Förra året var fokus på DEAI (Diversity, Equity, Accessibility, Inclusion), och i år pekar man på tre teman som definierar amerikanska museer just nu: hur museiarbetet förändrats i samband med pandemin, den digitala revolutionen med bland annat utvecklingen av AI och de allt större klyftorna mellan människor i USA.
På konferensen i Denver talar man mycket om att museerna kan förändra världen. Med sitt höga förtroendekapital har museerna inte bara ett ansvar att forska, samla, bevara, uttolka och ställa ut materiellt och immateriellt kulturarv, utan man har i en alltmer polariserad värld också ett ansvar att vara en plats för komplexa samtal mellan människor.
Precis som på många andra event börjar konferensen i Denver med att erkänna platsen där vi befinner oss (land acknowledgment), en tradition att erkänna ursprungsfolken som startades av museerna på östkusten och som sedan spridit sig västerut till de flesta delstater, men också till andra branscher som skolor och lokala institutioner.
En av huvudtalarna på konferensen var konstnären och aktivisten Gregg Deal (Pyramid Lake Paiute Tribe) som talade om vikten av att lyfta ursprungsfolkens röster i museerna. Han menade att museerna behöver se över sina samlingar och det som berättas om dem, och utmana de stereotypa skildringarna av ursprungsfolken i USA.
”USA är ett land byggt på slaveri och folkmord – och det visar sig i institutionernas sätt att arbeta”, säger Deal och berättar att 40% av amerikanerna inte tror att ursprungsfolken existerar idag, utan är del av det förflutna och därmed inte del av en framtid. ”Ni i publiken är nu informerade och som museianställda har ni ett ansvar att göra något åt orättvisorna och bristen på representation på era museer. Ni kan inte längre säga att ni inte vet, och ert ansvar som publika institutioner är stort”.
I samband med pandemin ökade den digital kompetensen i stort vilket möjliggjort att museipersonal kan bo i en delstat och ha sin anställning i en annan. Många har lämnat de stora städerna och sökt sig till platser där bostadspriser och levnadskostnader är lägre. Med de digitala verktygen och ökade toleransen för hemarbete har arbetsmarknaden blivit större för arbetsgivarna men även för museiprofessionen, inte minst för dem med funktionshinder. Femtio procent av museerna i USA uppger dock att de har svårt att rekrytera personal, allt ifrån pedagoger, curatorer och direktörer, men även volontärer som amerikanska museer är så beroende av.
Flera program på konferensen handlade om hur klimatförändringarna påverkar museerna och deras samlingar. Numera ser man ett akut behov av beredskapsplaner för kommande naturkatastrofer som skogsbränder, tornados och översvämningar.
Museer bevarar och skyddar mer än en miljard föremål i USA. Men museisektorn är också viktig för den nationella ekonomin. Enligt den statistik som presenterades på konferensen har museerna i USA under ett år mer än 850 miljoner besökare, och antalet fortsätter att växa. Över 372 100 arbetar inom sektorn som genererar 15,9 miljarder dollar i inkomst. Utöver dessa stöds 354 100 jobb i den bredare ekonomin runt museerna. Till det bidrar museernas volontärer med mer än en miljon arbetstimmar varje vecka.
Betydelsen av museernas arbete återspeglades även i president Joe Bidens tal i samband med återupprättandet av kommittén för konst och humaniora i oktober 2022. Han betonade att konsten “tvingar oss att brottas med vår historia.” och att “Konsten, humaniora och musei- och biblioteksverksamheter är avgörande för vår nations välbefinnande, hälsa, vitalitet och demokrati. De (museerna) är Amerikas själ, som speglar vår mångkulturella och demokratiska erfarenhet.”, sa Biden.
