Återstart för internationellt kulturutbyte?

kl. av | Taggar: , , , , , , , , , , , ,

Covid-19 pandemin har varit katastrofal för många residens världen över. Stängda gränser och begränsad mobilitet har för många inneburit uteblivna inkomster och stängda ateljéer. 

Äntligen är Jonas Hassen Khemiri på plats i New York! Vistelsen vid New York Public Library genom stipendiet från Cullman Center for Scholars and Writers skulle ha ägt rum förra året, men på grund av pandemin har den skjutits upp till denna höst. I dagarna har han tillsammans med sin familj installerat sig i Brooklyn och på biblioteket vid Bryant Park. 

Vi är så glada att ha Jonas Hassen Khemiri bland våra Cullman Center Fellows i år.

Martha Hodes, tillförordnad direktör för Cullman Center for Scholars and Writers.

Programmet delar ut femton stipendier om året till forskare, författare, översättare och bildkonstnärer som under nästan ett år får tillgång till en arbetsplats och ett generöst stipendium. Stipendiaterna får också möjlighet att ta del av New York Public Library´s stora samling av sällsynta böcker, manuskript, tidningar, kartor, fotografier och audiovisuellt material. I gengäld bidrar stipendiaterna till bibliotekets programverksamhet. 

Martha Hodes som leder programmet berättar: “Samtidigt som stipendiaterna arbetar intensivt med sina egna projekt, utbyter de erfarenheter med författare och forskare från hela världen. Man delar inte bara kunskap och råd om metoder och språk, utan även om läsare och publik, publicering och undervisning. Varje år skapas nya band mellan människor över de nationella gränserna, och många starka och långsiktiga vänskapsband etableras.”

Precis som mycket annan kulturverksamhet här i USA är Cullman stipendiet finansierat av privata aktörer; i detta fall av Dorothy och Lewis Cullman, filantroper med starkt engagemang för The New York Public Library.   

Fortfarande gäller reserestriktioner för resenärer från Europa till USA. Att få till undantag har varit mycket svårt. Även IASPIS ettåriga stipendium för bildkonstnärer på ISCP (International Studio & Curatorial Program) i New York har ställts in under pandemin. För Conny Karlsson Lundgren som fick residensstipendiet precis före pandemin har det varit över ett år av väntan, med konstant inställda visumintervjuer. Trots ihärdiga försök så har reserestriktionerna till USA hittills förhindrat honom att åka till New York. ISCP har istället erbjudit on-line residens (med oförändrat stipendium), men konstnären är kritisk för det var inte det han vare sig har sökt till eller blivit tilldelad. 

“De digitala formaten kan aldrig ersätta ett fysiskt residens, kärnan i ett ateljéstipendium är något annat … platsen, människorna, interaktionen, det oplanerade, det fysiska, sinnesintryck etc. Däremot kan det säkert vara intressant som form, om det initialt är ett digitalt format som utlyses”, säger Conny Karlsson Lundgren.

Susan Hapgood, chef för ISCP, sammanfattar pandemin som en period av svårigheter men också nya erfarenheter: 

“Under sådana här utmanande tider har den kreativa sektorn i samhället kanske ett ännu större behov av utbyten och möten med kollegor. Vi har styrt om större delen av vårt program till digitala format, experimenterat med Instagram live-presentationer, Zoom Open Studios med breakout-rum och Google Meet. För en digital alumni återträff tidigare i år använde vi en digital plattform för socialt engagemang med namnet Topia, ett event som blev mycket framgångsrikt.” 

Susan menar att pandemin även har förändrat andra delar av verksamheten. Hon upplever att teamarbetet och respekten bland personal och styrelse har ökat, och man har nu skaffat sig rutiner för hur man tillsammans anpassar sig till förändringar, arbetar med säkerhetsprotokoller och rutiner, och förhåller sig till stängda gränser. 

“Våra av många samarbetspartners och sponsorer har också visat generositet, motståndskraft och flexibilitet under hela pandemin. Vi är tacksamma över att få vara en del av ett så stort och storslaget kreativt nätverk.”, avslutar Susan. 

Utvecklingen av de digitala format som pandemin tvingat fram, kommer säkert att finnas kvar, kanske som positiva komplement till fysisk närvaro. De som har haft möjlighet har liksom ISCP och IASPIS arbetat hårt för att göra det bästa möjliga av situationen och ställt om till digitala format så långt det är möjligt. Jean-Baptiste Joly, tidigare chef för framstående Akademie Schloss Solitude i Stuttgart, gjorde förra året en enkätundersökning om hur residens i Berlin kan arbeta på digitala plattformar. DAAD Artists´ program menar att det med pandemin blivit uppenbart vad som inte kan göras digitalt: “Spontana möten, att långsamt lära känna varandra även utan ord, det materiella undersökandet inom konst, litteratur, musik, etc.” 

Den 12 och 13 november planerar ISCP två dagar med Open Studios, förhoppningsvis med alla stipendiater på plats i New York.  

Helene Larsson Pousette & Johan Pousette

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *