Vid halvårsskiftet gick ordförandeskapet i Europeiska unionens råd över från Frankrike till Tjeckien – vad åstadkoms på kulturområdet under det franska styret och vad kan vi förvänta oss av det tjeckiska?
Arbetet i medlemsstaternas samarbete i Europeiska unionens råd, oftast bara kallat ”rådet”, leds av dess ordförandeland. Enligt en fast roterande ordning (också fysiskt, vi flyttar oss faktiskt medsols i mötesrummet varje halvårsskifte) tar en medlemsstat klubban under sex månader med uppdraget att föra förhandlingarna i rådet vidare.
Det kan handla om lagstiftning på kommissionens initiativ, där ordföranden försöker hitta vägar framåt som får så brett stöd som möjligt för att sedan företräda rådet gentemot Europaparlamentet i den förhandlingsdel där båda institutionerna måste jämka sina ståndpunkter.
Men ordförandeskapet kan också ta egna initiativ till icke-bindande politiska texter som alla medlemsstater ställer sig bakom, exempelvis rådsslutsatser. På så sätt kan man göra avtryck och lyfta frågor man själv tycker är av extra stort intresse.
Eftersom Frankrike är Frankrike är ganska så mycket av extra stort intresse för dem i kulturpolitiken. De franska kollegorna föreslog, och lotsade igenom med övriga länders olika textförslag, tre rådsslutsatser under våren om kulturella och kreativa näringar, ökat kulturutbyte genom mobilitet och flerspråkighet (ett tema som verkligen ligger fransmännen varmt om hjärtat – i vanliga fall brukar dagordningar skickas ut på engelska, men under våren fick vi dem enbart på franska) samt journalisters säkerhet.
Dessa texter innehåller uppmaningar till både kommissionen och medlemsstaterna och samtliga medlemsstater står bakom dem – men de är inte på något sätt rättsligt bindande.
Den (dåvarande) franska kulturministern passade även på att bjuda in sina europeiska kollegor till ett informellt kulturministermöte i Angers i mars, då man bland annat enades om ett gemensamt uttalande med anledning av Rysslands militära aggression mot Ukraina.
Det tjeckiska ordförandeskapet kommer vara lite mer sparsamt med egna initiativ – i stället får man två stora saker i knät.
Dels höstens förhandling av kommande rådsarbetsplan för kulturområdet (nuvarande arbetsplan hittar du här), där vi slår fast vilka prioriteringarna kommer att vara de närmaste åren, förverkligade genom exempelvis studier, expertgrupper, konferenser och politiska dokument.
Dels det förslag till mediefrihetslagstiftning som kommissionen förväntas lägga i närtid. Den förhandlingen, först mellan medlemsstaterna i rådet och sedan mellan rådet och Europaparlamentet, kommer nog ta ett tag och gå in i – och över – det svenska ordförandeskapet.
För ja, det är vi som tar över efter tjeckerna – det får jag nog anledning att återkomma till!