Samtidigt som protesterna mot kulturlivets nedstängning eskalerar, inleddes i helgen en ännu en period av nedstängning i Paris-området till följd av den ökade smittspridningen. Demonstrationer har pågått sedan i december och nu har ett 60-tal teatrar runtom i Frankrike ockuperas av utövare som kämpar både för bättre villkor och att snart få möta sin publik. Särskilt scenkonsten är drabbad.
Dessa frågor togs förstås upp i det webinarium som Svenska institutet i Paris arrangerade tillsammans med Franska institutet i Stockholm den 16 mars, tillsammans med fyra nyckelpersoner inom konst och vetenskap i panelen och ett fyrtiotal professionella deltagare. Men främst ställdes frågan om vad bristen på levande kultur gör med vår hälsa. Rubriken ”Vårt behov av kultur är omättligt” var en parafras på Stig Dagermans ”Vårt behov av tröst är omättligt” som är vida spridd också i Frankrike. Samtalet var en del i serien av aktiviteter som vi ordnar under vänskapsåret ”Amitié”, i samband med att SI Paris firar 50 år, där vi ägnar våren åt historiska tillbakablickar och reflektion kring begreppet vänskap och hoten mot densamma.
Panelen leddes av litterära agenten Arabella Cruse, med stort kontaktnät och starka kopplingar till skandinavisk litteratur. Sociologen Anne Jonchery från franska kulturministeriet specialiserad på kulturpolitik, inledde med att visa siffror på hur kulturella konsumtionen och utbudet på nätet ökat, liksom demokratiseringen när helt nya grupper, som annars inte besöker kulturinstitutioner, deltar aktivt online. Den kritikerrosade författaren Maylis de Kerangal, menade att problemet inte låg i själva konsumerandet av kultur, utan bristen på att dela erfarenheter, känslor och upplevelser av kultur tillsammans när vi är fast vid våra skärmar hemma. Hon oroade sig för de unga vid universiteten, som inte längre kan delta i skapande samtal med andra i fysisk närvaro. Universiteten som en central plats för att forma kultur och personlighet. Människor som sitter ensamma hemma bygger sin egen verklighet, och hon vittnade själv om hur svårt hon hade att skriva i isolering.
Svenska Teaterförbundets ordförande och skådespelaren Simon Norrthon tog resonemanget vidare ”Vi är alla i samma storm, men vi har helt olika båtar för att klara av den”, och pekade på social ojämlikhet och även på faran framåt, med alla de talanger som kulturlivet förlorar, när skådespelare, musiker och scenkonstnärer tvingas lämna sina yrken. Kulturen är nödvändig i kristider. ”Vi måste helt enkelt hitta sätt att komma tillbaka till varandra.” Professorn i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet, tillika konsertpianisten, Fredrik Ullén, talade om musikupplevelser och dans i gemenskap som ursprungliga mänskliga behov, och konstaterade att levande kultur är avgörande för vårt välbefinnande. Psykoanalytikern och dramatikern Ann-Sofie Bárány varnade till sist för att detta är ett förlorat år. Dagens barn och unga riskerar att bli en förlorad generation. Samtalet följs upp i höst, då fokus ligger på barn, unga och framtiden.
I Frankrike undrar många hur det ska bli till sommaren, som normalt fylls av festivaler av alla slag. Det är då som frilansande teatersällskap, musiker och scenkonstnärer har sina flesta jobbtillfällen och då som publiken strömmar till. Kulturministern Roselyn Bachelot har lovat att festivalerna ska få leva, men med begränsade sanitära restriktioner. Hon har samtidigt fördömt ockupationerna av teatrarna, som farliga för smittspridning och försäkrat att hon kommer att kämpa för kulturlivets återöppnande så snart det är möjligt.