Brittisk kulturpolitik i skuggan av kriget

kl. av | Taggar: , , , , , , , ,
Royal Opera House i Covent Garden, London. Foto: James Bellorini

Gästbloggare: Sofia Lundström, kulturhandläggare vid svenska ambassaden i London.

Precis som i resten av världen dominerar Rysslands invasion av Ukraina det brittiska nyhetsflödet. Storbritannien har varit ett starkt fäste för ryska oligarker sedan Sovjetunionens fall, och det stora ryska kapital som finns i landet har bland annat gett upphov till smeknamn på landets huvudstad som ”Londongrad” och ”Moscow-on-Thames”. Bland de personer som sanktionerats av regeringen är den mest kända Roman Abramovich, som fram till nyligen bland annat var ägare till fotbollsklubben Chelsea FC. Den ökade medvetenheten om ryska investeringar i det brittiska samhället har även fått många kulturinstitutioner att granska sina finansiärer och sponsorer, och en rad kulturorganisationer har den senaste tiden avsatt ryska styrelsemedlemmar. Liksom i många länder har flertalet ryska framträdanden bojkottats; bland annat har Royal Opera House ställt in sitt planerade sommargästspel från Bolsjojbaletten, och The Science Museum har ställt in sin kommande utställning om den transsibiriska järnvägen som skulle ha anordnats i samarbete med ett statligt ryskt järnvägsföretag. Men även inrikespolitiskt händer mycket på kulturområdet.

Bild från Russell T Davies omåttligt populära tv-serie It’s a Sin som beställts av Channel 4. Foto: Channel 4

I dagarna släpptes nyhetsbomben att regeringen beslutat att gå vidare med den omdebatterade försäljningen av den statligt ägda tv-kanalen Channel 4. Kanalen finansieras av reklamintäkter men samtliga vinster går till att beställa en bredd av nya, utmanande produktioner inom olika genrer som ska tilltala skilda tittargrupper. Regeringen menar att försäljningen av Channel 4 inte kommer att ändra detta upplägg och därmed inte ha någon påverkan på utbudet, utan att försäljningen snarare kommer att öka kanalens konkurrenskraft i dagens medielandskap. Kritiker menar däremot att en privatisering osökt kommer att resultera i att mindre, oberoende produktioner påverkas negativt. Channel 4 själva uttrycker en besvikelse över regeringens beslut som de menar går emot allmänhetens intresse. Enligt analytiker kommer privatiseringen att resultera i en förlust på 40–50 procent av kanalens årliga programbudget, som hittills har bidragit till tittarfavoriter som Gogglebox, It’s a Sin och nyhetssändningar. Man tror även att så många som 60 regionala produktionsbolag kan tvingas lägga ner sina verksamheter på grund av privatiseringen, eftersom Channel 4 fram till nu varit en ledande aktör när det kommer till att beställa nyproduktioner från hela landet. Vem som kan komma att köpa Channel 4 är fortfarande oklart, men många tror att det lutar åt konkurrenter som ITV eller mediejätten Discovery.

Debatten kring public service vara eller icke vara fortsätter i Storbritannien. I januari meddelade kulturminister Nadine Dorries att tv-licensen kommer att frysas de närmaste två åren och att en ny finansieringsmodell kommer att finnas på plats 2027. House of Commons följde upp med ett uttalande om att detta inte ska ses som ett beslut, utan snarare något som ska debatteras och diskuteras (vilket indikerar att inget formellt beslut har fattats). Dorries personliga åsikt om public service är dock relativt tydlig. I en intervju i The Sunday Times från tidigare i år liknar hon BBC vid ”en isbjörn på ett smältande istäcke” som behöver räddas från sig själv. Enligt BBC:s VD Tim Davie kommer frysandet av licensavgiften innebära en ekonomisk förlust på 285 miljoner pund fram till 2027, och det är fortfarande inte klart hur en alternativ finansieringsmodell skulle kunna se ut. Dorries uttalanden om att skrota licensavgiften ses som en del av det som i Storbritannien kallas ”Operation Red Meat”, där regeringen ”kastar köttstycken” i försök att vinna tillbaka förtroendet från delar av de gamla leden i det egna konservativa partiet som blir alltmer kritiska till den politiska ledningen.

Storbritanniens kulturminister Nadine Dorries. Foto: DCMS.

En annan debatt som anses vara del av ”Operation Red Meat” är den om begreppet ”woke”, som ifrågasätts alltmer högljutt från det konservativa partiets håll. ”Woke” kan kort sammanfattas som uppmärksammande av historisk och samtida diskriminering, ofta centrerat kring rasism och social ojämlikhet. Nya riktlinjer från det brittiska utbildningsdepartementet kring politisk neutralitet uppmanar lärare att tänka till en extra gång innan de ifrågasätter arvet från historiska personer som Sir Winston Churchill inför elever, att ge en ”balanserad” bild av det brittiska imperiet och dess koloniala historia, samt att inte gå i god för rörelser som Black Lives Matter även om det, såklart, ska framgå att rasism inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Många kritiker, inklusive lärare, menar att regeringen överdriver frågan för politisk vinning med sitt ”war on woke” då skolor redan måste förhålla sig politiskt neutrala och balanserade i undervisningen enligt lag, och att de nya riktlinjerna snarare bidrar till förvirring. Flera företrädare för regeringen menar att viljan att vara ”woke” även påverkar brittisk kultur på ett negativt sätt genom att producenter av bland annat scenkonst och film försöker vara så politiskt korrekta att det går ut över innehållet.

På temat kulturpolitik publicerade The Guardian nyligen en granskning av hur Boris Johnson under sin tid som premiärminister har tilldelat sex Tory-donatorer högt uppsatta styrelseposter på några av landets ledande kulturinstitutioner, som Tate, British Museum och the National Gallery. Tillsammans har dessa sex personer donerat drygt tre miljoner pund till det konservativa partiet, något som har väckt diskussioner om hur den här typen av utnämningar ska genomföras och granskas. Enligt regeringen sker tillsättningar av det här slaget genom en öppen urvalsprocess i linje med reglerna om offentliga utnämningar, men kritik riktas mot att det är ministrar som fattar besluten när ansökanden är knutna till partiet genom exempelvis stora donationer. Det har även framkommit att personer inom det konservativa partiet uppmuntrat donatorer att söka offentliga uppdrag; bland annat skickades ett mejl från partiets högkvarter ut till donatorer i augusti 2019, en månad efter Johnsons tillträde, med följande rader: “We thought you may be interested in the latest list of public appointments. It is important Conservatives rebalance the representation at the head of these important public bodies.”

Den politiska oppositionen är långt ifrån nöjd med den senaste tidens avslöjanden, uttalanden och reformer, vilket bäddar för en vår fylld av intensiva kulturpolitiska debatter och utspel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *