Corona som kontext, kamp och konst i Kina

kl. av | Taggar:

Covid-19 epidemin har varit under kontroll ett tag i Kina, men det är en kontroll som är så genomgripande att den känns darrig. I våras öppnade ett antal biografer i Shanghai, bara för att stänga några dagar senare. Tidigare i juni ryktades det om att Nationalteatern i Peking hade öppnat, men publika föreställningar var det inte tal om. Nyligen konstaterades nya Corona-fall i huvudstaden; även denna gång tycks utbrottet vara på väg att komma under kontroll, men det var ändå allvarligt nog för att få arrangörer att ställa in en nära förestående bokmässa, nämligen abC Art Book Fair, som skulle ha ägt rum i Peking den 10-12 juli.

Den internationellt ryktbara svenska poesi- och konsttidskriften OEI skulle ha presenterats på abC mässan, dock utan närvaro av dess redaktörer Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg. Nu har även denna kulturhändelse omvandlats till ett evenemang på nätet. En ny chans att lansera OEI i Kina ges möjligen senare i juli eller på mässans nästa kapitel i Shanghai i september. Inshallah.

Poesi- och konsttidskriften OEI på en bokmässa i Melbourne tidigare i år.

Vi befinner oss i limbo i pandemins vågspel och detta manifesteras inte bara som regelbundna avbrott i kulturlivet utan nu även som tematiska fixpunkter. På Ullens Center for Contemporary Art (UCCA), det kanske främsta konstgalleriet i konstområdet 798 i Peking, bjöds publiken in till #emptyUCCA. Upplevelsen att gå in i en stor och ekande tom konsthall ledde osökt till en stilla kontemplation av det patologiska undantagstillståndet. Utställningen annonserades dock sida vid sida med projektet som följde, nämligen ”Meditations in an Emergency”, en ambitiös exposé av coronakrisen i samband med den s.k. ’gallery weekend’ i 798. Jag återkommer till ”Meditations”-utställningen.

Affischer utanför Ullens Center for Contemporary Art (UCCA) i april. Foto: Ola Johansson
Gallery Weekend Beijing annonseras i maj. Foto: Ola Johansson

Det är inte bara konstgallerier som visualiserar referenser till pandemin. I den offentliga sfären illustreras motiv på allvarstyngd sjukhuspersonal med instruktioner om hur allmänheten förväntas bete sig för att minimera smittan. På Beijing Animation & Game Industry Alliance websida arrangeras en tävling i skildringar av sjukvårdspersonal. Alla motiv bär en heroisk air, en del är ikonoklastiska av ett slag som påminner om en politisk kamp. Sedda tillsammans vittnar vårdarnas uttryck om en harmoniserad insats där alla antar sin givna samhällsplikt och drar landet åt samma håll.

Affisch med rekommendationer för allmänheten i staden Xiamen. Foto: Ola Johansson
Teckningstävling på Beijing Animation & Game Industry Alliance websida.

Detta samordnade motiv lät sig inte inrättas lika enkelt i dagboksform hos Fang Fang, en av Kinas ledande författare. Hennes stilistiska signum är nerskalad realism och även dagboksanteckningarna från två månaders hemkarantän i Wuhan präglas av strama realistiska observationer, efter några inledande poetiska referenser till vädret varje morgon. Men texterna kommenterar också nyhetsflödet från såväl media som grannar och håller inte tillbaka kritiska scenarier: barn som förlorar sina föräldrar, diskriminering mot människor från Hubei (provinsen där Wuhan är huvudstad), invånare som inte tillåts att återvända till sina bostäder, osv.
 
Fang Fang skriver med självständig röst och ger i sin berättelse en jordnära kontrast till det mer överslätande offentliga narrativet. Detta mobiliserade snart en smärre armé av fientliga troll på Weibo, en social mediaplattform med en halv miljard aktiva användare, där hennes dagboksanteckningar publicerades tidigt på våren innan de efter hand togs bort av censuren. Anonyma bloggare anklagade henne för allt ifrån defaitist till ett hot mot statsmakten. Fang Fang besvarade först kritiken, men insåg så småningom att dialogen var hopplös då själva bevekelsegrunden för hennes författarskap ifrågasattesHon gjorde klart att ”hon inte är rädd” och fördömde några av sina opponenter som ”vänsterextremister” från en trollgrupp kallad Diba, som hon menar strävar efter en återgång till kulturrevolutionen. Konflikten blev känd i hela Kina och Fang Fangs dagboksanteckningar är nu utgivna som bok utomlands med titeln Wuhan Diary: Dispatches from a Quaratined City (https://www.harpercollins.com/9780063052659/wuhan-diary/).

Wuhan Diary av Fang Fang (Harper Collins, 2020).

Konstvärlden är mer försiktig i sin opinionsbildning, men använder icke desto mindre pandemin som raster för sin institutionella diskurs om överlevnad och relevans. I en krönika i Kulturmonitor skriver Eric Messerschmidt (direktör för Dansk Kulturcenter i Peking) att ”bling-bling är över” och att ingen vill tillbaka till det normaltillstånd som ledde till det rådande undantagstillståndet. Istället söker sig konsten å ena sidan mot digitala innovationer och å andra sidan mot naturbaserade upplevelser.

Detta leder oss tillbaka till ”Meditations in an Emergency” på UCCA, vars kuratorer laddar utställningen med frågeställningar inom digitala och organiska ramverk – och, mer specifikt, fem kontaktzoner i pandemin gentemot vardagslivet, kroppens biopolitik, människa och djur, gränser och migration, samt informationsflöden.

Det första som möter besökare är målade motiv från sjukhusmiljöer, men vårdarna är inte heroiska förebilder utan snarare naturalistiska avbilder – inte kontextualiserade i en kampestetik utan mer befryndade med Fang Fangs dokumentära karaktäristik.

Besökare studerar Zhang Huis “Just Like in the Mirror 1-2” på UCCA. Foto: Ola Johansson

I ett mörkt videorum ligger någons älskade och flämtar sina sista andetag.

I en nisch dyker Stelarcs öra på musens rygg upp bland kroppsdelar utspridda på golv och väggar.

I Pierre Huyghes djupt rörande videoverk ”Untitled (Human Mask)” ses en apa med noh-mask vandra omkring i en övergiven restaurang i Fukushima.

På en hylla radas tomma bikupor från Hubei-provinsen upp.

Det ena efter det andra memento mori.

Bikupa från Hubei-provinsen på UCCA (“Beehives: Hives Displayed in Incomplete State During Exhibition Period” av Jiang Zhuyun). Foto: Ola Johansson

Den sista kontaktzonen är installerad innanför höga gallerstängsel. Inom demarkationen är datorer utplacerade med skärmar, som frenetiskt rullar ut information från internet (Payne Zhu, “Make Bad Cookies”). Transkriberad på väggarna ser faktamängden ut som alarmerande labyrinter snarare än tillämpbara riktlinjer. Det är ur detta myller av epidemiologiskt stoff som utvalda narrativ växer fram, dekontextualiseras, maskeras och magnifieras av och för särskilda nationella och internationella intressen.

Gallerstängsel i utställningens sista kontaktzon på UCCA (“Balancing Act II” av Joyce Ho). Foto: Ola Johansson
Epidemiologisk information i “Meditations in an Emergency”. Foto: Ola Johansson

Faktum är att vi befinner oss i limbo. I Peking såg vi varandras ansikten på gatorna för ett ögonblick. Nu bär alla mask igen.

Tidskrifterna från OEI kom i alla fall fram…

3 responses to “Corona som kontext, kamp och konst i Kina

  1. Jättebra text. Tack Ola. Längtar att höra mer om Kinas konstscen idag. Det finns så mycket tankeväckande som pågår, men som vi aldrig får ta del av.

    1. Tack Torsten! Nästa vecka följer en gästblogg av Maja Boellke, min kollega och handläggare i kulturteamet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *