Ett av de mest uppskattade samtalen bland ambassadens ”Fashion talks” under London Fashion Week (som jag skrivit om tidigare i bloggen) handlade om hållbart mode. Det var intressant att få ta del av engagemanget – och svårigheterna – att bygga upp och driva ett modeföretag som både är socialt och miljömässigt hållbart, utan att tumma på kvalitet och samtidigt få det att fungera ekonomiskt. En av talarna i samtalet, Sandy Black, är professor vid Centre for Sustainable Fashion vid London College of Fashion. Centre for Sustainable Fashion ordnade i onsdags ett heldagsseminarium där det gavs tillfälle att fördjupa sig ytterligare i frågor om hur modeindustrin kan bli mer hållbar. Jag gick dit med begränsade kunskaper (och i sällskap med Anna Maria Bernitz från Svenska Institutet, som var den som tipsade om seminariet).
Kate Fletcher, den ambitiösa och engagerade ledaren för konferensen (som vid sidan av att vara föreläsare vid Centre for Sustainable Fashion, också är rådgivare till företag och till en partiöverskridande arbetsgrupp kring hållbart mode i House of Lords), målade upp en bild som både var dyster och hoppfull. Företagens ökade – och ökande – engagemang kring miljömässig hållbarhet, har lett till att miljöpåverkan per tillverkat plagg nu är mindre än för några år sedan. Katastrofer som fabrikskollapsen vid Rana Plaza i Dhaka, Bangladesh förra året, där fler än tusen textilarbetare omkom, har också ökat medvetenheten om modeföretagens ansvar. Samtidigt är problemen fortfarande överhängande och utvecklingen går inte fort nog åt rätt håll. Det är dessutom inte enbart inom produktionen där hållbarhet skapas – även hur vi använder våra kläder spelar roll för hållbarheten. Det var framför alt denna aspekt som seminariet på Centre for Sustainable Fashion berörde. Forskningsprojektet ”The Craft of Use” – där bl.a. svenska forskaren Mathilda Tham ingått – har intervjuat 500 personer över hela världen om hur de använder sina kläder: hur länge, med vilka modifikationer, vad det innebär att använda just dessa kläder och vad kläderna betyder för dem.
Kläder är en viktig del av hur vi uttrycker oss, och hur vi vill framstå inför andra och oss själva, men allt för ofta reduceras mode till att endast omtalas som trender och shopping. Som en av projektdeltagarna uttryckte det: ”Garments are sold as product, but lived as process” (Kläder säljs som produkt, men levs som process). Ett syfte med projektet är därför att försöka hitta ett “språk” för att tala hur vi använder kläder.
Jag pratade med många intressanta personer – konstnärer, designers, miljöforskare, ekonomer – som kom till seminariet med helt olika ingångar. En man som är rådgivare för byggföretag och för biltillverkare som Jaguar, berättade att han använder erfarenheter från modevärlden (och från Craft of Use-projektet) när han talar med sina kunder om hur man ska kunna tillverka bilar och hus som har en emotionell koppling till sina ägare – och som man därför inte vill riva eller göra sig av med lika lätt. En industridesigner berättade om hur olika man ser på slutanvändaren inom modebranschen (där man designar för en idealiserad figur, en ”musa”) och inom industridesign, där användbarhet är en så viktig del av designprocessen. För mig som novis inom området var det intressant att lära sig mer, och att se hur aktiv debatten är inom området globalt. Jag blir också nyfiken på hur diskussionen förs i Sverige – som ju har både en stark modeindustri och ett hållbarhetsengagemang – om samma frågor diskuteras där och vilka som leder den diskussionen.
I really like sustainable fashion, I believe that this is a contribution to the future. We must bring it to the popular level! Countries like Sweden and England are already doing it! Let’s follow this example!