Den brutna engelskan och andra språkfrågor

kl. av | Taggar: , , , , , , ,

Hur påverkar pandemin den språkliga mångfalden i EU och vad görs för att stärka den europeiska flerspråkigheten?

Skylt på museidörr:
Definitied gesloten
Enfin ferm'e
Definitiv
Finally closed
Definitivo

I ett tidigare blogginlägg nämnde jag att franskans försvarare hade vittrat en betydande obalans mellan engelskan, tyskan och franskan i kommissionsordförande Ursula von der Leyens årliga tal inför Europaparlamentet kallat ”State of the Union” (alternativt ”État de l’Union” eller ”Lage der Union”). Språk är känsliga saker och det tänkte jag gräva lite djupare i nu.

Pandemins språkliga konsekvenser

En av flera konsekvenser av pandemin på vårt arbete i rådet, där EU:s medlemsstater träffas och förhandlar, är att engelskan ytterligare brer ut sig som arbetsspråk. Även om EU:s absolut största engelskspråkiga land nu lämnat, och andelen EU-medborgare med engelska som modersmål blir försvinnande liten jämfört med dem som har tyska eller franska som modersmål, fortsätter engelskan att vinna mark som förhandlingsspråk.

Den stora majoriteten möten görs nu nämligen via video. När våra arbetsgrupper förhandlar i rådsbyggnaden finns tolkar på plats, så de flesta delegater har möjligheten att tala och lyssna till sitt modersmål. Men denna service erbjuds sällan i det digitala. Så plötsligt hör man nu sina franska kollegor förhandla på engelska.

Franskans ställning

De allra flesta verkar ha funnit sig i detta, det är bara i ett par möten som någon har insisterat på att tala franska trots att vissa andra deltagare då helt enkelt inte har förstått vad som sagts.

När jag var på kommissionen kunde det hända att möten hölls på både engelska och franska, ibland innan man säkerställt att alla närvarande verkligen kunde franska. Vid medarbetardagens praktiska samarbetsövning gavs instruktionerna enbart på franska – då blev det ganska tydligt vilka som hade förstått och inte.

Frankrikes EU-minister, Clément Beaune, har sagt att det nu efter Brexit är dags för EU att sluta prata ”bruten engelska” och i stället låta den språkliga mångfalden bre ut sig. Huruvida detta innebär en starkare roll just för franskan kan vi låta vara osagt. Men inte minst efter de senaste utvidgningarna av EU finns det många medlemsstater där franska inte ens är det andra mest utlärda moderna språket (intressant att notera att Sverige ligger på en ohotad andraplats i EU, efter Frankrike, vad gäller andel elever som läser spanska – nästan tre gånger fler än som läser franska).

Mångfald eller effektivitet?

Skylt på museidörr:
Definitied gesloten
Enfin ferm'e
Definitiv
Finally closed
Definitivo
Exempel från museum i Brygge på flerspråkighetens utmaningar.

Det kan ligga något i detta om ”bruten” engelska. Vi utgår alltid från engelska texter vid förhandlingarna, men nivån på engelska varierar och inte sällan får den irländska delegaten hoppa in och ge inte bara politiska utan även rent språkliga förslag. Så vore det bäst om samtliga under förhandlingarna talade sina modersmål med tolkhjälp?

När man ska hänvisa till faktisk engelsk text kan det bli svårt att följa när det framförs på ett annat språk och sedan översätts till ett tredje språk – kanske via ett fjärde språk till och med. Mångfald och lika villkor eller effektivitet (för att drämma till med en möjligen falsk dikotomi)?

Enligt tredje artikeln i fördraget om Europeiska unionen ska denna ”respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald”. Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung, religion, tillhörighet till nationell minoritet samt just språk. Vad innebär det i praktiken?

Minority SafePack

I ett medborgarinitiativ med över 1,3 miljoner underskrifter, Minority SafePack, uppmanas EU att vidta åtgärder för att främja den kulturella och språkliga mångfalden i unionen. Här går det alltså utöver EU:s 24 ”officiella språk” – trots att frågor om regionala språk och minoritetsspråk är medlemsstaternas kompetens.

Enligt medborgarinitiativet har exempelvis kulturstödprogrammet Kreativa Europa (den ”gamla” versionen – den nya kommer snart att sjösättas) för invecklade och betungande ansökningskriterier, där man menar att vissa utesluter minoritetsspråk. Är det diskriminering på språklig grund enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna? Kommissionen menade i alla fall i sitt svar att Kreativa Europa är tillgängligt för alla utan diskriminering.

Aktiva åtgärder?

Räcker ”passiv” icke-diskriminering av språk för att respektera språklig mångfald eller behövs mer aktiva åtgärder?

Direktivet om audiovisuella medietjänster ska bana väg för en europeisk inre marknad för t.ex. tv-sändningar, bl.a. genom viss regelharmonisering. Den inre marknaden handlar om att ta bort hinder för fri handel och underlätta för konkurrens – men just det audiovisuella är ett område som är nära kopplat till kulturell mångfald och känsliga språkfrågor. Därför kan undantag beviljas från harmoniseringen genom att direktivet öppnar för att medlemsstaterna, för ”en aktiv språkpolicy”, med vissa begränsningar, fastställer ”mera detaljerade eller striktare regler framför allt på grundval av språkkriterier”.

Men fritt utbyte kan förstås stärka mångfald. Kulturellt utbyte över språkgränserna kan t.ex. stärka européernas intresse för varandras språk och mötet kan ge upphov till nya uttryck.

Logotyp för EU:s litteraturpris.
EU:s litteraturpris
© Europeiska unionen

Medlemsstaterna i rådet har tillsatt en expertgrupp (s.k. OMC-grupp) för översättning och flerspråkighet för bättre cirkulering av europeiska verk. EU har även ett pris för samtida litteratur som ska främja utgivning, översättning, försäljning och läsning av böcker från andra europeiska länder samt transnationell cirkulation av litteratur inom och utanför Europa. I god EU-anda roterar man länder från vilka vinnarna kommer och i år är det bl.a. Sveriges tur – ser fram emot att få återkomma när vi vet vinnaren.

Och svenskan?

Intresse för enskilda konstnärskap kan leda till ett livslångt intresse för ett annat språk. Intressant då att Kulturrådet just har höjt budgeten för bidraget till översättning av svensk litteratur och dramatik och menar att detta görs i ljuset av att det internationella intresset för svensk litteratur är större än någonsin – under 2020 ökade antalet ansökningar om översättningsstöd med 30 procent jämfört med året innan. Vi får se vad det kan få för långsiktiga effekter. Att döma av den europeiska språkinlärningsstatistiken skulle intresset för att läsa svenska i medlemsstaternas skolor kunna vara större – förutom Finland är det bara de baltiska staterna som på någon skolnivå har ens mätbara resultat vad gäller svenskundervisning.

Här finns mer information (på svenska!) om arbete kring flerspråkighet i EU.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *