En vårtermin i kulturens och diplomatins tjänst

kl. av | Taggar: , , , , , , , ,
Sara Igefjord (till höger) med kulturhandläggarna Christina Cadogan och Sofia Lundström framför ett foto av Frank Horvat på Photo London i maj. Foto: Pia Lundberg

Sara Igefjord, praktikant på Londonambassadens kulturavdelning, skriver om en innehållsrik vår.

Under vårterminen har jag som en del av mina universitetsstudier haft nöjet att få genomföra min praktik på kulturavdelningen på svenska ambassaden i London. Min tid här har varit fylld av fantastiska kulturupplevelser och möten, men har precis som allt diplomatiskt arbete även präglats av Rysslands invasion av Ukraina. Detta har fått oss att tänka på den viktiga roll som kulturen har i diplomatin och hur den kan lyfta betydelsefulla ämnen. Då jag studerar mänskliga rättigheter på Malmö Universitet har de projekt som behandlat dessa ämnen legat mig extra varmt om hjärtat. För att avrunda min tid här kommer jag att sammanfatta några av de projekt som jag och mina kollegor, kulturråd Pia Lundberg och kulturhandläggare Sofia Lundström och Christina Cadogan, har genomfört under våren.

“Still Here” (2015) av Anders Sunna, en av de samiska konstnärer som är representerade i den nordiska paviljongen på årets Venedigbiennal.

I början av våren var det fullt fokus på den samiska paviljongen på Venedigbiennalen, vars internationella lansering ägde rum på Institute for Contemporary Arts i London. Att den nordiska paviljongen på Venedigbiennalen i år enbart har konstnärer från Sápmi är historiskt och detta har fått mycket uppmärksamhet, även utanför kulturvärlden. Lanseringen var därmed viktig ur många aspekter och har gett oss en möjlighet att tillsammans med våra finska och norska motsvarigheter lyfta frågor kring samernas historia av förtryck och nuvarande situation. Detta är något vi även passade på att lyfta i andra projekt, bland annat i samband med den samiska konstnären Britta Marakatt-Labbas separatutställning i Birmingham, samt på visningen av den samiska dokumentärfilmen Svonni vs. Skatteverket på EUNIC Londons kortfilmsfestival In Short, Europe.

Ett projekt som var viktigt ur ett litteraturfrämjande perspektiv var den traditionsenliga middagen vi anordnade under London Book Fair för översättarorganisationen SELTA (Swedish-English Literary Translators’ Association). Då jag var ansvarig projektledare för evenemanget var det extra glädjande att se hur den lyckade kvällen samlade så många översättare igen efter två år av pandemi och onlineträffar. Under kvällen uppstod många intressanta samtal om översättning och litteraturens betydelse. Svensk litteratur står sig stark i Storbritannien, och att samla de människor som bidrar till dess spridning kändes otroligt givande och viktigt.

Under samma aprilvecka sjösattes även ett större projekt i samarbete med British Film Institute, nämligen en hyllning till Liv Ullmann och hennes karriär. Ullmanns filmer, till stor del regisserade av Ingmar Bergman och Jan Troell, visades under hela april och hon deltog själv i flera samtal inför publik under den första helgen. Att få höra en konstnärssjäl som Liv Ullmann dela med sig om sitt liv och sin karriär var rörande och har blivit ett starkt minne från min tid här i London.

Svensk-iranska Arghavan driver konstprojektet Artdom för att synliggöra kvinnors rättigheter och konstnärlig frihet. Fas 1 av projektet var ett samarbete mellan kvinnliga konstnärer i Sverige och Iran och fas 2 mellan Norge och Pakistan. I maj sjösattes fas 3 där kvinnor från Storbritannien och Indien ska skapa konstverk tillsammans. Foto: Pia Lundberg

Mot slutet av våren anordnades en kväll för del tre av det svenska projektet Artdom. I projektet möts två kvinnliga konstnärer från olika länder på samma målarduk, och målar varsin halva baserat på givna teman i ett gemensamt, unikt skapande. Genom samarbeten där konstnärer från olika länder, kulturer och bakgrunder matchas med varandra, skapas unika konstverk som sedan ligger till grund för synliggörande av kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och konstnärliga frihet i syfte att skapa debatt och opinionsbildning.

ArkDes utställning “Weird Sensation Feels Good” visas på Design Museum i London till den 16 oktober 2022. Foto: Ed Reeve

I maj öppnade utställningen Weird Sensation Feels Good, framtagen av och först visad på svenska ArkDes, på The Design Museum i London. Detta är ett perfekt exempel på hur två kulturinstitutioner baserade i olika länder kan samarbeta för att lyfta varandra och främja långsiktiga kontaktytor. Weird Sensation Feels Good är helt unik i sitt slag, då det är den första utställningen någonsin som utforskar ASMR (autonomous sensory meridian response), och på så sätt även utmanar föreställningen om vad en utställning kan vara. Efter presslunchen vi på ambassaden anordnade fick utställningen stor uppmärksamhet i brittisk press. Med tanke på att utställningen visas fram till oktober lär den med största sannolikhet ligga till grund för fortsatta spännande diskussioner.   

På sluttampen av min praktik jobbade vi intensivt kring den omtalade ABBA Voyage-konserten i London, både för att uppmärksamma ABBA men även för att belysa svensk musik generellt. Ambassaden är involverad i flera pågående musikprojekt, bland annat på Edinburgh International Festival som går av stapeln i augusti och där flertalet stjärnor på den svenska, klassiska musikhimlen kommer att medverka, såsom Anne Sofie von Otter och Malin Byström.

Våren har varit full av samarbeten med brittiska kulturinstitutioner och festivaler, som Edinburgh International Festival, Oxford Literary Festival, British Film Institute, Southbank Centre och The Design Museum. Ett samarbete som har känts viktigt att värna om under den pågående invasionen av Ukraina har varit det med pressfrihetsorganisationen The Rory Peck Trust. Alla dessa institutionella samarbeten har varit mycket lärorika för mig då jag har fått en inblick i dels hur ambassadens kulturavdelning arbetar, dels hur brittiska kulturorganisationer och -institutioner jobbar med internationella samarbeten och utbyten.

Det är med vemod men även extrem tacksamhet jag avslutar min tid på kulturavdelningen på svenska ambassaden i London. Jag har fått en otrolig respekt för avdelningens arbete och dess betydelse för den mängd svenska kulturutövare jag mött, och jag vet att det höga tempo jag har upplevt kommer att fortsätta när jag lämnar. Men framför allt har jag sett hur viktigt främjandet av svensk kultur är för diplomatin, inte minst i ett land som nyligen har lämnat EU och som Sverige fortsätter att bygga broar med.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *