I vår är det dags för EU-val igen. Det får mig att tänka på ett manifest som skrevs för ett par år sedan i en av Tysklands, enligt min mening, bästa tidningar: Die Zeit. Manifestet undertecknades av en lång rad intellektuella från Europa, bland annat tunga namn som Jürgen Habermas, Herta Müller och Zygmunt Bauman. I manifestet kräver de en omvälvande förändring av EU, en förändring de vill skall komma från folket. Därför föreslår de ett slags frivillig arbetsinsats under ett år i Europas namn, inspirerade av John F Kennedys devis ”fråga inte vad ert land kan göra för er, utan vad ni kan göra för ert land”. Huruvida detta är en lösning på Europas problem eller inte, är en annan diskussion. Istället väljer jag att citera min kollega på Auswertiges som när vi samtalade om finanskris och Eu val där vi möttes i pausen på Philharmonin:
– Konsten behövs i det politiska samtalet! För konstigt är det, att det i globaliseringens tidevarv inte finns en motsvarighet till den ”republik av lärda” – målare, författare, filosofer – som så obesvärat reste, umgicks och samtalade över nationsgränserna under det tidiga 1900-talet.
Vi enades om att vi borde bjuda in in konstnärer till de stora politiska debatterna inför EU-valet. Vi möttes för att tillsammans lyssna på uruppförandet av Sven David Sandströms verk “St Matthew Passion”.
Inför en så gott som fullsatt stora sal dirigerade Stefan Parkman Philharmonischer Chor Berlin, Uppsala Akademiska Kammarkör och Staatskapelle Halle. Olle Persson gjorde rollen som Kristus.Till påsk har även den svenska publiken möjlighet att få ta del av den nya Matteuspassionen som framförs i Immanuelskyrkan i Stockholm den 16 april och i Uppsala Domkyrka på Skärtorsdagen den 17 april. Till hösten framförs verket i USA. Projektet är en samverkan mellan Uppsala universitets Körcentrum, Philharmonischer Chor Berlin, University of Notre Dame, USA, samt Sven-David Sandström själv. Det var grandiost och Bachs koraler saknades bara ibland som en av våra inbjudna gäster sa medan hon snöt sig rörd i mottagningen efteråt. Själv förälskade jag mig i sopranen Karin Dahlbergs vackra röst.
Två dagar tidigare visades Felix Herngrens film ”Hundraåringen ,som klev ut genom fönstret och försvann.” inför en fullsatt ”Admiral Palast” som är en de största biograferna som Tyskland har. Berlinale filmfestival hade i år verkligen en stark svenskt och nordiskt representation. Där inte bara von Trier, Stellan Skarsgård, Robert Gustavsson m.fl lyste starkt utan tre unga nordiska stjärnor var utvalda som Shooting Stars. Däribland Edda Magnason som just nu arbetar med sin nya cd som jag hoppas att vi kommer att få höra mycket av i Tyskland.
