Oroshärdar och intensiva samtal präglar den diplomatiska kåren i Peking till följd av Rysslands invasion av Ukraina. Det är inte bara det att Ukraina och dess europeiska grannländer är direkt drabbade av anfallskriget, utan Kina har en roll i sammanhanget.

Bland kollegor på kulturområdet råder också spänningar. Polens kulturattaché arrangerade ett evenemang till stöd för Ukraina kallat Together for Peace på polska ambassaden och en vecka innan dess träffade jag honom i ett privat samtal om gemensamma samarbetspartners, säkerhetsaspekter inför kvällen och den rådande situationen i hans hemland. Vid det laget hade Polen tagit emot 460 000 flyktingar från Ukraina och kulturattachén förklarade att de flesta av dem var inhysta i polska privatbostäder – bland annat hos hans egna nära släktingar. Idag, ett par veckor senare, har Polen tagit emot mer än två miljoner ukrainska flyktingar.
På polska ambassaden varvades tal med utställningar och musikframträdanden och därefter med allvarstyngda privata samtal med diplomater från Östeuropa. Den ukrainska charge d’affaires mottog en flera minuter lång stående ovation efter ett engagerat och djupt rörande tal om Ukrainas rätt att existera och försvara sig som självständig demokratisk stat. Mariana Klymukh spelade och sjöng ukrainsk folkmusik, medan Michal Ciesielski och Aleksandra Denga spelade polska stycken på piano och violin.


Huang Rui, en av Kinas viktigaste konstnärer sedan slutet av 1970-talet då han grundade den s.k. Stars Art Group (Xing Xing 星星), skapade ett originalverk baserat på den ukrainska flaggan. Verket Absence of the Black Moon framställdes på bara en vecka och ligger i linje med den abstrakta estetik Rui har utvecklat, med konfigurativa referenser till den daostiska filosofin I Ching.


Sverige deltog i en utställning med fredsaffischer i ambassadens foajé. Armémuseum var samarbetsvilliga nog (tack Rauno Vaara) att med kort varsel skicka en poster kallad ’No More Wars’ från en utställning som museet arrangerade om atombomberna i Hiroshima och Nagasaki år 2010. Affischen visar exempel på origami, konsten att vika papper (på kiesiska kallas tekniken zhé zhǐ 折纸) och skapades av Armémuseums medarbetare Olle Burell med hänvisning till ’Sadako och de tusen papperstranorna’. Referensmaterial till utställningen på Armémuseum förklarar bakgrunden till motivet:
”Sadako Sasaki var två år gammal när den första atombomben släpptes över Hiroshima. Hon klarade sig till synes oskadd men 10 år senare, när hon var 12 år, fick hon diagnosen leukemi. En japansk legend säger att den som är sjuk och viker tusen papperstranor får sin högsta önskan i uppfyllelse och blir frisk. Sadako hann vika 644 papperstranor under sin 8 månader långa kamp mot sjukdomen innan hon dog. Därefter har både barn och vuxna i hela världen fortsatt att vika tranor till hennes minne och som en symbol för fred.”

Sadako Sasakis öde leder osökt tanken till dagens organiserade mord på ukrainska barn. De flesta av dem fick inte en sekund över till att vika tranor.
Under tiden går det diplomatiska livet vidare i Kina och på Pekings gator märks det inte att det pågår ett krig i Europa, med undantag för en handfull ambassader som signalerar sitt stöd för Ukraina. I hörnet av Kanadas ambassad på Dongzhimenwai Dajie är två skyltar uppsatta som med all önskvärd tydlighet gör klart att ambassaden stödjer och står upp för Ukraina. Trots en ständig bevakning av detta gathörn lyckades någon sabotera den ena skylten med graffiti. Längre ned på samma gata är flaggor och budskap uppsatta på vår egen och den tyska och spanska ambassaden liksom utanför EU-delegationen.

Kriget mot Ukraina fortsätter och utställningen med fredsaffischer går nu vidare till kinesiska sociala medier och till franska ambassaden i Peking.