Fortsatt tufft för scenkonsten i Turkiet

kl. av | Taggar: , , , , , , , , , ,

I samband med TeaterAlliansens Livesända samtal med kulturråden ı januari: Scenkonsten i världen – hur mår den? Kommer här en sammanfattande rapport om läget för scenkonsten i Turkiet. 

Kulturlandskapet i Turkiet skiljer sig en hel del från Sverige. Det finns ett antal statliga, regionala och kommunala teatrar, konserthallar och museer med det ofta saknas det offentliga medel för det fria kulturlivet. Istället bärs kulturen upp av ett antal rika filantropiska familjer och stiftelser som driver ett antal privata kulturinstitutioner och som också finansierar olika festivaler och kultursatsningar. Förutom de privata satsningarna finns det ett antal föreningar, kulturinitiativ och projekt som ofta drivs med ideella krafter eller med stöd från stiftelser eller med bidrag från andra länder. Dessa gräsrotsinitiativ spelar en mycket viktig roll för att upprätthålla ett dynamiskt, öppet, fritt och nyanserat kulturlandskap.

DIAGONALE ASCENDANTE, IKSV 24th Istanbul Theater Festival 2020.
Koreograf: Fabrice Guillot, dansare: Nathalie Tedesco & Fanny Gombert. Foto: Emre Dumus

Vad har då hänt?

Från mars till juli förra året blev alla offentliga sammankomster förbjudna och många kulturinstitutioner fick stänga. Under sommaren öppnande man delvis upp för utomhus och inomhus evenemang dock med 50% mindre publik och en del stränga förhållningsregler. När det gäller inomhus föreställningar så uteblev publiken tyvärr. Utomhus genomfördes några festivaler med det var mest engångs spelningar och gav inte så stora intäkter för grupperna.

Många har flyttat delar av sina verksamheter online, med utbildningar, workshops och spelningar eller filmade spelningar. Ett lyckat exempel är IKSV som anordnade en digital teaterfestival med 13.000 betalande besökare! Men formatet som vi alla vet har sina begränsningar.

DIAGONALE ASCENDANTE, IKSV 24th Istanbul Theater Festival 2020.
Koreograf: Fabrice Guillot, dansare: Nathalie Tedesco & Fanny Gombert. Foto: Emre Dumus

Just nu råder det utegångsförbud på kvällar och delar av helgen, då allting förutom matvarubutiker och apotek är stängda.

Många av de fria och mindre teatrarna har stora skulder för hyror p.g.a av uteblivna biljettintäkter. Eftersom det är många som arbetar semi-professionella och har andra jobb så har många ändå lycktas hanka sig fram. Det finns tyvärr en del mycket sorgliga historier där musiker har behövt säljer sina instrument och även personer som har begått självmord.

När det gäller stöd, så fanns det några insamlingar och även några filantropiska stiftelser som fördelade pengar men det var förhållandevis inga stora summor.

Från statligt håll erbjöd kultur- och turistministeriet 30.000 kr till teatrar för att de skulle filma sina planerade föreställningar. Filmerna skulle sedan ingår i ministeriets arkiv som också skulle ha rättigheter att visa dem. Det var i för sig en intressant idé, att på något sätt bevara de föreställningar som hade arbetats fram istället för att de skulle gå förlorade, men 30.000 kr räcker in särskilt långt, när det kostar ibland 50.000 i månadshyra. Man sänkte också kulturskatten från 8% till 1%. Men när man inte har några biljettintäkter så spelade en mycket liten roll.

De som arbetar på de statliga institutionerna har lyckats klara sig mycket bättre då de kunde behålla sina löner eftersom de var stadsanställda. Kultur- och turistministeriet fortsatte att betala lön för alla som hade tillsvidareanställningar inom de statliga institutionerna, men det gynnade förstås inte alla de fria och oberoende teatrar och grupper. Det är också ovanligt för frilansare att ha försäkringar i Turkiet.

DIAGONALE ASCENDANTE, IKSV 24th Istanbul Theater Festival 2020.
Koreograf: Fabrice Guillot, dansare: Nathalie Tedesco & Fanny Gombert. Foto: Emre Dumus

Förutom dessa satsningar erbjöd Kultur- och turistministeriet ett stöd i form av en engångs utbetalning på ca. 1500 kronor till alla musikarbetare som kunde styrka att de hade drabbats av uteblivna inkomster på grund av pandemin. 

En intressant satsning kom från storkommunen i Istanbul som erbjöd de fria grupperna att kunna spela på deras scener och få ett litet stöd på ca. 10.000 kronor. Även om det är skrattretande lite pengar så uppskattades samarbetsviljan, men tyvärr blev det inte så mycket av det på grund av att allt stängdes ned igen i samband med andra vågen.

Några av de mindre teatrarna arenorna kunde inte överleva eftersom de inte kunde få något stöd från staten. Vissa medelstora teatrar försöker hitta nya sätt att överleva som livestreaming sina produktioner. Ministeriet har redan gett ett visst stöd till de privata teatrarna och efter många diskussioner och möten, särskilt med teaterkooperativet, bestämde de sig för att höja stödbeloppet men problemet här är att alla teatrar är inte registrerade officiellt och det finns en stor brist på information om teatrarnas årliga driftsbudgetar. Vi på IKSV försökte stödja några mindre teatrar genom stöd från Gulriz Sururi-Engin Cezzar Special Award. Under kommande säsong kommer de stora teatrarna försöka hålla öppet, medan de mindre kommer försöka hitta stöd från olika källor, men det kommer blir tufft för dem att överleva. – Leman Yılmaz, teaterchef, Istanbul Foundation for Culture & Arts

Så, med andra ord är det ganska tufft just nu, och alla väntar och längta till att kunna ta emot publik igen. Blicken riktas nu mot sommaren och till hösten.

DIAGONALE ASCENDANTE, IKSV 24th Istanbul Theater Festival 2020.
Koreograf: Fabrice Guillot, dansare: Nathalie Tedesco & Fanny Gombert. Foto: Emre Dumus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *