Från fika med RBG på Högsta Domstolens kammare till svenska Oscarsfiranden i Hollywood – försök till summering av ett avgående Kulturråd…

Efter fem späckade år som Kulturråd för Sverige i USA, har det blivit dags att avsluta, summera och lämna vidare till min efterträdare. Jag är så glad att arbetet kan fortsätta och utvecklas vidare med det nya kulturrådet, Helene Larsson Pousette, som tillträder i höst, och av Jenny Mählqvist Cabezas som är kulturhandläggare på Ambassaden i Washington DC, tillsammans med alla de fantastiska kollegorna där.

Varje år har vi, bara på Sveriges ambassad i House of Sweden i Washington DC genomfört konserter filmvisningar, workshops, samtal, föreställningar och visat utställningar för en ökande publik som nu ligger runt ungefär 30.000 besökare, och runt om i landet har våra kulturevenemang nått mellan 100.000- 300.000 varje år i olika samarbeten med partners över landet, i utställningar, gästspel, turnéer mm – i alla olika genrer.

Men låt mig nämna några höjdpunkter från de här åren, som jag kommer bära med mig nära hjärtat, alltid, alltid: 

• Sweden in the Park med utomhusevenemang i parker – a la svenska Parkteatern- med nycirkus, jazz och barnteater i parkerna, absolut tillgängligt och gratis för alla – i såväl centrala i Washington DC som i Harlem och en mängd andra platser runtom i landet
• Rum för barn – den allra första utlandsversionen av Kulturhusets interaktiva barnbibliotek där fro m 2015 i samarbete med Svenska Institutet och IKEA fyllde helgerna med aktiviteter för barn, i det rum vi nu kallar Little Library.
• Det nordiska Pridefirandet i Washington DC, med stor stolt närvaro i paraden, en tradition som sedan spridde sig till de nordiska konsulaten i både New York och San Fransisco.
• Det fleråriga, månggrenade projekt som växte fram i efterdyningarna av Riksteaterns uppsättning av Lorraine Hansberrys pjäs En druva i solen, med regissören Josette Bushell- Mingo och hennes ensemble. Det utvecklades en djup och viktig dialog med såväl afroamerikanska som sydafrikanska teaterkreatörer, skådespelare, akademiker och aktivister, till manifestationen Dreams Deferred under World Theatre Day i samarbete med Georgetown University, därefter workshops på bägge sidor Atlanten- som ledde till bildandet av The National Black theatre of Sweden, nu en del av Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby, och även till gästspel i Los Angeles på USCB av Bushell- Mingo och hennes föreställning Nina – a story about me and Nina Simone vintern 2020.
• Alla utställningssamarbeten kring bildkonst och fotografi över landet – så att fantastiska utställningar av svenska konstnärer kunde ses av många fler! Karin Broos målningar, Johan Bävmans fotografier “Swedish Dads”,  samlingsutställningen Nordic Impressions från Philips Collection med konstnärer med allt från Nils Dardel till Karin Mamma Andersson som några exempel.
• Satsningarna på svensk dans och nycirkus med gästspel bla Kungliga baletten, Cullbergbaletten, Skånes Dansteater, Cirkus Cirkör, Kenneth Kvarnström, Örjan Andersson, Stina Nyberg, BamBam Frost och många fler som nått stor och uppskattande publik – framförallt längs östkusten, på tex BAM och Kennedy Center, och även svensk barnteater, med turnéer av bla Unga Klara, Marionetteatern, Boulevardteatern, Minna Krook och Claire Parsons.

Och om jag ska välja några personliga “nyp i armen” ögonblick:

• Att uppleva Stevie Wonders oförglömliga konsert i Central Park tillsammans med våra samarbetspartners från Summerstage och de svenska artisterna från Claire Parsons company efter att ha spelat för barn och unga i Harlem inom Sweden in the Park. Dessutom hade vi fått storstilat mottagande och middag på restaurang Red Rooster av legendariska kocken och ägaren Marcus Samuelsson själv.
• Att tala jämställdhet inom film och bli bjuden på lunch i Los Angeles av hollywoodstjärnan Geena Davis – ni minns henne kanske framförallt från filmen “Thelma och Louise”. Mitt resesällskap, Sergio Guimares från Svenska Institutet och jag ville berätta för henne om hur Sverige 2015 lyckats bli det första land i världen där man uppnått 50/50 könsfördelning i sin filmproduktion. Hon var så generös, rolig, charmig -och visade sig, talade lite svenska, p ga  en tidig förlovning med just en svensk… Med på mötet var också Madeline Di Nonno, Institutets VD, som blivit en fantastisk kontakt genom åren. Detta första möte ledde sedan till flera samarbeten under de följande åren med Sverige – med alltifrån gemensamma utbildningsseminarium av filmbranschen i Hollywood till starka samarbeten och kontakter med bla Svenska filminstitutet,  och svensk medverkan i dokumentärfilmen “This Changes Everything”, som skildrar #metoo i filmbranschen. Geena Davis envisa och strategiska arbete med att belysa och påverka jämställdhet inom film bla genom att ta fram fakta, analyser och statistik genom sitt Geena Davis Institute of gender in film and media ledde till att hon fick en  sk lifetime achievement Oscar 2019.

• Invigningen av National Museum of African American History and Culture, mitt på The Mall, med Barack Obama i september 2016 dit dåvarande Kultur och demokratiminister Alice Bah Khunke tillsammans med Ambassadör Björn Lyrvall som enda svenska gäst bjöds in att närvara, bredvid celebriteter som Stevie Wonder och Oprah Winfrey. Samma helg bjöd vi in författaren och dramatikern Jonas Hassen Khemiri att tala på Library of Congress och USA’s största bokmässa National Book festival, som drar 200.000 besökare på en dag, och mängder av stora författare.  Khemiri fick träffa ungdomhjältar som Public Enemy, och Questlove från the Roots men framförallt också sin idol Joyce Carol Oates, som några månader senare hyllade hans bok i The Times literary supplement…
• Macarons och te ur silverkanna hos domare Ruth Bader Ginsburg i hennes kammare på Högsta Domstolen.  Att få höra hennes tankar om sitt liv och en mängd aktuella politiska frågor- och framförallt om hennes långa kärlekshistoria till Sverige, det kommer jag sent att glömma! Detta efter att ha lärt känna henne något lite genom samtal i pausen på Washington National Opera, där man kunde se henne då och då eftersom hon är en sån inbiten operafantast. Där hade vi bla pratat om Ingmar Bergmans filmer, hennes svenska favoritsilversmed Viven Nilsson och vännerna vid Lunds Universitet, tex Kjell Modéer. Läs gärna Björn af Kleens artikel i Dagens Nyheter om Sveriges betydelse i hennes gärning, inför hennes resa för att bla ta emot Gilel Storch award i Stockholm, inbjuden av Judisk Kultur.

• Det vindlande humoristiska och känsliga samtalet med musikern, konstnären och filmaren Laurie Andersson om bla Lou Reed och hennes livslånga fascination för rymden på Göteborgs dans och teaterfestival 2017.

• De svenska filmframgångarna i USA, som vi tex firade genom att ordna en liten exklusiv firarbrunch av Oscars stayetten till Alicia Vikander 2016 och att uppmärksamma Oscarsnomineringar för svenska filmer En man som heter Ove, The Square och Gräns i Hollywood i samband med prisutdelningarna.

• Att uppleva Hilma af Klints originalverk i det svindlande vita, snäckformade tempel som hon drömt om under sin levnad, på Guggenheim i New York, museets största succé genom tiderna, som sågs av över 600.000 besökare …“Hilma who? No More”, som New York Times kritiker Roberta Smith skrev.

En av huvuduppgifterna för ett Kulturråd, oavsett positioneringsland, är att arbeta med att skapa relationer – allra viktigast kanske konstnär till konstnär, men också mellan institutioner, organisationer, företag. Arbetet kanske kan beskrivas som en slags kompott av att vara producent, kurator och moderator men också kopplerska, agent, mäklare, rekryterare och marknadsförare av svensk konst och kultur. Att se, initiera, skapa och stödja möjligheter till arbetstillfällen, utbyten och exponering.

Som en närmast helig princip arbetar Sveriges Ambassad i Washington DC sedan länge alltid i partnerskap med amerikanska aktörer i våra projekt – eftersom syftet är alltid att presentera och förankra perspektiv och berättelser från Sverige i en aktuell, amerikansk kontext. Utbytet är ju själva kärnan – kunskapsöverförandet – inte att trumpeta ut budskap, i envägskommunikation.

Vi har ofta fått så starkt positiva reaktioner på besök, gästspel och utbyten från det amerikanska kulturlivet: många gånger har reaktionerna från publik och partners beskrivits som injektioner av hopp, inspiration! Det har gett en otrolig motivation.

Särskilt har responsen varit positiv när vi i olika samarbeten med svenska konstnärer arbetat med djupa komplicerade frågor, som tex rasism eller jämställdhet där vågat blotta sprickor i den svenska debatten. När vi inte oavbrutet hållit fram Sverige som ett felfritt föregångsland, som alltid gjort eller gör allt rätt, utan blottat frågetecknen, framfört olika synpunkter. Att skapa en fördjupad, lärande dialog mellan våra länder kring just dessa utmaningar – med största möjliga lyssnande!

Som när vi samarbetade med de amerikanska distributionsbolaget med att lansera filmen “Sameblod” av Amanda Kernell, som gick rakt in i debatten kring urfolks rättigheter – som ju, sent omsider, varit i fokus i Nordamerika de senaste åren, inte minst i anknytning till klimatförändringarna. Eller när vi på House of Sweden invigde fotoutställlningen “Were the Children sleep” av Magnus Wennman, med Carina Bergfeldts starka berättelser om syriska barn på flykt som vi visade mitt när flyktingfrågan debatterades som hetast.

Kulturlivet i USA är ju på många sätt det starkaste och mest dominerande i världen – samtidigt som både individer och institutioner verkligen kämpar, både med tuffa ekonomiska förutsättningar, där alla verksamheter , även de mest etablerade – kräver oavbruten jakt på fundraising i kombination med en närmast obefintlig kulturpolitik.

Att få ha representerat Sverige som Kulturråd- och få presentera en bråkdel av de otroliga artister och konstnärskap vi har i Sverige för en amerikansk publik har verkligen varit en ära och en enorm glädje. 

Det jag kommer framförallt kommer bära med mig tillbaka till Sverige är okuvligheten hos branschen här, kreativiteten, lusten, det oavbrutet uppfinningsrika och det urstarka drivet till skapande. Och entusiasmen. Alla utrop av “Let’s make it happen”– när en idé bär. Oavsett vad som ligger i årsplanen, oavsett vad som finns i den planerade budgeten. Viljan till risktagande.

Inte minst har attityden hos kulturlivet imponerat enormt under denna förödande vår och sommar, så präglad av pandemin. Vi vet ännu inte vilka konsekvenserna kommer bli, men vi vet att det kommer vara förödande. Enligt American for the Arts sammanställningar har 95% av konstnärer och kulturarbetare förlorat inkomst, och 62% har förlorat sin totala inkomst. 95% av alla sorters kulturevenemang är inställda i USA.

Jag är otroligt tacksam också över att ha fått insyn och kunskap om detta oavbrutet fascinerande USA, dess rika konst och kulturliv. Jag har fått möjlighet att samarbeta med institutioner, konsulat och konstnärer över hela landet, hunnit genomföra och närvara projekt i ett 30-tal städer utanför Washington DC i 17 olika stater, när jag tittar tillbaka…

Tack för förtroendet och för allt stöd, support och samarbete från kollegor, partners och publik!

Tack, tack, tack.