Frankrike hör till de länder i EU där kulturpolitiska frågor med jämna mellanrum faktiskt hamnar riktigt högt på den politiska dagordningen. Detta förvånar knappast någon som är det minsta intresserad av Frankrike, men detta faktum har en viss betydelse då kulturpolitiska frågor diskuteras inom ramen för EU-arbetet. Det yttrar sig inte minst genom att Frankrike då och då väljer att lyfta en för dem angelägen kulturpolitisk fråga på EU-dagordningen – oavsett om man är ordförande i rådet eller inte. Detta var vad som skedde vi det senaste rådsmötet då kulturministrarna träffades i november 2013 och som nu följs upp genom ”Forum Chailott, The Future of Culture, the Future of Europe”, en konferens den 4-5 april i Paris där såväl kultur- som EU-ministrar ska samlas för att diskutera det franska förslaget att utveckla en EU-strategi för kulturen i den digitala miljön. Forumet är också tänkt att samla artister, konstnärer, tjänstemän etc. för att diskutera detta initiativ.
Vad är det då som åsyftas med en ”kulturell strategi i den digitala miljön”?
Det handlar framför allt om det kulturella innehållet i den digitala miljön och hur detta på olika sätt kan stödjas och främjas. Målet med en kulturell strategi skulle vara att främja kulturell mångfald och att hänsyn till den kulturella dimensionen också ska tas inom andra politikområden som t.ex. den inre marknaden, skatter(i viss mån), konkurrens, statsstöd, handel osv. Skälen för detta är att det på dessa områden, där EU har lagstiftande befogenheter, också uppstår viktiga kulturpolitiska frågor, inte minst genom att initiativ och förslag inom dessa områden ibland har en indirekt eller direkt påverkan på kulturella aktörer och/eller på medlemsstaternas möjligheter att bedriva kulturpolitik. Andra frågor som lyfts rör bl.a. behovet av att modernisera upphovsrätten, inklusive förhindrandet av piratkopiering, lika beskattning av fysiska och digitala kulturella varor och tjänster, digitalisering av kulturarv, behovet av ökad finansiering etc. Och Frankrike vore naturligtvis inte Frankrike om man inte också tar upp det s.k. kulturella undantaget, d.v.s. att kulturella varor och tjänster bör undantas från olika handelsliberaliseringsavtal.
Det ska bli intressant att se vad som kommer ut av detta forum och om sittande grekiska ordförandeskap eller inkommande italienska på något sätt fångar upp initiativet och för in det på EU-dagordningen. Det är många och viktiga kulturpolitiska frågor som lyfts. Samtidigt ska man vara medveten om att det redan pågår en hel del arbete inom EU på flera av dessa områden.