Ful och visionslös?

kl. av | Taggar: , , , , ,

Är det en skam eller en välsignelse att den Europeiska unionens maktcentrum ser ut… som det gör?

Foto av Schumanrondellen i Bryssel en grå dag.
Europeiska unionens hjärta, Schumanrondellen i Bryssel, en regnig februarimorgon.

Den 8 februari anordnades på kulturinstitutionen Bozar i Bryssel ett författarsamtal mellan Leïla Slimani och Olivier Guez på temat hybrida identiteter. Samtalet var en del av det franska EU-ordförandeskapsprogrammet våren 2022 och kom även att handla en hel del om Europa.

Guez ondgjorde sig bland annat över hur bristen på estetisk planering gjort att EU-kvarteren i Bryssel, Europeiska unionens hjärta med kommissionens, rådets och parlamentets olika byggnader, omöjliggör EU-medborgarnas känsla av till- och samhörighet och förståelsen för EU:s vision. Han pekade på alla de, som han uttryckte det, genier ute i Europa som skulle kunna bidra till (om)gestaltning av maktens centrum.

Pressfoton på författarna Leïla Slimani och Olivier Guez.
Författarna Leïla Slimani och Olivier Guez, som deltog i samtalet i Bozar.

Leïla Slimani © Francesca Mantovani & Olivier Guez © DR/GR

Det är inte första gången jag upplevt EU-kvarters-bashing på scen – i höstas, under en arkitekturkonferens i österrikiska Graz, fick EU-kvarterens stadsplanering sin släng av sleven. Efter att exempel som National Mall i Washington tagits upp leder bilden på Schuman-rondellen mellan kommissionens och rådets huvudbyggnader till allmänt fniss och nedlåtande suckar.

Det stämmer väl förvisso att EU-kvarteren i Bryssel inte helt lever upp till bilden man har av en huvudstads pompa och ståt – detta trots att Rue de la Loi/Wetstraat, som går rakt igenom ensemblen, slutar i en rejäl triumfbåge. De överdimensionerade byggnaderna kommer från olika efterkrigstidsepoker och någon helhetsbild har man väl inte riktigt kunnat åstadkomma.

Foto på ena sidan av kommissionens högkvarter, Berlaymont.
Kommissionens högkvarter, Berlaymont, en regnig februarimorgon.

Men skulle vi vilja ha alternativet? En homogen ensemble som ska visa på en gemensam historia och estetisk uppfattning? Talandes starkare maktspråk? Eller är nuläget ett uttryck för visionen ”enade i mångfald”? Ingen sitter på den övergripande planen och det kanske också är en välsignelse?

Guez klagade även på att euro-sedlarna inte visar på framträdande europeiska personligheter som vi alla kan samlas kring utan i stället porträtterar icke-existerande broar, portaler och fönster från de olika stilepokerna. Men vem ska bestämma vilka personligheter? Vem förkroppsligar helt visionen om Europa?

Inför det franska ordförandeskapet i rådet presenterade president Emmanuel Macron ett initiativ att tillsätta en oberoende historikerkommitté för att sammanfoga en europeisk historieskrivning och motarbeta den revisionism han menade sprider sig i flera stater också gällande 1900-talets historiska skeenden. Det låter som en utmaning. Debatter kring exempelvis Europeiska historiens hus i Bryssel visar på känsligheterna i detta.

Denna svårighet att slå fast en europeisk estetik och kanon kan vara en demokratisk styrka, men kan förstås försvåra just samhörighetskänslan. Kan lösningen vara fokus på framtiden – vad vill vi bli? Konferensen om Europas framtid fortgår alltjämt och resultatet av alla möten mellan medborgare och EU-institutionernas företrädare ska presenteras om ett par månader. Flera av förslagen som samlats in rör just historien – som en omistlig del av framtiden. Och det europeiska kulturarvsmärket skulle kunna ses som ett försiktigt exempel på en kanonbildning.

Att man sedan skulle kunna fixa trafiksituationen kring Schuman-rondellen är en annan sak och stadsplanerarna håller för fullt på med att fortsätta omvandlingen till ett mer cyklist- och fotgängarvänligt och grönt kvarter. Med fokus på framtiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.