En viktig uppgift i arbetet med kulturfrämjande utomlands är att skapa möten mellan svenska och, i det här fallet, tyska institutioner, festivaler och konstnärer. Ofta behövs kanske bara ett namn eller ett mejl för att presentera ett par personer för varandra. Ibland gör vi dock lite mer omfattande besöksprogram.
Den här gången fick vi en fråga från Regionbibliotek Halland om vi kunde hjälpa dem att komma i kontakt med bibliotek och litteraturinstitutioner i Berlin. Ambassadens kulturhandläggare Grit Thunemann har ett stort kontaktnät på litteraturområdet efter mångårigt arbete med litteraturfrämjande och hon kunde snart utforma ett omfattande besöksprogram.
Den 12 och 13 december kom 28 personer från Regionbibliotek Halland och från biblioteken i Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm och Hyltebruk på studiebesök till Berlin. Det var bibliotekschefer, barn- och ungdomsbibliotekarier och de bibliotekarier som arbetar med demokratiuppdraget.
Vi började med ett besök på Zentral- und Landesbibliothek i Berlin. De har över 3,5 miljoner medier och 1,5 miljoner besök per år och är därmed det största offentliga biblioteket i Tyskland. Zentral- und Landesbibliothek har ett uppdrag som närmast liknar de svenska regionbibliotekens, men till skillnad från regionbiblioteken har de alltså även ett bok- och mediebestånd och reguljär biblioteksverksamhet. Det har också i uppdrag att samla in alla tryckta verk, data och ljudmedier som ges ut i Berlin. Det uppdraget har Kungliga biblioteket i Sverige.
Juliana Pranke, som är chef för besökstjänster, och Benjamin Scheffler, som är chef för barn- och ungdomsbiblioteket på Zentral- und Landesbibliothek, tog emot oss. De beskrev hur biblioteksstrukturen i förbudslandet Berlin ser ut, uppdelad i 12 distrikt med olika politisk styrning. Det blev ett mycket intressant samtal där de svenska bibliotekarierna hade många frågor om likheter och skillnader mellan de båda ländernas biblioteksväsen. Till exempel har Tyskland ingen bibliotekslag och därför ser verksamheten ganska olika ut i de olika förbundsländerna. De har inte heller något uttalat demokratiuppdrag som vi har i Sverige. Biblioteken i Tyskland tar ut en årlig avgift för bibliotekskorten för vuxna. I Berlin är avgiften låg, 10 Euro, men i andra förbundsländer kan avgiften vara runt 60 Euro per år.
Efter besöket på Zentrale Landesbibliothek åkte vi tillsammans med våra värdar ett litet stycke till Amerika-Gedenk-Bibliothek. Namnet kommer av att biblioteket är en gåva från Amerikas folk, som donerade pengar för bygget av biblioteket efter att den sovjetiska blockaden av Västberlin upphört. Här finns också ett barn- och ungdomsbibliotek med ett lärcentrum. Biblioteket har som på många ställen blivit för litet. I väntan på nya lokaler använder de sig av sin innergård. Vintertid har de också en uppvärmd mongolisk jurta för evenemang.
Efter biblioteksbesöken åkte hela gruppen till det underbara kulturvaruhuset Dussmann på Friedrichstrasse. På fem våningar finns ett utvalt sortiment med runt 10,5 miljoner olika artiklar: böcker, musik, filmer pappersprodukter och noter. VD Andrea Ludorf tog emot oss och berättade om kulturvaruhuset och deras omfattandet evenemangsprogram. Runt 100 bokpresentationer, minikonserter, boksigneringar och workshops genomförs per år. Till den fysiska butiken kommer ca 90 000 kunder varje månad. Dessutom har de en English bookshop som är större än en normal bokhandel i en medelstor svensk stad.
Det sista vi gjorde på måndagen var att passa på att visa de nordiska ambassaderna och Fellehuset för biblioteksgruppen. Vi informerade dem förstås också om vårt kulturfrämjande i alla genrer.
Dag två var biblioteksgruppen först på LesArt – Berliner Zentrum für Kinder- und Jugendliteratur. LesArt är ett litteraturhus för barn och unga som är unikt i Europa och hör till de fem offentligt finansierade litteraturhusen i Berlin. Sedan 1993 utvecklar de kreativa modeller för litterär och estetisk bildning. Dessa modeller utgår från barns och ungas livs-, läs- och bilderfarenheter.
Tyskland har ett stort nätverk av litteraturhus. Det finns också en helt annan tradition av läsningar i Tyskland än i Sverige, där fokus oftast ligger mer på samtal om böcker. Därför gick nästa besök till Literaturhaus Berlin på Fasanenstrasse. Det är ett klassiskt tyskt litteraturhus i en gammal stadsvilla. I huset finns förutom tre evenemangssalar även en bokhandel och en restaurang, som sommartid har en mycket fin trädgårdsservering. Sonja Longolius och Janika Gelinek som leder litteraturhuset tog emot gruppen och berättade om verksamheten.
Det sista besöket gick till stadsdelsbiblioteket Ingeborg-Drewitz-Bibliothek i Steglitz. Där tog bibliotekschef Jens Gehring och chefen för barnlitteraturavdelningen Inken Meseck-Lude emot oss. Biblioteket är det näst största i Berlin med ca 3000 kvadratmeter. Men så är också stadsdelen Steglitz större än hela Halmstad. Det är ett klassiskt bibliotek, där den största skillnaden mot svenska bibliotek var den enormt stora mängden tryckta noter och att man kan låna musikinstrument.
I Tyskland är ungefär hälften av alla bostäder uppvärmda med gas som tidigare importerades från Ryssland. Nu under energikrisen fungerar biblioteken också som värmestugor och har därför förlängt öppettiderna. Detta är ett gemensamt solidaritetsinitiativ från staden, kyrkorna och välgörenhetsorganisationerna. Biblioteken är alltså en del av den så kallade Charta der Wärme, som Borgmästare Franziska Giffey beskriver som en del av det avlastningspaket som skapats för medborgare som har svårt att klara av de höga priser som följer i energikrisens spår.
Vi hoppas att biblioteken i Halland fick med sig många intryck och lärdomar från Berlin. I de flesta avseenden fungerar de båda ländernas biblioteksväsen på ett liknande sätt, men biblioteken i Sverige är ofta modernare.
Nina Katarina Karlsson, kulturråd Berlin