Tre månader in i det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd är det redan dags för en halvtidsuppsummering. På kultursidan har det svenska ordförandeskapet hittills präglats av frågor om konstnärlig frihet, kulturlivets postpandemiska återhämtning och hållbarhet, energikostnadernas påverkan på kulturen, jämställdhet inom scenkonsten och förstås den ryska storskaliga invasionen av Ukraina och dess inverkan på kulturlivet.
Ordförandeskapsprioriteringar beror delvis på vilken inriktning ordförandeskapet vill ha, utifrån det håll man gärna ser att det europeiska kultursamarbetet går åt, eller att man vill lyfta nya frågor i samarbetet. Men ibland beror de också på omvärldshändelser man inte kan påverka. De medlemsstater som hade ordförandeskapet under den mest intensiva pandemitiden hade förstås inte förberett sig på det under planeringen något år tidigare. Och det franska ordförandeskapet, våren 2022, hade på kulturområdet planerat för mycket som sedan fick skrivas om med anledning av den ryska storskaliga invasionen av Ukraina.
För svensk del har konstnärlig frihet länge varit en viktig nationell fråga och något som vi under lång tid försökt lyfta i det europeiska samarbetet. Och den konstnärliga friheten, i sig och som grundläggande villkor för kulturella och kreativa branscher, stod också i fokus under den svenska ordförandeskapskonferensen Free to Create, som samlade omkring 140 kultur- och kulturpolitiska aktörer från (och utanför) EU i Umeå i februari.
Då mycket av arbetet i rådsarbetsgruppen för kultur, den så kallade Kulturkommittén, styrs av den arbetsplan som antogs i november förra året, har vi som ordförande fått leda aktiviteter inskrivna där.
Redan i januari, medan vintern fortfarande höll energikostnaderna särskilt höga, arrangerade vi ett utbyte mellan medlemsstater om gemensamma utmaningar och lösningar kring kulturlivets villkor i ljuset av höga energikostnader. Hur får man mer hållbara produktionsvillkor framöver? Vi kom fram till att vi vill tillsätta en så kallad Open Method of Coordination, eller OMC-grupp, med experter från medlemsstaterna kring kulturlivet i en grön och energimässig omställning. Som ordförande i Kulturkommittén fick jag också delta i ett möte mellan tyskspråkiga kulturministrar i Luxemburg i februari på samma tema för att presentera vad vi kommit fram till på EU-nivå.
Arbetet utifrån arbetsplanen inkluderar också en uppföljning av de (rättsligt icke-bindande) rådsslutsatser som antogs våren 2021, om kulturens postpandemiska återhämtning och hållbarhet, föreslagna av ett portugisiskt ordförandeskap som säkert hade planerat för något helt annat innan mars 2020 inträffade. Med denna uppföljning vill vi se hur medlemsstaterna har genomfört olika uppmaningar i dessa rådsslutsatser och vilka goda exempel det finns på dialogformat med kulturliv och medborgare kring kulturpolitiken. På så sätt verkar vi för att rådsslutsatser, om än inte bindande, kan få längre verkningar.
En annan sak vi hunnit med under vårt ordförandeskap är att förhandla fram beslut om fortsatta åtgärder för att främja audiovisuella samproduktioner mellan EU och Republiken Korea – vi hoppas att detta kan leda till större samarbeten mellan dessa två storspelare i den audiovisuella sektorn. Och vi har även haft utbyten kring hur det ukrainska kulturlivet stöds och kan stödjas.
Kulturdepartementet har hand om ordförandeskap i två rådsarbetsgrupper – utöver Kulturkommittén är det rådsarbetsgruppen för audiovisuella frågor och media, som helt fokuserar på förhandlingarna av den europeiska mediefrihetsakten, som jag skrivit om tidigare och som jag kommer ha anledning att återkomma till.
Utanför själva förhandlingsarbetet kan man använda sig av ordförandeskapet också för annat främjande och att lyfta frågor i andra fora. Som exempelvis när ordförandeskapet tillsammans med de nordiska beskickningarna och kulturinstituten bjöd in till ett frukostseminarium den 8 mars om jämställdhet inom scenkonsten, där nordiska kulturaktörer kunde identifiera utmaningar och lösningar med intresserade frågor från en engagerad europeisk publik på vinterns enda snöiga dag i Bryssel. Bland annat lyftes särskilt projektet Keychange, för mer jämställdhet i musikbranschen, av dess svenska projektledare Mia Ternström.
Svensk konst och design lyfts även i rådsbyggnaderna och på Europaparlamentet under halvåret.
Och även utan vår inblandning är det många som vill lyfta det svenska i Bryssel. European association of national Film and Audiovisual Agencies, i samarbete med Svenska filminstitutet, visade i slutet av mars dokumentären Breaking Social av Fredrik Gertten, som själv kom ner till visningen. Och den stora kulturinstitutionen Bozar har en hel hemsida för svenska utställningar och arrangemang under våren, där den främsta utställningen Swedish Ecstasy samlar verk av bland annat Hilma af Klint, Ernst Josephson och August Strindberg. Bryssels kortfilmsfestival samarbetar med Svenska filminstitutet för att visa flera svenska kortfilmer och snart kommer Ruben Östlund ner till Bozar för ett samtal och filmvisning – biljetterna till det evenemanget försvann på nolltid!
Så det har varit ovanligt mycket svenskt i Bryssel hittills – och nu är det bara andra halvan kvar!