Stockholm var 1972 värd för FN:s första globala miljökonferens, ett historiskt tillfälle som också ledde till bildandet av FN:s miljöprogram (UNEP) och upprättandet av Världsmiljödagen. Under ett besök till Chicago under hösten besökte jag Art Institute Chicago för att se fotoutställningen “The Human Environment” som presenterade en rad perspektiv på den komplexa relationen mellan människan och natur/miljö. Utställningens titel hade inspirerats av konferensen som anordnades i Stockholm. Konferensens fokus då – bevara naturresurser och samtidigt främja ekonomisk tillväxt – var lika relevant då som idag.
Nu 50 år senare arrangerar FN återigen en internationell miljökonferens i Stockholm kallad Stockholm+50. Föreställningen “We Hear You – A Climate Archive” (ambassadens samarbete med Dramaten, The Earth Commons och The Laboratory for Global Performance and Politics, båda del av Georgetown University) kommer att vara del av Stockholm+50, och öppna en av förkonferenserna på nya Albano den 1 juni, arrangerat av Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet och Stockholm Environment Institute. Skådespelare Melinda Kinnaman och Razmus Nyström läser delar ur det kommande verket “We Hear You – A Climate Archive” med texter av Greta Thunberg, Lilli Hokama och Jacob Hirdwall.
Greta Thunbergs tal handlar om hårda fakta, vad vetenskapen säger, och inte så mycket om känslor. Peter Marra som leder Earth Commons, konstaterar att människor inte alltid lyssnar på vad vetenskapen säger, utan menar att vi också måste nå ut på andra sätt – genom att förmedla hur klimatkrisen känns. Peter arbetar för att Earth Commons ska integrera konst och kultur med naturvetenskapliga ämnen för att få oss att förstå att klimatkrisen är akut. För vår oförmåga att ta till oss fakta om klimatförändringarna kan utan tvekan att bli mänsklighetens största misslyckanden.
Jacob Hirdwall som tillsammans med Ada Berger satte upp performance verket “We Hear You” på Dramaten i januari 2022 säger följande om sitt arbete med klimatfrågor:
”Det jag lärde mig av att arbeta med frågor som rör klimatkrisen är att vi människor är väldigt bra på att reagera på omedelbar fara. Reflexer skyddar oss. Men vi har svårare att försvara oss mot långsamma katastrofer. Faran som klimatkrisen ställer oss inför är av ett helt annat slag. En riktig utmaning för oss alla.
Det pågår en diskussion i Sverige idag om inte bara teaterns roll utan även kulturens roll i allmänhet. Ska teatern bara spegla samhället eller försöka vara med och forma det? Hur politisk kan teatern vara, hur politisk ska den vara? Det fanns till exempel de som argumenterar för att Dramaten inte skulle ha gett plats för en aktivist som Greta Thunberg.
Det är svårt att ta till sig vad som händer i världen just nu. Men jag är övertygad om att vi som arbetar inom teaterområdet har ett ansvar att åtminstone försöka – verkligen försöka – att fånga vad som händer i vårt samhälle, på våra gator. Historien är till för historikerna att berätta. Men de komplexa känslorna hos människor i vår tid kan vara konstens och teaterns domän att återge: att hitta, samla och avslöja personliga och samtida berättelser och delge dem till allmänheten.”
Jag har nu arbetat i 1,5 år på mitt uppdrag som kulturråd i Washington. En av de saker jag uppmärksammat är den starka relationen mellan konst och kultur och universiteten och akademin här, en samexistens som verkar mer självklar i USA än i Sverige (det finns naturligtvis undantag). Kanske beror detta på att man i USA i hög grad är beroende av privat finansiering av kultur, och att universiteten över tid lyckats bra med att hitta extern finansiering. Förutom vår samarbetspart The Lab (Laboratory for Global Performance & Politics) driver många universitet framstående teatrar, konstnärliga residens och konsthallar som till exempel UC Berkeley utanför San Francisco. Universitetsarkiv som Amistad Research Center vid Tulaine University i New Orleans samverkar med konsttriennalen Prospect, och ACT – Art, Culture and Technology vid MIT Media Lab i Boston arbetar i gränslandet mellen konst och teknik, en institution som ambassaden samverkar med i höst när vi tillsammans tar emot konstnärsduon Lundahl & Seitl.
x
Repetition av “We Hear You – A Climate Archive” på House of Sweden, mars 2022. 
Genom att samla in berättelser från hela världen blir “We Hear You – A Climate Archive” ett digitalt onlinearkiv också för berättelser om hur klimatkrisen känns. Dessutom beställs 77 texter från ungdomar, studenter, aktivister till arkivet. Istället för att fokusera på kontinenter eller nationer, koncentrerar vi oss på berättelser från olika bioms i världen – alltså ekosystem med likartade klimat och som ger relativt enhetliga växt-och djursammansättningar, t. ex regnskog, tundra, taiga och savann. Vår förhoppning är att vi ska kunna välkomna alla som har en historia att berätta till aclimatearchive.com till hösten 2022.
2020 ställde Greta Thunberg frågan i House of Parlament i London: ”Can you hear me?” Det resulterade 2020 i föreställningen “We hear you” på Dramaten. Då stod 77 människor tysta på scenen, alla repliker var inspelade. Gretas fråga stod i centrum.
”Nu samlar vi in svar från många olika platser i världen för att dessa berättelser skall komma tillbaka till Dramaten i formen av en teaterföreställning 2024”, säger Jacob Hirdwall.
“We Hear You – A Climate Archive” är finansierat av de fyra samarbetsparterna, med generöst stöd från Statens Kulturråd och PRO Suecia Foundation.