Även de vana, realistiska och tjockhudade här i Turkiet kom i något av ett chocktillstånd under den senaste veckan efter president Erdoğans uttalande att ”kvinnor inte kan vara jämbördiga män” och ”den principiella rollen för kvinnor är moderskapet”. En del menade, avmätt eller uttröttat, att det är kontraproduktivt att reagera på den typen av uttalanden. Andra reagerade med uppenbar indignation, om inte i dagspress så i sociala medier. I mängd! Presidentens uttalanden gjordes under toppmötet för Women and Justice Summit organiserat av Women and Democracy Association (KADEM) i Istanbul och har fått omfattande internationell uppmärksamhet. En aspekt i det hela som inte riktigt har uppmärksammats är Erdoğans användning av ordet fitrat, vilket närmare avslöjar hans syn på kvinnor och deras essentiella inre karaktär. Fitrat är inte ett oskyldigt ord utan högst meningsladdat, och är också ett ord som president Erdoğan har använt sig av tidigare, uppmärksammat exempelvis i samband med hans uttalande kring gruvkatastrofen i Soma tidigare i år. Uttrycket fitrat (av persiskt ursprung) avser ett väsentligt och gudagivet tillstånd och kan på olika sätt översättas som instinkt, natur eller närmast läggning. Olika kommentatorer i Turkiet har pekat på poängen i det hela, nämligen det att det som här uttrycks är att kvinnor till sin essentiella natur är begränsade till att inneha en roll av underordnad, ojämlik, karaktär. Underförstått att det är att gå emot grundläggande religiösa och moraliska principer att utmana detta. I ett svenskt perspektiv är detta naturligtvis helt främmande att acceptera eller förstå såsom varande i direkt motsättning till grundläggande principer om likabehandling, något som utgör en fundamental värdebas för svenska förhållningssätt politiskt och socialt. Naturligt är därför också att reagera på fällda uttalanden och uppfattningar och på inget sätt acceptera det hela bara som ett utslag av någon slags kulturell olikhet.
I projektet YOUNG VOICES 2014 som pågår just nu hade vi ett tvådagars seminarium tidigare under månaden kring ämnet barnlitteratur under temat Making Children’s Books! När vi valde ut paneldeltagarna från Sverige och Turkiet bestämde vi oss för att i detta tillfälle skulle alla vara kvinnor. Detta är inte fallet genomgående i hela projektet där det finns både män och kvinnor representerade. Vi tyckte inte att det var något problematiskt med ”bara kvinnor” utan såg det bara som en markering och i linje med utställningen ”Upside Down” med åtta svenska kvinnliga illustratörer, en utställning som öppnades strax innan nämnda seminarium. För projektet har valet av kvinnliga inbjudna från början inte stått i fokus, utan det viktiga har legat i att hitta de mest intressanta och relevanta deltagarna. I efterhand, och mot bakgrund av den aktuella debatten om kvinnors roll och ställning i Turkiet, får vårt val en betecknade och kanske också provocerande betydelse. Det hela visar tydligt på hur vi tar vissa principer om jämlikhet i Sverige för givet, men visar nu också på hur viktigt det är att försvara, skydda och värna jämställdhetsfrågor i alla lägen. Jämställdhetsperspektivet är ingen given sak. Under våra kommande seminarier under veckan är jag säker på att vi kommer att fokusera på olika aspekter av detta. Det är också glädjande för mig att kunna konstatera att det inte har varit någon brist på aktivt deltagande kvinnor under de tidigare seminarierna, såväl på scenen som bland publiken, och att det också på ett öppet och direkt sätt har diskuterats både allmänt politiska och specifikt feministiska frågor och åsikter.