Konsten att samarbeta, samordna och hålla samman

kl. av | Taggar: , , , ,

Rapport från en workshop på EU-nivå om kultur och social sammanhållning och frågan vad vi i EU egentligen kan göra tillsammans på kulturområdet.

Hur kan man på EU-nivå konkret samarbeta för att främja kulturen när kulturpolitik huvudsakligen är medlemsstaternas kompetens? Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska EU nämligen enbart stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder – det kan jämföras med att EU t.ex. inom ”bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken” har ”exklusiv befogenhet”. Alltså, för den som vill ha en minnesregel: mycket EU-kompetens för tonfisk, mindre för nycirkus.

Så vad gör vi då tillsammans, när vi inte får harmonisera medlemsstaternas lagar på kulturområdet? T.ex. har vi det stora stödprogrammet Kreativa Europa, som med ekonomiskt stöd ger en massa möjligheter till kulturutbyte över gränserna, och medlemsstaterna i rådet och Europaparlamentet (de två lagstiftarna) försöker för närvarande komma överens om reglerna för stödprogrammet för de nästkommande sju åren – det är mycket pengar i potten (dock inte om man jämför med vissa andra europeiska politikområden, som jordbruk eller regional utveckling), men det får jag nog anledning att återkomma till.

Framsidan av rapporten "From Social Inclusion to Social Cohesion"
Rapport från OMC-gruppen för kultur och social inkludering. © Europeiska unionen, 2019

En annan sak vi gör är att tillsätta grupper med medlemsstaternas experter för att diskutera och komma med rekommendationer inom olika områden i den så kallade öppna samordningsmetoden (oftast använder vi den engelska förkortningen OMC – Open Method of Coordination). OMC-grupperna träffas kanske sex gånger på ett till två år för att vrida och vända på frågeställningar och utbyta god praxis och sedan komma med icke-bindande förslag t.ex. till medlemsstaternas regeringar.

Icke-bindande, så varför följa dem? Därför att vi ständigt söker nya lösningar på ofta gemensamma frågor och det är jättebra om man kan inspireras av en annan medlemsstats, regions eller stads (helst redan utvärderade) erfarenheter.

Jag satt själv i en sådan OMC-grupp om kultur och social inkludering för ett par år sedan och efter en massa timmars diskussion om definitioner (ändå ner till vad vi menar med ”kultur”, med ”social” och med ”inkludering”) tog vi fram flera mer eller mindre konkreta rekommendationer. Vi föreslog också att man snarare skulle prata om social sammanhållning för att peka på allas roll och ansvar – inte att bara vissa skulle inkluderas i en enkelriktad process.

Medlemsstaterna i rådet tog till sig av våra tankar och beslutade att tillsätta en ny OMC-grupp för kultur och – just det – social sammanhållning. På grund av covid-19-pandemin fick den dock till del ersättas av en (digital, förstås) workshop på temat 26–27 november som jag var med och modererade. Experter från medlemsstaterna bjöds in att dela med sig av sina perspektiv och goda exempel på frågor om kultur och åldrande, hälsa, egenmakt och landsbygder.

Diskussionerna strukturerades enligt olika inspirerande projekt, däribland ett svenskt sådant – Kre-Hälsa (eller i detta internationella sammanhang Cre-Health). Arbetet har skett i samarbete mellan Region Dalarna, Skådebanan Dalarna och Finsam samordningsförbund, Falun och Västerbergslagen och är ett konceptualiserat träningsprogram med konst och kultur som redskap för att stärka individens självkännedom och känslan av mening och sammanhang i syfte att främja hälsa och sysselsättning.

Fyra foton från utbildning för konstnärer att bli workshopledare, med skulpturer och samarbetsövningar.
Från Kre-hälsas informationsmaterial – foton från utbildning för konstnärer att bli workshopledare. © Region Dalarna, foton tagna av P-O Söderlund.

Theresia Holmstedt Jensen från Region Dalarna presenterade projektet, som har gediget informationsmaterial på engelska, för femtiotalet deltagare från hela Europa som intresserat ställde frågor om allt från träningsprogrammets mötesfrekvens till hur man kan argumentera för investeringar i kulturen under covid-19-pandemin.

En annan fråga som ofta kom upp under diskussionerna var ökade möten och förståelse mellan grupper, inte minst inom en migrationskontext. Här har många kulturinitiativ tagits, inte minst under och efter 2015, som skulle kunna bidra till såväl egenmakt som bekämpande av stereotyper.

Bild av Palais de la Porte Dorée

Det franska nationella museet för immigrationens historia i det fantastiska art déco-palatset ”Palais de la Porte Dorée”, med en komplicerad kolonialhistoria, är ett exempel på konst och kulturarv för ökade möten och förståelse i en migrationskontext, med en rik programverksamhet (inte minst intressanta debatter).

Sådana utbyten över gränserna bidrar till samarbetet på EU-nivån kring kulturen. Pengarna finns dock alltså inte sällan någon annanstans, t.ex. togs Kre-hälsa fram inom ramen för en förstudie finansierad med hjälp av Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Så det finns en hel del vi kan göra tillsammans på kulturområdet i EU – inte minst om vi samarbetar också med andra politikområden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *