Kultur + hållbarhet = Ett nytt europeiskt Bauhaus

kl. av | Taggar: , , , , ,

Ett oväntat förslag från Ursula von der Leyen om att inrätta ”ett nytt europeiskt Bauhaus” ska bli del av EU:s väg mot att bli klimatneutralt till 2050.

Ursula von der Leyen står vid Europaparlamentets podium framför EU:s och medlemsstaternas flaggor.
Ursula von der Leyen levererar sitt tal i Europaparlamentet.
© Europeiska unionen, 2020

Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen verkade ha överraskat många i sitt årliga ”State of the Union”-tal inför Europaparlamentet – inte bara genom att ha frångått föregångarens praxis att dela upp talet i någorlunda lika stora delar engelska, franska och tyska (inte minst franskans försvarare vittrade en betydande obalans). I ett resonemang om den europeiska gröna given nämnde hon nämligen att detta också måste vara ett kulturellt projekt och i sammanhanget introducerade hon begreppet ”ett nytt europeiskt Bauhaus”. Hon ville inrätta ett sådant ”samskapande utrymme för arkitekter och konstnärer, ingenjörer och designer” för att koppla samman ”stil med hållbarhet”.

Bauhaus var en skola för idéer och experiment inom såväl gestaltning som pedagogik och 2019 firades att det då var hundra år sedan den första skolan etablerades i Weimar, i kommissionsordförandens hemland Tyskland. Bauhaus öppenhet och förmåga att samla nyskapare från hela Europa kan ha bidragit till frestelsen att referera just till denna historiska förebild.

Jag får erkänna att jag, när jag lyssnade på Ursula von der Leyens tal den 16 september och undrade om kulturen skulle få någon plats, ryckte till lite och undrade om jag hört rätt när hon mitt i en del om miljömässig hållbarhet slog till med denna kulturnyhet. Det verkar ha kommit lika oväntat för alla och än finns ingen officiell information att tillgå vad exakt detta kommer att innebära.

Den gröna given har föreslagits av kommissionen som en ny tillväxtstrategi med målet att göra EU till ett klimatneutralt, rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi. Och här ser kommissionen alltså även kulturens plats, vilket är spännande, inte minst om man ser till alla de mer eller mindre hörsammade pläderingar som gjorts i olika internationella fora för att uppmärksamma kulturens roll i förverkligandet av hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

När målen i Agenda 2030 fastslogs 2015 var många besvikna på att det bland de 17 olika målen inte fanns något specifikt för kultur. Inte heller bland dessa måls 169 delmål återfinns kulturen uttryckligen på särskilt många ställen. Så det har varit upp till sektorn själv att peka på alla de sätt man kan bidra. De europeiska kulturministrarna kom i slutet av 2019 överens om en resolution om den kulturella dimensionen av hållbarhet, där man bl.a. kom överens om att tillsätta en expertgrupp för att utbyta goda erfarenheter och stödja kommissionen i dess arbete kring kulturens bidrag till hållbarhet.

En aspekt av detta är förstås hur kulturlivet i sig kan vara hållbart, inte slita på jordens resurser eller bidra till ökad ojämlikhet eller ojämställdhet, till exempel. När det handlar om kulturlivets bidrag till hållbar utveckling i samhället i stort vägs detta förstås mot kulturens frihet och armlängds avstånd mellan politiken och kulturen – men det är tydligt att en betydande potential finns och mycket redan har gjorts. För närvarande diskuterar vi medlemsstater t.ex. mandat för en grupp med våra experter om klimatförändringar och kulturarv.

Det tolfte av Agenda 2030:s mål handlar om hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Här har ju det ”gamla” Bauhaus spelat en viktig roll och det kan misstänkas att också detta nya europeiska Bauhaus förväntas göra samma sak. Det kan bli ett väldigt handfast sätt att visa på kulturens bidrag till hållbar utveckling – oavsett kommer det bli spännande att följa och jag hoppas ha anledning att återkomma i frågan.     

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *