Kulturen, symbolerna och Europas framtid

kl. av | Taggar: , , , , , , , ,

När konferensen om Europas framtid nu ska dra igång kan det vara läge att fundera på kulturens och symbolernas roll för unionsbygget.

Antonio Costa, David Sassoli och Ursula von der Leyen håller upp beslut om konferensen om Europas framtid i Europaparlamentets plenarsal.
Antonio Costa (rådet), David Sassoli (Europaparlamentet) och Ursula von der Leyen (kommissionen) har kommit överens om konferensen om Europas framtid.
© Europeiska unionen

Efter intensiva diskussioner har Europaparlamentet, EU-kommissionen och rådet (där medlemsstaterna samlas) i dagarna kommit överens om strukturen för den länge omtalade konferensen om Europas framtid – en konferens som egentligen är uppdelad på en massa mindre arrangemang i EU:s alla hörn.

Det var 2019 som den franske presidenten Emmanuel Macron påtalade behovet av en sådan dialog med medborgarna om vad man vill att EU ska vara i framtiden. Ursula von der Leyen tog därefter upp förslaget i sitt tal som kandidat till kommissionsordförandeposten inför Europaparlamentet och de tre institutionerna har försökt enas om allt från vem som ska leda det hela (det slutade i en kompromiss med ett delat ledarskap mellan de tre) till vilka teman som bör täckas. En stor fråga har varit huruvida ett uttalat mål ska vara fördragsändring eller inte – en möjlighet som Europarlamentet velat öppna för, men som flera medlemsstater visat mindre entusiasm inför.

Hur och med vad EU ska arbeta styrs alltså av dess fördrag, som senast ändrades i och med Lissabonfördraget 2009. Där står till exempel på vilket sätt man ska samarbeta i kulturfrågor. Men kultur är inte bara ett politikområde för EU, det går djupare än så.

Valéry Giscard-d'Estaing med kollegor på podium framför EU:s flagga och 15 medlemsstatsflaggor.
Konventet om Europas framtid leddes av Frankrikes f.d. president Valéry Giscard d’Estaing. Den uppmärksamme noterar att det bara finns 15 flaggor – detta eftersom konventet hölls kort innan EU:s stora utvidgning 2004.
© Europeiska unionen

En del av skepsisen mot nya fördragsändringar kan vara grundad i minnen från hur svårt sådant har varit, inte minst försöket att få till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Det ambitiösa förslaget till detta antogs 2004 av Europeiska rådet, efter inspel från ”Konventet (inte att förväxla med ”Konferensen”) om Europas framtid”. Ordet ”konstitution” ledde mångas tankar mer till en fullfjädrad federal stat och här spelade kulturen också en roll.

I förslaget ville man nämligen slå fast att ”Unionens hymn är hämtad från Hymn till glädjen i Ludwig van Beethovens nionde symfoni”. Även unionens flagga (som man egentligen ”lånat” från en helt annan organisation – Europarådet) beskrevs i förslaget och man ville formalisera att ”Europadagen skall högtidlighållas den 9 maj i hela unionen” (här avstod man i alla fall från att kopiera Europarådet, som firar sin Europadag den 5 maj).  

Förslaget stoppades dock av folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna 2005 och man fick gå tillbaka till ritbordet med ett mer traditionellt och mindre konstitutionsliknande fördrag, vilket alltså blev det Lissabonfördrag som vi lever med över tio år senare, trots att ett antal kriser påverkat unionen sedan dess.

Det var nog inte bara den statsliknande symboliken som gav icke-federalistiskt lagda fransmän och nederländare kalla fötter, men för Lissabonfördraget var man ändå mer sparsmakad vad gällde symboler. Däremot ska EU enligt nu gällande fördrag ändå framhäva det gemensamma kulturarvet och det är förstås nära kopplat till identitetsbyggande.

Medalj och diplom för Nobels fredspris till EU 2012.
EU fick 2012 års fredspris för sitt arbete för fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter.
© Europeiska unionen

EU-initiativ som kulturhuvudstäderna, det europeiska kulturarvsmärket och kulturarvsåret 2018 har alla i viss mån haft detta syfte. Såväl dåtid som framtid kan ge material för identitetsbygge och vi får se om denna konferens om Europas framtid ger medborgarna i medlemsstaterna en känsla av den ödesgemenskap som beskrevs när EU mottog Nobels fredspris 2012. Så värst mycket tid har man i alla fall inte på sig – redan våren 2022 ska slutsatser dras från övningen, vilken planeras inledas formellt på (den än så länge inte fördragsfästa) Europadagen (alltså EU:s, inte Europarådets).

För konferensen öppnas det också för att medborgarna tar upp de teman som är viktiga för dem själva. Det blir spännande att se om kulturen och symbolerna dyker upp i diskussionerna framöver. Hoppas du tar chansen att bidra till samtalet!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *