Efter det tjeckiska ordförandeskapets lägesrapport från förhandlingarna om den europeiska mediefrihetsakten är det dags för nästa halvårs svenska ordförandeskap att ta det hela vidare i rådet.
Foto från kommissionen.
Jag skrev i september om att kommissionens förslag till en europeisk mediefrihetsakt hade presenterats och sedan dess har medlemsstaterna i rådet granskat de olika artiklarna och kunnat ställa frågor till kommissionen om vad som menas med olika skrivningar och vilka konsekvenserna skulle kunna bli.
Mediefrihetsakten är en förordning, alltså en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i dess helhet (i kontrast till ett direktiv, som sätter upp mål som medlemsländerna ska nå, men där de själva får bestämma hur det ska gå till). Så det är mycket som står på spel.
Denna första granskningsomgång har beskrivits i det tjeckiska ordförandeskapets lägesrapport, vilken beskriver vilka de mest framträdande frågorna har varit och är något att läsa för den som vill sätta sig in lite i förhandlingarna. Det går från mer övergripande frågor om huruvida den av kommissionen valda rättsliga grunden (artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som handlar om den inre marknadens funktionssätt) rättfärdigar de förslag som förekommer i förordningsförslaget, till mer detaljerade frågor, som huruvida lokala myndigheter i territoriella enheter med mindre än 1 miljon invånare ska omfattas av krav på att offentliggöra information om tilldelning av offentliga annonsmedel.
Det finns många aktörer i mediebranschen och i dess närhet som är intresserade av vad rådet kommer att komma fram till. Lika intressant är förstås vad som händer i Europaparlamentet eftersom detta är en lagstiftning som kräver att rådet och parlamentet når fram till ett gemensamt beslut.
Men först ska de hitta sina linjer var för sig och detta kommer för rådets del att förhandlas under det svenska halvårslånga ordförandeskapet, som inleds i januari. Som ordförande är det vår uppgift att försöka ta fram en lagstiftningstext, utifrån kommissionens förslag, som kan hitta så gott stöd bland medlemsstaterna som möjligt och som utgör en bra grund för förhandlingarna med parlamentet.
Även om det inte innebär att vi plötsligt får bestämma en massa, så gör det ändå att intresset för oss växer bland berörda aktörer och kulturminister Parisa Liljestrand kunde i förra veckan, när hon var nere i Bryssel för ett kulturministermöte, träffa såväl kommissionens viceordförande, Věra Jourová, med ansvar för det lagda förslaget, som parlamentets CULT-kommittés ordförande Sabine Verheyen, för att knyta kontakt och höra lite om deras perspektiv på förslaget.
Nästa kulturministermöte i EU blir i maj och innan dess kommer flera förhandlingsomgångar på tjänstemannanivå hållas under det svenska ordförandeskapets ledning.