Det finns en ängslighet som på djupet påverkar repertoaren och tilltalet till den unga publiken på teaterscenerna i USA. Det intygades om och om igen t ex på det välbesökta APAP seminarium i januari i New York ”Youth and Family Programming Forum” där jag tillsammans med den svenska koreografen Claire Parsons, New Victory theatre, Trusty sidekick theatre och Summerstage – Parkteaterns motsvarighet i New York (och även vår partner i vårt svenska parkteaterprojekt Sweden in the park), m fl samtalade med en stor och aktiv publik med representanter från hela landet. http://s15.a2zinc.net/clients/APAP/APAPNYC16/public/SessionDetails.aspx?FromPage=Sessions.aspx&SessionID=217&SessionDateID=8
Flera teaterchefer, marknadsförare och artister vittnade om starkt begränsande faktorer kring vad som kan berättas om från scenen, när man vänder sig till ung publik – rädda lärare, moralpanik, och framförallt ett slags föräldratyranni. Att det i princip kan vara omöjligt att överhuvudtaget tala om förlust, motgångar, död, sjukdomar, konflikter o s v. Där har vi i Sverige och Norden så annorlunda utgångsläge– med en lång, stolt tradition av högkvalitativa konstnärliga verk skapade specifikt för den unga publiken – tänk på Backa teater, Unga Klara, Unga Riks, BUS, Marionetteatern, alla fantastiska fria grupper. Det blev en öppen och generös och ibland ganska känslosam diskussion, både i panelformat och i mindre grupper – med en tydligt uttalad längtan efter starka texter, och starka förebilder, och delade erfarenheter.
I Washington – som är en otroligt teatertät stad – med hela 84 (!) olika självständiga teatrar pågår just nu en upprörd diskussion bland ett 20 tal olika verksamma scener om hur barnteatern negligeras av den i staden helt dominerande tidningen Washington Post. För ungefär ett år sedan började de praktisera en slags “policy” att inte längre recensera teater för barn och unga. De gör numera enbart förhandsreportage, med en överblick av alla föreställningar som är på väg mot premiär, utan någon “kvalitativ” analys. Detta har enligt teatercheferna själva drabbat teatrarna mycket hårt – de säger att biljettförsäljningen minskat med i snitt 20% och att detta omedelbart blir en prestige/kvalité och resursminskade effekt för teater för barn och unga.
De mest framstående konstnärerna, dramatikerna, regissörerna, skådespelarna, scenograferna etc – vill helt enkelt inte på samma sätt arbeta med den här genren, när deras arbete ignoreras av lokal media. Teatrarnas konstnärliga ledare och marknadsförare har skapat mallar för olika protestbrev som de uppmanar såväl publik som andra opinionsbildare att använda och de har även sökt upp ledningen på Washington Post. Hundratals brev har hittills kommit in till redaktionen. På mötet med Washington Post fick de veta att besluten att skriva mindre om teater för barn och unga är en konsekvens av analyser av sk page views, i en hårt ansatt ekonomisk verklighet där kraven höjs alltmer. Teatrarna kämpar nu för att skapa alternativa vägar för att få ut information om sina föreställningar på alternativa sätt. Här är protestbrevet: http://us5.campaign-archive1.com/?u=059924308c9195f4a9391a435&id=65f82e39b1
Häromveckan var jag åter på plats i New York för att delta i ett symposium på Scandinavia House i New tre dagars symposium i samarbete med Origin Theatre Company med fokus på teater för barn och unga.
Det hela kallades Northern Lights – Origin Theatre Symposium on Creativity in the Nordic Countries och innehöll såväl rundabordssamtal om kulturell diplomati som om förutsättningarna för att arbeta med teater för unga i Norden idag, som masterclasses och workshops, på ”golvet” med bla norske koreografen/regissören Alan Lucien. Niklas Arnegren från nyöppnade Generalkonsulatet i New York och jag deltog från Sverige, i en spänstig, öppen och energisk diskussion med våra nordiska kollegor tillsammans med den skådespelarspäckade publiken om Cultural Diplomacy. Se fin artikel om samtalet här: http://www.lizdalyculturedigest.com/
Sofia Fredéns nyskrivna text ”Gone” i översättning av Edward Buffalo Bromberg var en av de pjäser som framfördes under dagen i (bejublad) readingform, med dråplig och rörande situationer från tonåringar på ett konfirmationsläger. De andra representerade dramatikerna var The Super-Switcher by Salla Viikka (Finland), Winner Takes All? by Methe Bendix (Danmark), och videoutdrag från Kandisia av Jarl Flaaten Bjork & Jury av Hege Haagenrud (Norway), och dessutom från Det Olske Orkester (Danmark), 10Fingers, BíBí og Blaka och Iceland Dance Company (Island). Symposiet stöttades av Generalkonsulatet genom stöd från Statens Kulturråd och även av de andra nordiska konsulaten.
Origin Theatre är en New York-baserad teatergrupp (production company) inriktat på nutida europeisk dramatik. De har producerat ett flertal prisbelönade uppsättningar av europeiska verk. Just nu repeterar de Jonas Hassen Khemiris pjäs Vi som är hundra i regi av Erwin Maas med premiär nästa vecka, den 16 mars! http://www.theatermania.com/off-broadway/news/the-hundred-we-are-origin-theatre_76096.html
Den 13 april är jag inbjuden till Seattle och University of Washington och deras Department of Scandinavian Studies för att hålla en föreläsning om svensk barnteater, också utifrån de egna erfarenheterna från bla Parkteatern, backstage och Cirkus Cirkör.
Och den 18 maj kommer jag och flera av mina kulturrådskollegor från olika delar av världen till Sverige och deltar då på BIBU 2016 – scenkonstbiennalen för barn och unga i Helsingborg, för ett fortsatt samtal med branschen i Sverige: http://www.bibu.se/
“Världsbäst på barnkultur!?
Sverige har 9 kulturråd: i London, Paris, Berlin, Bryssel, Peking, Istanbul, Moskva, Peking och Washington och snart även i Pretoria, som arbetar med att främja svensk kultur. Alla är utsända av Kulturdepartementets och ska ”bidra till att det svenska kulturlivet bygger långsiktiga och hållbara samarbeten med stationeringslandet.” De arbetar bla med att föra ut svensk barn- och ungdomskultur i världen, stimulera till utbyte, dialog och konstnärlig utveckling. Hur kan vi på bästa sätt samarbeta med er i branschen för att öka vårt internationella utbyte? Välkommen till ett dialogiskt och inspirerande rundabordsamtal om hur några av de svenska kulturråden arbetar med barn- och ungdomskultur och med att föra ut den svenska scenkonstens på de internationella arenorna! På plats är: Ellen Wettmark (London), Nina Röhlcke (Berlin), Suzi Ersahin (Istanbul), Mathias Lafolie (Peking) och Linda Zachrison (Washington).”
Hoppas vi ses där!