Januari är scenkonstens månad i New York (se även Kristina Rennerstedts inlägg). APAP-mässan och ISPA-kongressen lockar dans- och teatergrupper, producenter och programchefer från hela världen. Flera festivaler intar olika downtown-scener: Under the Radar på Public Theater, COIL på PS122 och American Realness på Abrons Art Center.Ännu ett nav för samtidskonst och performance är MoMA PS1. Lokalen är en f.d. skola (Public School 1) i Long Island City i sydvästra Queens som omvandlades till konsthall redan 1976 av den banbrytande organisationen Institute for Art and Urban Resources. Med museichefen Klaus Biesenbach och curatorn Jenny Schlenzka i spetsen lägger MoMA PS1 stor fokus på det performativa. Gränsöverskridande samtal, föreställningar och projekt presenteras varje söndag under rubriken Sunday Sessions.
Koreografen Mårten Spångberg har under åren utvecklat en god relation till MoMA PS1 och bjöds in för att presentera världspremiären av sitt senaste verk La Substance, but in English som del av Sunday Sessions (och i samarbete med American Realness) den 12 januari.
Under loppet av fyra och en halv timme bjöd Spångbergs ensemble på en färgsprakande mise-en-scène i slow-motion i det stora tältet på PS1. Till ett rungande soundtrack av hiphop, pop-remixar och inslag av sång rörde sig åtta dansare långsamt – stundvis metodiskt, stundvis trevande – genom ett landskap av popkulturella loggor, plagg och produkter. Ett hypnotiskt växelspel av rörelser och blickar som medvetet tänjde på tid och form för att skapa en avslappnad symbios med publiken.
Läs ett mer ingående reportage från New York Times här: http://www.nytimes.com/2014/01/14/arts/dance/la-substance-but-in-english-tweaks-consumerism.html
Spångbergs verk producerades i samarbete med MDT Stockholm och PAF med stöd från MoMA PS1, Statens Kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska institutet och Stockholms stad. Efter föreställningen bjöd Grandins Flying Circus, Svenska institutet och generalkonsulatet in till en informell mottagning runt hörnet med live-show av popartisten Lune (Linnéa Martinsson) samt Spångberg själv.